polymoog
Ny medlem
- Gick med
- 6 Apr 2014
- Ort
- Nära havet
- Hoj
- Suzuki GSX650F 2008 / Honda NT Revere 650 1990 / Honda MT5 1989
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, kul läsning 
Enrosabil rullar sakta mot R600
- Thread starter enrosabil
- Start date
Så en resa till Almeria för vad du trodde skulle vara 4 dagar (?) Blev 5 körpass? Eller var det bara 2 dagar bokade?
Fan vad jag lider med alla problem ni råkar ut för med hojar och jävelskap! Kan inte saker bara fungera
Jag missa en halv dag i Rudskogen pga tekniska problem ett år, det räcker för mig
Just nu jobbar jag på kategorin europas senaste svar, så här kommer det!
Japp, precis så blev det! Dock verkar jag ha kommit ihåg fel, det blev 4 körpass innan den la av... Och det var 4 dagar bokade. Jag kan väl helt enkelt säga att jag har varit lyckligare! Men det var åtminstone soligt och någorlunda varmt o skönt, och vi fick se lite semikändisar och tt-kändisar ur tycho teamet, så det var ju lite kul iaf!
Nu är det dags att komma ikapp lite igen!
Efter en enklare titt på motorn så verkar felet vara hittat. Det är som så att ingenjörerna på kawasaki stoppat en liten tryckhållningsventil för oljetrycket i botten på motorn. Denna ventil har tydligen lätt att hänga sig vid lite högre tryck/högre varv, framförallt om det varierar mycket. Det gjorde min. Resultatet blev ras i princip överallt.
Ny motor inhandlades, fick tag på en vanlig gatmotor från Holland som gått ca 1000 mil. Inte ens lite kul, men man får väl vara glad över att serviceintervallerna ser lite annorlunda ut jämfört med superräsern.
Sen kom ju det roliga faktum att det finns ungefär 3 verkstäder i Sverige som kan mappa en kawasaki kit-ecu. Verkstäder som alla har 1-2 månaders väntetid. Woho. Inte.
Nu blev det ganska rörigt, för ganska mycket hände på en o samma gång, racebuss införskaffades, likaså depåtält av lite bättre dimensioner, kåpor och allt möjligt spännande.
Efter lite om och men så lyckades Ragnar på Funbike göra sig lite tid en lördagseftermiddag, så vi hann åtminstone få upp den i hans bänk för att kolla hur den gick. Bra var det inte, men åtminstone inte värdelöst, och inte så lent eller fett att det skulle vara någon fara för prylarna. Vi kom överens om att försöka boka en tid till senare tillfälle så ska han ge sig på det hela med min kabel så får vi se om vi kan få någon fart på den lille räsern tillslut.
115hk gav den för övrigt på bakhjulet, och den är väääääääldigt snäll, så jag hoppas vi kan få ut åtminstone 5 till.
På vägen tillbaka åkte jag även förbi NP-däck med mitt nya tält, och fick lite tryck på ena väggen medan vi beställde en hög med däck.
Efter ungefär tusen om och men, en hel hög kvällar av snickrande i bilen och femtioelva ompacketeringar av utrymmet kom jag fram till något som fick duga och tog sikte på första racehelgen på Anderstorp!
Hur det gick tar vi i nästa kapitel!
Efter en enklare titt på motorn så verkar felet vara hittat. Det är som så att ingenjörerna på kawasaki stoppat en liten tryckhållningsventil för oljetrycket i botten på motorn. Denna ventil har tydligen lätt att hänga sig vid lite högre tryck/högre varv, framförallt om det varierar mycket. Det gjorde min. Resultatet blev ras i princip överallt.
Ny motor inhandlades, fick tag på en vanlig gatmotor från Holland som gått ca 1000 mil. Inte ens lite kul, men man får väl vara glad över att serviceintervallerna ser lite annorlunda ut jämfört med superräsern.
Sen kom ju det roliga faktum att det finns ungefär 3 verkstäder i Sverige som kan mappa en kawasaki kit-ecu. Verkstäder som alla har 1-2 månaders väntetid. Woho. Inte.
