Nu drar det äntligen ihop sig!
Jag började köra hoj 2012, eller rättare sagt, jag skaffade mig ett körkort 2012, och var ungefär lika usel på att köra som man brukar vara med
nytaget körkort. Blev dock väldans inspirerad av allt läsande om bandagar på bland annat sporthoj, och tyckte att det vore något alldeles förträffligt
att få slippa bry sig om hastighetsbegränsningar hit och dit (även om jag knappt lyckades hålla skyltad hastighet på bogesundsvägen...).
Jag bestämde mig helt enkelt för att det där med bana var skitfränt.
Eftersom kortet togs på hösten så kom vintern som ett brev på posten, men det hann inte ens bli jul innan jag gick o hittade mig en
hjulklapp till mig själv - ska man köra bana måste man ju ha banhoj, så det blev en Daytona 675 från -07.
Den invegs på vad som var min första bandag - Ezzodagen 2013! Jag var laddad - här kommer nästa Rossi! Hela vägen fram till första böj då jag även fick
min första krasch på bana avklarad. På första varvet. På första passet.
Det blev inte mycket bana efter det, hann lagom komma hem o parkera hojen innan den blev stulen, och dessutom klotar man ju bara när man kör bana
o det är ju inge kul, så jag övergick till gammalt hederligt touringsöndagsåka istället.
Det höll i ett år. Nästan. En bättre begagnad gammal kawa blev mitt nästa offer, en 636:a från 2005. Nu var det dags att lära sig köra på riktigt!
Det blev några knixkurser under sensommaren 2014, framförallt på Gröndal, och jag hann med en SMC-kurs på Gelleråsen med.
Där träffade jag bland annat Jonas, en riktigt kul prick som jag delade koja med. Dumt nog var Jonas dessutom en av de där räserkillarna som körde
speedster - och som liksom fick det att låta så lätt! Öronen blev stora som tromboner och all kunskap jag kunde få tag i sögs in medan vi knatade runt
o snackade med alla de där SUPERSKITSNABBA människorna, med röd bakgrund till siffrorna på sina hojar. Någonstans såddes ett frö - Det där med att tävla
på hoj som jag drömt om sen barnsben - Hur svårt kan det va?
Jag kom bara på andra plats i varenda heat som kördes. Det spelar ingen roll att det var en kurs där jag lärde mig en hel del av en ung Göteborgare, det var
flaggor, sporthojar o vi var på bana, rejs var det o andra plats blev det. Testade något varv att räkna sekunder för att komma under den där magiska 1:25 gränsen
som Jonas sagt att man bör vara runt om man vill köra speedster, men tappade räkningen någonstans i esset och sen fick jag aldrig till det igen.
Gelleråsen Steg 1. Foto: Peter Arvidsson.
December 2014
Det blev vinter igen, jag bokade in en bandag med Seva Racing på Gelleråsen då det var mycket körning för lite pengar - Jag såg att de hade
en bandag, eller snarare banvecka i spanien med under februari, men sånt var ju för de där snabba igen, o massa pengar kostade det, nä, inget för mig.
-Tills sambon rymde till sicilien på minisemester en vecka. Ähvafantänket slog mig som en lastbil och jag ringde upp Micke - Skulle jag bara åka
runt o vara stoppkloss för alla andra eller skulle jag få ut något av att åka ner? Gick det att dela upp betalningen lite?
När sambon kom tillbaka var allt bokat o klart - nu jävlar ska köras bana i februari, där fick du allt du svenska vinter!
Hojen, som under hösten o vintern fått en öhlinare, bankåpor och diverse smått o gott kändes skitskum! Jag hade ju inte kört på nästan ett halvår o vips
så var man på en bana o fick gasa ordentligt och det kändes liksom bara fel, med nyservad gaffel o fungerande dämpare så kände man ju vad hojen gjorde - LÄSKIGT!
En del åka-framför-åka-bakom, en väldig massa guidening med trombonöronen på spets, så började dock saker falla på plats på slutet av första dagen.
Jag kände mig helt enkelt lite hemma på hojen igen. Dag 2 skulle ha spenderats på calafat den med, men en ryss med för mycket pengar såg till att
så inte blev fallet - han köpte helt enkelt ut oss från banan och där stod vi med långa näsor. Vi var ju dock inte sämre än att vi kunde ändra oss -
Bike promotion körde 3 bandagar på Valencia ett stenkast därifrån - det var bara att packa in hojarna igen och sätta kurs mot MotoGP banan i söder!
Körning på Valencia, Foto - Bike Promotions fotografer.
Daniel Mattsson, Fredrik Tell, Andreas Öberg och Theo Borglund. Så hette mina coacher för veckan, och tro fan det att de var effektiva och tålmodiga.
