Mycket tycker jag handlar om HUR man utformar sin annons.
Ett högt utgångspris, i kombination med en aggressiv framtoning gör att jag inte känner mig så sugen på att ens försöka att söka kontakt.
Sedan ska man tänka på att ingen av hojarna på Blocket är sålda, så argumentet ”billigast på Blocket” är ju ganska tunt, eftersom ingen av de andra hojarna har hittat någon köpare.
Den som är billigast, kanske fortfarande kostar för mycket.
Och vad bestämmer då priset?
Jag kanske har avsatt till exempel 40kkr för att köpa hoj, det är min smärtgräns.
Kollar på annonser och hittar en hel hög med lockande hojar som ligger ute för ca 50kkr, men vad säger att det är ”rätt pris”?
Förmodligen har någon lagt ut sin hoj på annons, och sedan kommer nästa, och nästa, osv, och alla har börjat med att kika på till exempel Blocket, för att se var dom ligger i pris.
Det gör att det finns en prisbild som kanske inte är baserad på vad marknaden är villig att betala?
Utifrån min budget skulle då en diskussion kunna påbörjas, men där tycker jag att annonsens utformning är avgörande.
Sedan skiljer jag på begreppen ”dyrt” och ”mycket pengar”.
Eftersom det är ganska vanligt att vi inte äger prylarna som vi omger oss med (det gör banken eller något annat finansieringsbolag) så blir begreppen ännu tydligare.
Det gör att vi i slutändan tycker att det blir mycket pengar att betala varje månad, trots att prylen i sig inte är dyr, den kanske har ett helt korrekt marknadspris i förhållande till övriga referenser man har.
Men trots att den inte nyttjas, så drar den pengar ur plånboken, eftersom finansiärerna vill ha tillbaka det du lånat.
Har man då köpt hojen helt ny, och ska sälja efter några år, så kanske värdeminskningen är större än amorteringstakten varit, och där tror många att man ska kunna få tillbaka pengarna, och sätter sitt ”marknadspris” därefter.
Detta är en ren spekulation från mig angående hojpriserna, men det är ju trots allt marknaden som sätter priset, blir hojen inte såld, så nådde man inte fram till marknaden.
Men begreppet ”dyrt” är också subjektivt, så var och en har sina egna referenser där.
Ett eget exempel är att jag köpte en ny hoj för 80kkr, och tycker att jag fick en bra pryl för pengarna, den var inte dyr i mitt tycke.
Däremot tycker jag fortfarande att 80kkr är mycket pengar, speciellt att lägga på min (sett från övriga familjen) egoistiska hobby.
Så hade de ekonomiska omständigheterna sett lite annorlunda ut, så hade det inte blivit någon ny hoj, men trots det tycker jag fortfarande inte att den är dyr i förhållande till vad jag får.
Så här ser min sjustegs-raket ut när det gäller hobbyn:
1. Spara ”hobbypengar” (pågår kontinuerligt).
2. Bestämma sig för vilken hoj som känns lockande.
3. Kolla i plånboken - har jag råd? (om ja - gå till 4, om nej - gå till 1).
4. Leta och köpa objekt.
5. Njut av tillvaron – livet är härligt.
6. Trivs jag med detta? (om ja – gå till 5, om nej – gå till 7).
7. Sälj hojen, pengarna återgår till punkten 1.
Eftersom jag är lite feg rent ekonomiskt, så lånar jag inga pengar av banken till detta, utan gnuggar på med punkten 1 istället.
Det gör att man kan kliva av, via punkten 7, när som helst, och vandra vidare, skuldfri, mot nya mål i livet.
Han menade på att den var så himla fin, alltså helt perfekt, fanns inget att ens testa, den var fulländad. Så om nån provkörde och sen tackade nej till att köpa den, så skulle det vara en oseriös spekulant och då var det inte mer än rätt att han fick betalt för besväret.
)
utan att det ALLTID måste prutas. 
. Fast jag lutar åt en 999 S biposto ... får se nästa år då jag eventuellt tänkte byta upp mig 