Nu blev det ganska rörigt, för ganska mycket hände på en o samma gång, racebuss införskaffades, likaså depåtält av lite bättre dimensioner, kåpor och allt möjligt spännande.
Efter lite om och men så lyckades Ragnar på Funbike göra sig lite tid en lördagseftermiddag, så vi hann åtminstone få upp den i hans bänk för att kolla hur den gick. Bra var det inte, men åtminstone inte värdelöst, och inte så lent eller fett att det skulle vara någon fara för prylarna. Vi kom överens om att försöka boka en tid till senare tillfälle så ska han ge sig på det hela med min kabel så får vi se om vi kan få någon fart på den lille räsern tillslut.
115hk gav den för övrigt på bakhjulet, och den är väääääääldigt snäll, så jag hoppas vi kan få ut åtminstone 5 till.
På vägen tillbaka åkte jag även förbi NP-däck med mitt nya tält, och fick lite tryck på ena väggen medan vi beställde en hög med däck.
Efter ungefär tusen om och men, en hel hög kvällar av snickrande i bilen och femtioelva ompacketeringar av utrymmet kom jag fram till något som fick duga och tog sikte på första racehelgen på Anderstorp!
Hur det gick tar vi i nästa kapitel!
Semper idem
Gudomlig sporthojare
Jag har varit frånvarande från SH en längre tid, så jag har missat ditt och fordons äventyr i Spanien.
Tråkigt med hans krasch och att du inte fick så många körpass.
Kul att du börjar skriva i tråden igen
. Jag hoppas att jag har tid att komma och kolla på er någon racehelg.
Tråkigt med hans krasch och att du inte fick så många körpass.
Kul att du börjar skriva i tråden igen
. Jag hoppas att jag har tid att komma och kolla på er någon racehelg.Här borde det vara en racerapport!
Men det är det inte.
Jag har varken haft riktigt tid eller energi att skriva någon. Eller lust, för det gick inge vidare.
Istället så har jag haft både tid och lust att åka på Apriliaklubbens bandag på Sviestad! DET var kul!
Kom, som traditionen numer kräver, iväg alldeles för sent, och landade i depån någon gång runt 22-tiden på torsdagen. Depån fixades till och utrymme ordnades för att få in Rickard i tältet med. Jag skulle ha sålt av lite däck och sånt med, men trotoarprataren lös med sin frånvaro, och man vill ju inte riktigt springa runt o gapa "köp däck av mig!" så det blev inte så mycket mer med det. Men allt ställdes åtminstone fram för lite visning, o det SÅG proffsigt ut!
Natten blev dock alldeles för kort o jag vaknade i samma veva som Rickard parkerade sig utanför och njöt av att han stod o krängde däck medan jag var tvungen att trycka i clips i mina bromsoksbultar som enda åtgärd på hojen inför dagen.
Klockan 10 rullade vi ut på vårat första pass, som jag inte såg målflaggen på - allt kändes tokigt. Inte en bromspunkt stämde, jag fick inte riktigt hojen dit jag ville, helt enkelt - inget kändes riktigt bra. Det blev en hel del åka runt o skaka på huvudet åt sig själv och tillslut tröttnade jag o åkte in i depån, jag parkerade innan kurvor, tokfegade i bromsningar, tog jättekonstiga spår, fick tankslappers stup i kvarten, växlandet blev skitfel, och dessutom började soppalampan lysa - så här kan det ju för fasen inte fortsätta.
0.3 sekunders analys efter att jag hoppat av hojen kom jag fram till att jag förra året nästan dragit ut 6:an på bakrakan. Nu använde jag inte ens den växeln. Alls.
DREVNINGEN VAR JU FASEN SAMMA SOM PÅ ANDERSTORP!
KISS-metoden sade mig då att det var dags att gå ner ett kugg fram till att börja med. Egentligen borde jag ändra mer, men det fick duga till att börja med.
Efter att ha bråkat med europas största momentnyckel, koben och tältben så kom tillslut Christer Pellijeff till undsättning med sin batteridrivna mutterpicka, framdrevet byttes och så var det snart dags för nästa pass. En snabb titt på laptimern först bara:
Vafalls?