Mitt första pass på banan tog strax över 2 minuter och 40 sekunder. Under sista passet så lekte jag mest runt eftersom det kändes som att
leka lite med elden att gasa satan på sista passet, och då gick det på 2:05. Inga banrekord, men snacka utveckling! Lee gav mig dessutom ett par bättre begagnade räserdäck, en uppsättning Supercorsa SC1 - Som jag lyckades hålla värmen i! Åtminstone dugligt.
Micke tyckte tillochmed att det inte var något snack om saken - jag hade inget i någon lugn grupp att göra på gelleråsen i sommar - det var snabb
som gällde (för... MIG!?). Theo, Tellan, Daniel och Andreas, som jag råkat nämna för att jag var sugen på speedster någon gång i framtiden hävdade att
det var slut på fjanteriet, det var bara att ta licens så skulle vi ses på Anderstorp. Så där lagom jätteblygt tyckte jag väl att mjäe, inte riktigt.
Men någonstans insåg jag väl fakta, det är bara att ta tjuren i hornen.
Det var dags.
Fortsättning följer i dagarna, klockan är mycket och jobbet väntar imorgon.
Jag vill dock passa på medan jag har din uppmärksamhet, och tacka de som gör hela den här satsningen möjlig.
Min sambo Elin, mina sponsorer - Nisse på NP-däck, Lars och Mats på Wellco som trott på mig redan från början och som lurade i Nisse att det kanske kunde vara lönt att sponsra mig, grabbarna på Moto Stop som tar hand om min motor och som jag kan bolla alla möjliga frågor om hojen med, och Mats "Etikettdoktorn" Danielsson som berättar hur jag ska bete mig bland folk.
Förutom dessa så har ju självklart Mattsson, Öberg, Theo, Fredrik, Micke, Jonas, Lee, Peter, Ludde, Lasse (Tack som tusan för den dödsfräna motospeedkepan!), Rickard, Björn och en hel lång rad av människor som på ett eller annat sätt pushat mig lite, och alla på sitt vis gjort detta möjligt för mig. Säg vad du vill om att ensam är stark o yada yada - Ska du satsa lite på roadracing så BEHÖVER du folk runt omkring dig som stöttar dig.
Jag började köra hoj 2012, eller rättare sagt, jag skaffade mig ett körkort 2012, och var ungefär lika usel på att köra som man brukar vara med
nytaget körkort. Blev dock väldans inspirerad av allt läsande om bandagar på bland annat sporthoj, och tyckte att det vore något alldeles förträffligt
att få slippa bry sig om hastighetsbegränsningar hit och dit (även om jag knappt lyckades hålla skyltad hastighet på bogesundsvägen...).
Jag bestämde mig helt enkelt för att det där med bana var skitfränt.
Eftersom kortet togs på hösten så kom vintern som ett brev på posten, men det hann inte ens bli jul innan jag gick o hittade mig en
hjulklapp till mig själv - ska man köra bana måste man ju ha banhoj, så det blev en Daytona 675 från -07.
Den invegs på vad som var min första bandag - Ezzodagen 2013! Jag var laddad - här kommer nästa Rossi! Hela vägen fram till första böj då jag även fick
min första krasch på bana avklarad. På första varvet. På första passet.
Det blev inte mycket bana efter det, hann lagom komma hem o parkera hojen innan den blev stulen, och dessutom klotar man ju bara när man kör bana
o det är ju inge kul, så jag övergick till gammalt hederligt touringsöndagsåka istället.
Det höll i ett år. Nästan. En bättre begagnad gammal kawa blev mitt nästa offer, en 636:a från 2005. Nu var det dags att lära sig köra på riktigt!
Det blev några knixkurser under sensommaren 2014, framförallt på Gröndal, och jag hann med en SMC-kurs på Gelleråsen med.
Där träffade jag bland annat Jonas, en riktigt kul prick som jag delade koja med. Dumt nog var Jonas dessutom en av de där räserkillarna som körde
speedster - och som liksom fick det att låta så lätt! Öronen blev stora som tromboner och all kunskap jag kunde få tag i sögs in medan vi knatade runt
o snackade med alla de där SUPERSKITSNABBA människorna, med röd bakgrund till siffrorna på sina hojar. Någonstans såddes ett frö - Det där med att tävla
på hoj som jag drömt om sen barnsben - Hur svårt kan det va?
Jag kom bara på andra plats i varenda heat som kördes. Det spelar ingen roll att det var en kurs där jag lärde mig en hel del av en ung Göteborgare, det var
flaggor, sporthojar o vi var på bana, rejs var det o andra plats blev det. Testade något varv att räkna sekunder för att komma under den där magiska 1:25 gränsen
som Jonas sagt att man bör vara runt om man vill köra speedster, men tappade räkningen någonstans i esset och sen fick jag aldrig till det igen.
