MZ i bra och komplett skick börjar bli sällsynt, 10.000kr är på ingetvis dyrt. Har sålt 250 MZ betydligt dyrare själv. "Ljuddämparen" är en expansionskammare som sedan japanerna bland annat kopierade. Vi ska tacka MZ för att de förfinade och utvecklade tvåtaktaren istället för att nedvärdera märket.
Ja, och nej.
Kaaden gjorde fantastiska saker av egna och andras teorier kring tvåtaktsmotorn.
Men, det var på -50 och fram till 1963, typ. Efter att Degner hoppat av - i Sverige, direkt efter Kristianstads GP, så hände inget mer av vikt med saluhojarna av märket MZ, eller mekaniken kring det.
Grällare färger, blaffigare bakljus - visst, men den utannonserade TSen är en -83 års modell.
Den skiljer sig mekaniskt inte på några väsentliga punkter från 1963-års modell.
För egen del så är det inte så att jag "nedvärderar märket". MZ har sin plats i historien, absolut.
Men, det är just "en plats i historien". MZ är en utmärkt reflektionsyta att spegla DDR och kommunismens sönderfall emot - det sönderfall egentligen som uppstod direkt när teori skulle omsättas i praktik.
Redan 1963 stannade utvecklingen på motorcykelsidan - trots att just MC stod för en stor del av bastransportbehovet, under åren som familjer väntade på att bli tilldelade sin Trabant or whatever man hade bokat och betalt 10 eller 15 år tidigare.
MZ är också intressant eftersom den svenska DDR-regimen ansåg att 250cc skulle räcka alldeles utmärkt för oss i Sverige också, som i Östtyskland.
Den famösa "Rapport 13" som var ämnad att förbjuda alla motorcyklar i Sverige över 250cc bygger på just den referensen.
Vad skall man med en massa onödiga extrahästar till?
MZ var en massprodukt, och det vimlar av dem - i gamla öst.
Jag ser just nu på Mobile.de ca 40st 150 TS till salu.
En -83a som ser ut att vara i liknande skick, men som fodrar lite jobb ligger på mindre än halva priset:
http://suchen.mobile.de/fahrzeuge/d...Variant1.modelDescription=150+TS&pageNumber=1
...och då är den reggad och klar.
Visst finns det pärlor som utannonseras för typ EUR 2000 från förstaägare och annat - men till vilket pris säljs dem egentligen?
Det finns en ostalgikult kring MZ, på samma sätt som Trabant har en hel skock av tillbedjare. Men är det en bra motorcykel? Är det en snygg motorcykel?
Väcker den habegär?
Det vet bara köparen.
Men, att handla en hoj i Sverige som ännu inte gått igenom registeringsprocessen för 10 lök, av någon som anser att han "vet motorcykelns värde" är ingen bra affär.
Den hojen är knappast värd mer här i Sverige än i Tyskland, där rimligen "marknaden" för modellen borde finnas.
...om någonstans.
Och, som slutkläm, för att få saker och ting rätt:
"Expansionskammaren" var egentligen inte varken MZs eller ens Kaadens originalidé. Det var Erich Wolf på DKW som snubblade över den kunskapen, men Kaaden fördjupade förståelsen och vidareutvecklade konceptet. Den roterade sliden var Daniel Zimmermans baby, men, tillsammans med andra upptäckter och idéer tvingades han överlämna detta arbete till MZ enligt beslut från statsledningen.
Hela detta teknikpaketet: hur man får en tvåtaktare att pinna på ordentligt - slidmatning, expansionskammare mm vart inte "kopierat av japanerna".
Det var faktiskt ren stöld! Verklig, fysisk stöld där vitala delar försvann ur depåboxen i Kristianstad och lastades på bil, varpå dom fördes ut ur landet via Danmark. Det var Suzuki som hjälpte Degner att hoppa av, och få med sig visst kunnande - och viktiga bitar för att förstå vad som hände inne i maskinerna.
Resten är som vi säger historia.
Jag hatar inte MZ. Som 16-åring ägde jag en 125 TS - bland många andra 125or under några hektiska tonår.
Basik transportation. Jag avskydde det långa "fotsteget" längs sidan, men allt annat jag provade antingen ströp effekten, eller stökade till effektbandet.
27 mm Bing gick att trycka dit, och plötsligt var den fula ankungen snabb.
Bara 4 växlar gjorde att man inte riktigt hängde med KS125
rna i accet upp till 100, men i gengäld var den snabbar i toppfart.
...eller om jag bara var mer galen än dom andra. Jag vet inte, men jag upplevde det som att "jag vann" och det var det viktigaste.
Det är i dagsläget jävligt lätt att låta som man vet vad man snackar om, helt utan att ha en blekaste.