Ni minns kanske mitt pb från förra året? 1:04.2XX
Bästa varvet första passet var 1:03.9
Ut igen, och vips så började banan kännas bekant igen, bromspunkter flyttades litegrann och jag försökte få lite mer harmoni i körningen och ta det lite mer lugnt och stilla och bara försöka få mig själv att tycka att det faktiskt var kul o kändes körbart igen.
Efter 4 varv fick jag för mig att titta ner på laptimern en gång. Medan blicken var på väg dit så gick den förbi displayen, och en mycket ovälkommen lampa lös: Hojen gick fortfarande på reserven - jag hade varit alldeles för upptagen med att byta drev för att komma ihåg en så trivial sak som soppan.
Åkte in i depån för att snabbt kasta på värmare o tanka, jag hann precis - ställa ner dunken innan passet blev avflaggat.
Nåväl, nu var åtminstone hojen tankad, och på finvarven blev resultatet 1.03:59. När jag bara cruisade runt o försökte hitta lite flyt igen?
Jag såg fram emot pass nummer 3 - tänkte att nu skulle det faktiskt kunna gå rätt bra detta! Mitt mål att komma under minuten i år fick väl vänta tills jag kört ett par gånger till på banan, men att skala av lite tid borde inte vara så svårt. Planen var att sakta öka tempot litegrann under passets gång, nu när det började kännas bra igen. Skinnställ på, och då kom de första regndropparna. Fan.
Det var dock ytterst lite, så jag gav mig ut ändå men hoppade över hela öka-tempot-biten. Istället avbröt jag även detta pass efter ca 10 varv, då jag kände att jag började stelna till litegrann av lite nervositet över att köra racedäck på fuktigt underlag.
Resultat? 1:03.29. En sekunds förbättring av PB utan att ens försöka. Det känns onekligen som att min nya körstil börjar ge resultat!
Vädret var hopplöst. Strilregn, uppehåll, duggregn om vartannat. Jag insåg att det skulle börja regna och ville inte riktigt chansa. Hävde på regndäcken och fulkåporna och inväntade det riktiga regnet. Strax innan näst sista passet för dagen så kom det äntligen: Det blev BLÖTT!
Jag hoppade av förtjusning och krängde på mig stället. Ingen annan verkade vara så förtjust i regn, eller ha varit beredd på det, så vi blev själva på banan!
Vi snurrade varv på varv, och äntligen genomförde jag ett helt pass! Jag kunde inte sluta le när jag kom in i depån igen - Allt kändes bara så rätt, o ha banan nästan för sig själv var ju rent underbart! Tiderna hamnade på omkring 1.09, 1.09.28 blev det som bäst, vilket tydligen ska vara ganska bra!
En snabb vända till cafeterian för att få i sig lite värmande kaffe! Trodde vi. Kaffet var slut o cafeterian stängde efter att ha gett oss lite vatten. Muttrande gick vi tillbaka till tälten o funderade på vad vi skulle göra i en timme innan nästa pass började. Svaret kom oväntat fort i och med frasen "Killar, vi kör öppen depå nu om ni vill ut igen!". I med sista soppan i tanken och iväg!
Det höll 3 varv.
Sen såg jag till att de andra fick en vilopaus - jag gick lite för fort in i andra kurvan på esset, och följde upp det hela med att ge liiiite för mycket gas. Vips så blev jag omkörd av bakhjulet och låg o sprattlade o svor på min väg ut mot gräset. Nu upptäckte jag även nackdelen med airbag-väst: om man lowsidar och det inte blir tillräckligt ryck i västen, så löses den ju inte ut, utan man hänger kvar vid hojen i det där snöret! Det var mindre intressant faktiskt. Några svordomar och en tvätt som hojen väl förtjänat senare så var det bara att packa och åka hem, med väldigt blandade känslor...
Men det är det inte.
Jag har varken haft riktigt tid eller energi att skriva någon. Eller lust, för det gick inge vidare.
Istället så har jag haft både tid och lust att åka på Apriliaklubbens bandag på Sviestad! DET var kul!
