Nä vi ska sjunga: Vi ska ha våra bågar kvar!...
När jag såg löpsedeln igår så skakade jag bara på huvudet och tänkte stackars lilla naiva flicka hoppas du växer upp nångång.
Hade detta nu varit en hojtjuv som smackat in i bommen och ställt skorna för gott hur hade det då inte jublats på forumet.
Sen mammans uttalande gjorde att jag tappade en stor del empati för henne.
Sen hoppas jag att hon också mognar och låter det sjunka in och förstår vad som orsakade hennes sons död.
Sen Addes jävla upprepande tjat att förtjänade han att dö eller inte gör ju att man vill han med en gång drar upp strutshuvudet ur sanden och läser vad folk svarar honom ist.
Tragiskt ja självförvållat ja!
Ja, händelsen är självförvållad, i högsta grad, och även djupt tragisk. En ung människa har förlorat sitt liv på grund av oförstånd, eller kanske på grund av oförmåga att kunna bedöma situationen och ta ett rationellt beslut.
Hursomhelst så får vi aldrig förringa den sorgen som nu drabbar killens anhöriga, oavsett vad de uttalar sig om i affekt, i chock eller medvetet efter händelsen.
Mina tankar är hos killens mamma och de närstående. Deras saknad och tomhet blir inte mindre bara för att de försöker finna ett syfte i vad som hänt, därav kan inte min ärliga empati för familjen minska heller. Alla som läst om hur kriser påverkar människor vet vad jag talar om.
Att förlora en son på detta sättet är ofattbart, bara tanken på hur familjen mår, familjen som aldrig får träffa eller prata med honom igen, är overklig.
Alla har varit unga, alla har olika förutsättningar och man har inte alltid beslutsförmåga eller beslutsunderlag för att fatta ett korrekt beslut.
//R
så slappna av.
(A, B ?)
