Jag ser det mer som att man förstört en gammal oersättlig klassiker. Resultatet ser ju ut som nåt man bygger ihop av olika överblivna delar man hittar längst in i garaget. Ful som stryk, knappast användbar annat än som depåhoj. De löjligt små hjulen gör att man inte ens kan ha den i trädgården som leksak. Det hjälper inte att den är "välbyggd", när resultatet ser ut som det gör.
Det får du anse. Jag skall inte skriva dig på näsan vad du skall tycka.
Men, jag kan förklara lite till - jag kan se minibiken med dåtidens glasögon, och då är den tuff.
Dessutom strök myndigheterna hela lättviktsklassen och gjorde tiotusentals motorcyklar mer eller mindre värdelösa över en natt.
Dom fick rulla vidare som "tung motorcykel" efter klassändringen som släppte 75 kg-kravet, men med max 125 cc som ny gräns. Dock, i konkurrensen med stora hojar stod dom sig slätt.
Alltså skrotades dom ut i tonvis.
Trist, men deras värde var verkligen noll med de nya reglerna.
Man skulle kunna säga att minipilen i annonsen räddats till eftervärlden
just för att den är ombyggd.
Hojen har fått den äldre, tröttare JB-motorn isf originalmotorn.
Troligen är det ett slaktat ras man börjat bygga på, kanske rent av ett ramsnett lik som kapats ner och försetts med en ännu äldre motor ingen hade intresse för. Med 75 kg som maxgräns för startklar maskin så fanns det gott om vinda ramar att experimentera på...
Äktsvensk vedbodbygglädje med åtskilliga nypor Kajsa Warg, helt enkelt.
Hjulen kan enkelt förklaras med att det var mode när hojen byggdes.
”Crazy” hade en egen betydelse vid denna tiden - det handlade mycket om brott mot konventioner och att utmana det etablerade. ”Flower Power”, knarkvågen och sexuell frigörelse har nutidsmänniskan ganska bra koll på och kan placeras relativt enkelt på tidslinjen. ”68-rörelsen” är ännu enklare att tidsbestämma...
Problemet är att det som hände i slutet av 60-talet var en så våldsam förändring att det skuggar det som hände strax innan.
Vi lever fortfarande i efterdyningarna av de konvulsioner samhället genomled i slutet av -60 talet, och när man spejar bakåt ser man åren innan som genom frostat glas.
40-talets Swingpjatt står som ciselerad ur ett stycke marmor, 50-talets raggare är nidavbildadad i oh-så-många samtida kvälls- och veckotidningsreportage. Men, ju närmare 68-epicentrum vi kommer desto grumligare blir det.
"Crazy" startade redan sent -40 tal, och Gösta Bernard med Casinoteatern var en tidig representant för crazy inom revyvärlden.
Tvära lappkast, orimligheter och brutal nyanvändning av språket var några kännetecken.
Det tidiga 60-talet gav oss Svenska MAD, television på bred front och BANG! Skäggen i rutan som retade gallfeber på många.
Ytterst subversivt.
...och här någonstans passar en Silverpilsbaserad monkeybike med små minimala gokarthjul in perfekt!
"Men det går ju inte...?"
Just precis det intrycket ville man förmedla då, och det slår igenom perfekt nu, mer än 50 år senare.
Tro, mig - det byggdes massor av liknande försök på temat.
Inte många färdigställdes, färre blev så bra som denna, nästan ingen överlevde tills idag - och bara en nanoflisa passerade igenom registreringsbesiktningen hos det nyinrättade "Svensk Bilprovning".
Det blev lekfordon och depåmoppar av hembyggena, men Sverige fick det snabbt mycket bättre, och en drös italienska tillverkare med Italjet i spetsen, tillsammans med Honda såklart, levererade nya, fabriksbyggda miniMC med candyfärger och en helt annan finish än svenska hembyggen - så dessa gömdes undan eller hystades på sophögen.
Men denna blev kvar.
Tjööööp! om ni har intresse av denna tidsepok i svensk historia. Hur många av dåtidens kustombyggen på bilsidan finns kvar, med sina diagonalt ställda dubbelstrålkastare...?
Mer tjöt:
Silverpilens tank är formgiven av Sixten Sason. Hela hojen, faktiskt.
Inte mycket att fomge, kan man tycka - med 75 kg som ultimativ gräns att jobba med.
Och ändå.
Sixten Sason är vår store industridesigner, idag främst känd för SAAB 99 (där även Björn Envall skall ha credd) men med mmaassssor av andra vardagsprodukter i sin portofolio.
Jag vågar påstå att de flesta av oss hanterar eller ser Sasonformgivning varje månad, eller kanske oftare än så - trots att det är mer än 50 år sedan han dog. Det mesta av hans design ser ut att göra 180 även om det inte ens är avsett att lämna rummet.
Design: Sixten Sason
Utan historia blir vi fattigare. 