Kom, som traditionen numer kräver, iväg alldeles för sent, och landade i depån någon gång runt 22-tiden på torsdagen. Depån fixades till och utrymme ordnades för att få in Rickard i tältet med. Jag skulle ha sålt av lite däck och sånt med, men trotoarprataren lös med sin frånvaro, och man vill ju inte riktigt springa runt o gapa "köp däck av mig!" så det blev inte så mycket mer med det. Men allt ställdes åtminstone fram för lite visning, o det SÅG proffsigt ut!
Natten blev dock alldeles för kort o jag vaknade i samma veva som Rickard parkerade sig utanför och njöt av att han stod o krängde däck medan jag var tvungen att trycka i clips i mina bromsoksbultar som enda åtgärd på hojen inför dagen.
Klockan 10 rullade vi ut på vårat första pass, som jag inte såg målflaggen på - allt kändes tokigt. Inte en bromspunkt stämde, jag fick inte riktigt hojen dit jag ville, helt enkelt - inget kändes riktigt bra. Det blev en hel del åka runt o skaka på huvudet åt sig själv och tillslut tröttnade jag o åkte in i depån, jag parkerade innan kurvor, tokfegade i bromsningar, tog jättekonstiga spår, fick tankslappers stup i kvarten, växlandet blev skitfel, och dessutom började soppalampan lysa - så här kan det ju för fasen inte fortsätta.
0.3 sekunders analys efter att jag hoppat av hojen kom jag fram till att jag förra året nästan dragit ut 6:an på bakrakan. Nu använde jag inte ens den växeln. Alls.
DREVNINGEN VAR JU FASEN SAMMA SOM PÅ ANDERSTORP!
KISS-metoden sade mig då att det var dags att gå ner ett kugg fram till att börja med. Egentligen borde jag ändra mer, men det fick duga till att börja med.
Efter att ha bråkat med europas största momentnyckel, koben och tältben så kom tillslut Christer Pellijeff till undsättning med sin batteridrivna mutterpicka, framdrevet byttes och så var det snart dags för nästa pass. En snabb titt på laptimern först bara:
Vafalls?
Ni minns kanske mitt pb från förra året? 1:04.2XX
Bästa varvet första passet var 1:03.9
Ut igen, och vips så började banan kännas bekant igen, bromspunkter flyttades litegrann och jag försökte få lite mer harmoni i körningen och ta det lite mer lugnt och stilla och bara försöka få mig själv att tycka att det faktiskt var kul o kändes körbart igen.
Efter 4 varv fick jag för mig att titta ner på laptimern en gång. Medan blicken var på väg dit så gick den förbi displayen, och en mycket ovälkommen lampa lös: Hojen gick fortfarande på reserven - jag hade varit alldeles för upptagen med att byta drev för att komma ihåg en så trivial sak som soppan.
Åkte in i depån för att snabbt kasta på värmare o tanka, jag hann precis - ställa ner dunken innan passet blev avflaggat.
Nåväl, nu var åtminstone hojen tankad, och på finvarven blev resultatet 1.03:59. När jag bara cruisade runt o försökte hitta lite flyt igen?
Jag såg fram emot pass nummer 3 - tänkte att nu skulle det faktiskt kunna gå rätt bra detta! Mitt mål att komma under minuten i år fick väl vänta tills jag kört ett par gånger till på banan, men att skala av lite tid borde inte vara så svårt. Planen var att sakta öka tempot litegrann under passets gång, nu när det började kännas bra igen. Skinnställ på, och då kom de första regndropparna. Fan.
Det var dock ytterst lite, så jag gav mig ut ändå men hoppade över hela öka-tempot-biten. Istället avbröt jag även detta pass efter ca 10 varv, då jag kände att jag började stelna till litegrann av lite nervositet över att köra racedäck på fuktigt underlag.
Resultat? 1:03.29. En sekunds förbättring av PB utan att ens försöka. Det känns onekligen som att min nya körstil börjar ge resultat!
Vädret var hopplöst. Strilregn, uppehåll, duggregn om vartannat. Jag insåg att det skulle börja regna och ville inte riktigt chansa. Hävde på regndäcken och fulkåporna och inväntade det riktiga regnet. Strax innan näst sista passet för dagen så kom det äntligen: Det blev BLÖTT!