Gelleråsen Steg 1. Foto: Peter Arvidsson.
December 2014
Det blev vinter igen, jag bokade in en bandag med Seva Racing på Gelleråsen då det var mycket körning för lite pengar - Jag såg att de hade
en bandag, eller snarare banvecka i spanien med under februari, men sånt var ju för de där snabba igen, o massa pengar kostade det, nä, inget för mig.
-Tills sambon rymde till sicilien på minisemester en vecka. Ähvafantänket slog mig som en lastbil och jag ringde upp Micke - Skulle jag bara åka
runt o vara stoppkloss för alla andra eller skulle jag få ut något av att åka ner? Gick det att dela upp betalningen lite?
När sambon kom tillbaka var allt bokat o klart - nu jävlar ska köras bana i februari, där fick du allt du svenska vinter!
Hojen, som under hösten o vintern fått en öhlinare, bankåpor och diverse smått o gott kändes skitskum! Jag hade ju inte kört på nästan ett halvår o vips
så var man på en bana o fick gasa ordentligt och det kändes liksom bara fel, med nyservad gaffel o fungerande dämpare så kände man ju vad hojen gjorde - LÄSKIGT!
En del åka-framför-åka-bakom, en väldig massa guidening med trombonöronen på spets, så började dock saker falla på plats på slutet av första dagen.
Jag kände mig helt enkelt lite hemma på hojen igen. Dag 2 skulle ha spenderats på calafat den med, men en ryss med för mycket pengar såg till att
så inte blev fallet - han köpte helt enkelt ut oss från banan och där stod vi med långa näsor. Vi var ju dock inte sämre än att vi kunde ändra oss -
Bike promotion körde 3 bandagar på Valencia ett stenkast därifrån - det var bara att packa in hojarna igen och sätta kurs mot MotoGP banan i söder!
Körning på Valencia, Foto - Bike Promotions fotografer.
Daniel Mattsson, Fredrik Tell, Andreas Öberg och Theo Borglund. Så hette mina coacher för veckan, och tro fan det att de var effektiva och tålmodiga.
Mitt första pass på banan tog strax över 2 minuter och 40 sekunder. Under sista passet så lekte jag mest runt eftersom det kändes som att
leka lite med elden att gasa satan på sista passet, och då gick det på 2:05. Inga banrekord, men snacka utveckling! Lee gav mig dessutom ett par bättre begagnade räserdäck, en uppsättning Supercorsa SC1 - Som jag lyckades hålla värmen i! Åtminstone dugligt.
Micke tyckte tillochmed att det inte var något snack om saken - jag hade inget i någon lugn grupp att göra på gelleråsen i sommar - det var snabb
som gällde (för... MIG!?). Theo, Tellan, Daniel och Andreas, som jag råkat nämna för att jag var sugen på speedster någon gång i framtiden hävdade att
det var slut på fjanteriet, det var bara att ta licens så skulle vi ses på Anderstorp. Så där lagom jätteblygt tyckte jag väl att mjäe, inte riktigt.
Men någonstans insåg jag väl fakta, det är bara att ta tjuren i hornen.
Det var dags.
Fortsättning följer i dagarna, klockan är mycket och jobbet väntar imorgon.
Jag vill dock passa på medan jag har din uppmärksamhet, och tacka de som gör hela den här satsningen möjlig.
Min sambo Elin, mina sponsorer - Nisse på NP-däck, Lars och Mats på Wellco som trott på mig redan från början och som lurade i Nisse att det kanske kunde vara lönt att sponsra mig, grabbarna på Moto Stop som tar hand om min motor och som jag kan bolla alla möjliga frågor om hojen med, och Mats "Etikettdoktorn" Danielsson som berättar hur jag ska bete mig bland folk.
Förutom dessa så har ju självklart Mattsson, Öberg, Theo, Fredrik, Micke, Jonas, Lee, Peter, Ludde, Lasse (Tack som tusan för den dödsfräna motospeedkepan!), Rickard, Björn och en hel lång rad av människor som på ett eller annat sätt pushat mig lite, och alla på sitt vis gjort detta möjligt för mig. Säg vad du vill om att ensam är stark o yada yada - Ska du satsa lite på roadracing så BEHÖVER du folk runt omkring dig som stöttar dig.
Last edited:
Välkommen in i galenskaperna i förväg får man väl säga då. 
Hoppas för övrigt att det blev bra med fälgarna sen, vart ju en jävla miss det där... :/
Escapen. Jag börjar återigen
