Jag skulle tro att man behöver förändra fler mekanismer samtidigt i såna fall. Höjer vi ribban för att åka ur riksdagen kommer vi visserligen bli av med en del onödiga partier, men det gynnar samtidigt stora partier med mycket partistöd och stora partikassor. Det finns en risk för ytterligare stagnation och de nya partier som skulle behövas för att utmana skulle aldrig ha en chans att komma in. I såna fall skulle man förmodligen även behöva gå mot ett mer utpräglat personvalssystem, där det går att profilera sig mycket mer som politiker inom ett parti.
Lyfter vi blicken lite tror jag dock problemet är mycket större än så. Demokratins utveckling börjar närma sig vägs ände, inte bara i Sverige, och behöver revitaliseras ordentligt. Demokrati är inte att ha möjligheten att gå och rösta var fjärde år. En omröstning är ju snarare en nödlösning som måste tas till när alla andra demokratiska metoder har misslyckats. Demokrati är när medborgarna på riktigt engagerar sig i samhällsutvecklingen och bidrar till att den går i en önskvärd riktning.
Tänker vi på vilken enorm påverkan på samhället och samhällsdiskussionen som Internet, nätverkssamhället och möjlighet att kommunicera och få kontakt med människor har haft, så börjar det också bli allt mer klart att dagens demokratiska system börjar marginaliseras och göra sig allt mindre relevant som positiv kraft. Istället bidrar det allt mer till en negativ spiral med allt mer polarisering och frustration hos medborgarna över politikens oförmåga att lösa problem.
Jag tror det finns en stor risk för att vi kommer se en negativ samhällsutveckling framöver som möjliggörs av nätverkssamhället, AI, tillgång till stora mängder data om människor osv. Dels ser vi krafter i form av stater och andra mäktiga spelare som vill påverka samhällsutvecklingen och som får verktygen att göra det. Dels ser vi hur de mekanismer som styr samhällsdiskussionen på nätet bidrar till allt mer polarisering, vilket ger grogrund och näring till allt mer auktoritära strömningar, inte minst på vänsterkanten och inom klimatrörelsen. Vi riskerar att allt mer drivas i en riktning där vi som medborgare inte längre kan påverka, utan direkt eller indirekt styrs av andra krafter som inte alltid har vårt eget bästa för ögonen.
Även om det förstås finns en massa positiva effekter av nätverkssamhället så har dessa inte riktigt på allvar kunnat omsättas i en positiv och vitaliserande riktning ur ett demokratiskt perspektiv, snarare tvärtom. Och det nuvarande demokratiska systemet visar sig samtidigt allt mer såväl tandlöst som dysfunktionellt i det samhälle vi lever idag.
Ett framtida demokratiskt system, ett Demokrati 2.0, tror jag handlar om att nyttja tekniken och nätverken för att koppla samman mänsklig intelligens till en kollektiv intelligens, förstärkt av AI och data, för att tillsammans kunna fatta bättre beslut som för samhället i den riktning som människorna vill. Dvs det blir ett samhälle där vi som medborgare själva styr riktningen, men vi använder varandra och teknikens hjälp för att göra det på ett bättre sätt och öka vår gemensamma förmåga till problemlösning.
Mardrömmen vore ett scenario där vi får ett Taylorism 2.0, i kombination med auktoritärt styre, där människan styrs mer och mer av algoritmer som bestäms av en mäktig aktör, där människan blir mer och mer överflödig när AI tar över och där vi till slut inte längre har möjlighet att påverka våra egna liv.