Jag hoppade av förtjusning och krängde på mig stället. Ingen annan verkade vara så förtjust i regn, eller ha varit beredd på det, så vi blev själva på banan!
Vi snurrade varv på varv, och äntligen genomförde jag ett helt pass! Jag kunde inte sluta le när jag kom in i depån igen - Allt kändes bara så rätt, o ha banan nästan för sig själv var ju rent underbart! Tiderna hamnade på omkring 1.09, 1.09.28 blev det som bäst, vilket tydligen ska vara ganska bra!
En snabb vända till cafeterian för att få i sig lite värmande kaffe! Trodde vi. Kaffet var slut o cafeterian stängde efter att ha gett oss lite vatten. Muttrande gick vi tillbaka till tälten o funderade på vad vi skulle göra i en timme innan nästa pass började. Svaret kom oväntat fort i och med frasen "Killar, vi kör öppen depå nu om ni vill ut igen!". I med sista soppan i tanken och iväg!
Det höll 3 varv.
Sen såg jag till att de andra fick en vilopaus - jag gick lite för fort in i andra kurvan på esset, och följde upp det hela med att ge liiiite för mycket gas. Vips så blev jag omkörd av bakhjulet och låg o sprattlade o svor på min väg ut mot gräset. Nu upptäckte jag även nackdelen med airbag-väst: om man lowsidar och det inte blir tillräckligt ryck i västen, så löses den ju inte ut, utan man hänger kvar vid hojen i det där snöret! Det var mindre intressant faktiskt. Några svordomar och en tvätt som hojen väl förtjänat senare så var det bara att packa och åka hem, med väldigt blandade känslor...
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, kul läsning
Tack själv för att du orkar läsa!
Jag har varit frånvarande från SH en längre tid, så jag har missat ditt och fordons äventyr i Spanien.
Tråkigt med hans krasch och att du inte fick så många körpass.
Kul att du börjar skriva i tråden igen
Ja den resan gick ju inte riktigt som det var tänkt, men det är som vanligt bara att bryta ihop och gå vidare, nu är ju faktiskt säsongen igång, och jag har en motor som både snurrar o låter!
Sviestad är ju ganska nära och bra, och relativt snart dessutom!
Semper idem
Gudomlig sporthojare
Tack själv för att du orkar läsa!
Ja den resan gick ju inte riktigt som det var tänkt, men det är som vanligt bara att bryta ihop och gå vidare, nu är ju faktiskt säsongen igång, och jag har en motor som både snurrar o låter!
Såg att Sviestad är helgen efter jag kommer hem från Isle of Man, så det är inte omöjligt att jag åker ner till racet.
2 dagar på Gelleråsen med Seva racing
Jag var i ärlighetens namn lite snabbare med att uppdatera på fejjan än här, och det var ju inte igår jag var iväg o körde, det var måndag-tisdag förra veckan - men så här skrev jag åtminstone då!
Hemma från Gelleråsen!
Så här dagen efter så känns det bättre än vad det gjorde när jag var på plats - Det gick inte så värst fort, det gick inte ens speciellt stabilt - nu när jag faktiskt bromsar hela vägen in i böj så blir det ju en helt ny bana, inget stämmer alls och jag kan knappt påstå att jag hittade runt.
För att ställa till det ytterligare så såg jag ännu ett problem när jag kikade lite på dataloggern - jag hade på tok för långt till full gas, så den blev lite väl sällsynt för att det skulle vara bra. Jag fick helt enkelt försöka lära mig att hålla i styret med fingerspetsarna, något som inte är helt enkelt! Att tappa greppet om gashandtaget i depåkurvan blev ännu en spännande erfarenhet som jag inte rekommenderar, då tar man lätt en genväg över gräset!
