Hört.
Provat.
Osäker på om det hjälper.
Fattar inte riktigt teorin bakom.
Den verkliga teorin är minst sagt omfattande och man beräknar normalt därför med semiempiriska formler som tex Wöhlerdiagram mm. Ska man räkna den hårda vägen är det enda rimliga att skapa en matematisk modell av objektet, ofta förenklad, och sedan FEM-beräkning med dator.
Men det som generellt inträffar när en spricka så sakteliga når den sk kritiska längden är att dragspänningen i sprickans spets går mot oändligheten. Sprickan propagerar då plötsligt med ljudhastigheten för materialet ifråga tills den kommer till en rand. Är det en hel bit av ett material med isotropa egenskaper (som tex ett gjutet metallstycke) så går alltså sprickan till en randyta, dvs spricka går till brott.
En svetsfog passeras därför tex oftast. Däremot inte så ofta ett nitförband, eftersom det inte är ett kontinum, dvs det kontinum(tex plåtbit) som sprickan propagerat i tar ur sprickans synvinkel slut vid nitförbandet. Bla därför svetsar man inte ens idag, 70 år efter att man uppfann svetsen, flygplan. Man nitar eller limmar. Även lim bryter kontinumet, eftersom det ofta har en annan E-modul än tex alu-plåtarna som skarvats i ett flygplan.
När man borrar en skiva får man hål. De sk skjuvflödena(spänningar) accentueras(förstärks) runt hålens kanter. Sprickan "vill" mao till hålet, eftersom det är en försvagning. Därför använder man tex perforering vid rivkanter. När spricka väl nått hålet kan man stanna upp ett slag och betrakta det uppkommna läget: man har en stoppborrad spricka.
Men av samma orsak (de förhöjda skuvflödena runt hålkanterna) utgör hålen också en ökad risk för spricktillväxt.
Jag säger alltså inte iom detta att man okritiskt kan borra skivor hur som helst. Jag brukar härma vedertagna mönster och dimensioner, givet samma material.
Generellt upplever jag att rostfria skivor av en given tjocklek har lättare att slå sig än gjutjärnsskivor av samma dimension, eftersom RF har sämre värmeledning och större temperaturutvidgningskoefficient än gjutjärn. Således blir temperaturgradienten(-skillnaden) och därmed temperaturspänningarna i materialet momentant större under imbromsningen. Gjutjärnskivor av samma dimension har däremot större sannolikhet för sprickor än att slå sig, pga den ofta större sprödheten hos gjutjärn.
Så det här var ju inte ngn teori, bara lite sammanfattande förklaring av den teori jag läst och fått mig till livs från bromsbyggare.