Första dagen slutade på 1.14.03 och dag 2 slutade på långt mer stabila 1.14.1, där jag ändå kände att jag hade en hel del kvar att ge. Trasslandet dag 1, samt ett skitfel som ledde till avbrutet pass dag 2 satte ju lite griller i huvudet, så när jag lyckades stänga av allt vad resultat heter och bara ge mig ut på banan för att ha kul o lekköra så gick allt mycket bättre, det var även då 1.14.1, 1.14.2 tiderna började komma på rad igen, en upptäckt som jag gjorde när jag packat in i princip allt i bilen o tänkte att jag ändå borde kolla vad som hände...
Första gången på banan för i år, fjärde tillfället på en bana med hojen och för i år, och en futtig tiondel från personbästa, det måste ju ändå klassas som godkänt!
Jag var i ärlighetens namn lite snabbare med att uppdatera på fejjan än här, och det var ju inte igår jag var iväg o körde, det var måndag-tisdag förra veckan - men så här skrev jag åtminstone då!
Hemma från Gelleråsen!
Så här dagen efter så känns det bättre än vad det gjorde när jag var på plats - Det gick inte så värst fort, det gick inte ens speciellt stabilt - nu när jag faktiskt bromsar hela vägen in i böj så blir det ju en helt ny bana, inget stämmer alls och jag kan knappt påstå att jag hittade runt.
För att ställa till det ytterligare så såg jag ännu ett problem när jag kikade lite på dataloggern - jag hade på tok för långt till full gas, så den blev lite väl sällsynt för att det skulle vara bra. Jag fick helt enkelt försöka lära mig att hålla i styret med fingerspetsarna, något som inte är helt enkelt! Att tappa greppet om gashandtaget i depåkurvan blev ännu en spännande erfarenhet som jag inte rekommenderar, då tar man lätt en genväg över gräset!
Första dagen slutade på 1.14.03 och dag 2 slutade på långt mer stabila 1.14.1, där jag ändå kände att jag hade en hel del kvar att ge. Trasslandet dag 1, samt ett skitfel som ledde till avbrutet pass dag 2 satte ju lite griller i huvudet, så när jag lyckades stänga av allt vad resultat heter och bara ge mig ut på banan för att ha kul o lekköra så gick allt mycket bättre, det var även då 1.14.1, 1.14.2 tiderna började komma på rad igen, en upptäckt som jag gjorde när jag packat in i princip allt i bilen o tänkte att jag ändå borde kolla vad som hände...
Första gången på banan för i år, fjärde tillfället på en bana med hojen och för i år, och en futtig tiondel från personbästa, det måste ju ändå klassas som godkänt!
SGM
BTG 8:20
...det är alltid lika skoj att se dig i depån, blir det licens när jag blir stor är du en av anledningarna till varför. Skön stil!
Vad gör man efter ett fiasko?
Man gör något åt det såklart!
En snabbgas från Accossato monterades illa kvickt. Jag kom fram till att mellanmjölksrullen borde bli lagom, då jag fortfarande kör med öppen hand men inte behöver dra ut den till fingerspetsarna.
I samma veva blev det service! Motostop levererade en kasse smörjmedel, och det byttes illa kvickt. Lite mer tunnflytande olja för att ta igen någon hästkraft eller 2 som rymde i samband med motorbytet och lite ny bromsvätska.
Medan jag har tränat o kuskat runt med hojen så måste även någon mer belysas:
Elin. Igen. Min sambo. Hon har blivit utsedd till depåansvarig, chefsmekaniker och nu senast PR-ansvarig.
Det senare tror jag hon tyckte var lite extra kul, för hon kontaktade direkt en PR-konsult - sin syster. Medan jag var på Gelleråsen satt de framför en dator, drack öl och knepade och knåpade - Resultatet?
Etikettdoktorn Mats Danielsson fick syn på detta, och kunde inte annat än att hålla med team Broling RR´s PR-ansvarige om att ett sådant motiv borde hamna på en tröja!
Så nu ser det ut som att vi, med lite tur, kommer ha en hög tishor med oss till Sviestad.
Inte för att det ser ut att bli väder för t-shirts, men de som ändå känner att en sådan skulle vara bra att ha, kommer ha möjlighet att införskaffa en sådan till ett åtminstone inte helt hutlöst pris.
Sen var det ju dags att prova nya hårdvaran.
Satt en stund i söndags och kikade när det fanns träningstillfällen, och förträffligt nog hade Sviestad träning idag. Folket på finansinspektionen fick helt enkelt dra sina rör själva om de nu ville ha dem där, jag drog strax efter lunch o hoppade in i bilen med siktet inställt på Linköping!
Jag körde ett par mysvarv till att börja med under första passet, tog det ganska lugnt o fint o ville se lite vad jag kunde göra med mina bromspunkter, det är faktiskt dags att få ordning på dem nu så här 4 dagar innan race. Det kändes underbart. Polletten trillade liksom ner litegrann, och det nya gashandtaget gjorde ett förträffligt jobb. Åkte in i depån efter ett fåtal varv, ville ju bara känna lite på prylarna o hitta runt ordentligt till att börja med för att kunna ladda på lite mera senare.
Med det kom dock en liten suprise! Passet efter blev uppskjutet då en av classic-hojarna tyckte att det där med olja var ett onödigt tillval, så den besprutade hela torparen med precis allt vad den hade. Jaaaahopp tänkte jag o gick o käkade en pyttipanna.
Med saneringsmedel o olja i hela torparen så blir det ju inga banrekord direkt, utan passet efter, som även blev det sista, fick helt enkelt fortsätta vara ett myspass, men med lite tänjande o testande på hur hårt jag kunde gå på gasen - det är väl trots allt som Simon Crafar säger "Its not who gets on the gas first, its who gets to FULL gas first".
Resultatet lät dock inte vänta på sig:
Nytt personbästa! 1.6 sekunder snabbare än under race förra året, 0.7 sekunder snabbare än vad laptimern visade sist jag var på sivestad, som då var helt fritt från oljespill! Med ett leende på läpparna packade jag in hojen i bilen o drog mig hemåt, nu känns det alldeles för långt tills på torsdag! För visst ses vi i Linköping?
Man gör något åt det såklart!
En snabbgas från Accossato monterades illa kvickt. Jag kom fram till att mellanmjölksrullen borde bli lagom, då jag fortfarande kör med öppen hand men inte behöver dra ut den till fingerspetsarna.
I samma veva blev det service! Motostop levererade en kasse smörjmedel, och det byttes illa kvickt. Lite mer tunnflytande olja för att ta igen någon hästkraft eller 2 som rymde i samband med motorbytet och lite ny bromsvätska.
Medan jag har tränat o kuskat runt med hojen så måste även någon mer belysas:
Elin. Igen. Min sambo. Hon har blivit utsedd till depåansvarig, chefsmekaniker och nu senast PR-ansvarig.
Det senare tror jag hon tyckte var lite extra kul, för hon kontaktade direkt en PR-konsult - sin syster. Medan jag var på Gelleråsen satt de framför en dator, drack öl och knepade och knåpade - Resultatet?
Etikettdoktorn Mats Danielsson fick syn på detta, och kunde inte annat än att hålla med team Broling RR´s PR-ansvarige om att ett sådant motiv borde hamna på en tröja!
Så nu ser det ut som att vi, med lite tur, kommer ha en hög tishor med oss till Sviestad.
Inte för att det ser ut att bli väder för t-shirts, men de som ändå känner att en sådan skulle vara bra att ha, kommer ha möjlighet att införskaffa en sådan till ett åtminstone inte helt hutlöst pris.
Sen var det ju dags att prova nya hårdvaran.
Satt en stund i söndags och kikade när det fanns träningstillfällen, och förträffligt nog hade Sviestad träning idag. Folket på finansinspektionen fick helt enkelt dra sina rör själva om de nu ville ha dem där, jag drog strax efter lunch o hoppade in i bilen med siktet inställt på Linköping!
Jag körde ett par mysvarv till att börja med under första passet, tog det ganska lugnt o fint o ville se lite vad jag kunde göra med mina bromspunkter, det är faktiskt dags att få ordning på dem nu så här 4 dagar innan race. Det kändes underbart. Polletten trillade liksom ner litegrann, och det nya gashandtaget gjorde ett förträffligt jobb. Åkte in i depån efter ett fåtal varv, ville ju bara känna lite på prylarna o hitta runt ordentligt till att börja med för att kunna ladda på lite mera senare.
Med det kom dock en liten suprise! Passet efter blev uppskjutet då en av classic-hojarna tyckte att det där med olja var ett onödigt tillval, så den besprutade hela torparen med precis allt vad den hade. Jaaaahopp tänkte jag o gick o käkade en pyttipanna.
Med saneringsmedel o olja i hela torparen så blir det ju inga banrekord direkt, utan passet efter, som även blev det sista, fick helt enkelt fortsätta vara ett myspass, men med lite tänjande o testande på hur hårt jag kunde gå på gasen - det är väl trots allt som Simon Crafar säger "Its not who gets on the gas first, its who gets to FULL gas first".
Resultatet lät dock inte vänta på sig:
Nytt personbästa! 1.6 sekunder snabbare än under race förra året, 0.7 sekunder snabbare än vad laptimern visade sist jag var på sivestad, som då var helt fritt från oljespill! Med ett leende på läpparna packade jag in hojen i bilen o drog mig hemåt, nu känns det alldeles för långt tills på torsdag! För visst ses vi i Linköping?
...det är alltid lika skoj att se dig i depån, blir det licens när jag blir stor är du en av anledningarna till varför. Skön stil!
Du anar inte vad de orden värmer! Det är riktigt kul att känna att man nu kan ge något liksom tillbaka på samma sätt som jag fått massor av hjälp, tips och råd runt om i depån. Om det sen är att folk kan få skratta åt en för att man är en klant som glömmer att kolla uppsamlingskärlet efter en vurpa o får motorstopp på mantorp eller lyckas få någon att komma någon sekund närmare den gräns de satt som maximal varvtid innan de vill ta licens spelar det faktiskt inte så stor roll.
Jag tycker för övrigt du ska ta licensen, det är inte så mycket att gå o vänta på, det blir liksom bara roligare
bitter&twisted
The paranoids are after me
Det bästa med att vara chefsmekaniker är nog att man kan delegera det mesta av mekandet till det övriga teamet. I det här fallet föraren... 
Tishorna är för övrigt inte bara klara, dom blev riktigt snygga också! Kom å tjöööp!
Tishorna är för övrigt inte bara klara, dom blev riktigt snygga också! Kom å tjöööp!
Vi hade kul fight race 1 på Anderstorp.
/Jonas #50
Ja det var faktiskt riktigt skönt med lite sällskap, att hamna sådär mittemellan som jag gjorde en stund är ju riktigt värdelöst! Hade kunnat bli kul nu i lördags med om min soppapump bara inte fått för sig att ge upp sisådär 20 meter efter startlinjen
Racerapport: Deltävling #2 - Sviestad:
Jag kom nog fram lite för sent egentligen, ramlade in i depån runt kl 20 och snurrade runt en stund innan jag lyckades hitta en plats att smälla upp mitt basläger på.
Kände att jag inte riktigt orkade sitta o trassla med däcken åt höger o vänster, de hade trots allt bara gått ett par enstaka pass på gelleråsen, så kvällen gick åt till att
få upp tält o fixa till i bilen och göra den sovbar.
Fredag: Träning!
Dagen inleds med anmälan, en frukost inhandlad på shell och månadens pannknack. Woho! Skrapar ihop mig själv och rullar ut på första passet - Det känns inte riktigt hundra.
Det är kul, det går skapligt, men det där "något" saknas och jag får inget riktigt flyt. 1.03.1, 6 tiondelar långsammare än vad jag körde i tisdags? WTF? Nåväl, jag skyller väl på att jag var morgontrött.
Andra passet känns än knixigare, det är lite spänt, lite knepigt och klurigt, jag hamnar inte riktigt där jag vill, och mina alvedon jag satt i mig verkar inte riktigt funka. Dessutom går det uppenbarligen 3 tiondelar långsammare.
vad är detta? Visst för att man kan stanna lite i utvecklingen, men att tappa en sekund mot varvtider man gjort för 3 dagar sedan då torparn, en ganska viktig kurva, dessutom var indränkt i saneringsmedel o olja?
Foto: Ulf "Dragster800"
Skärper till mig lite på tredje passet, testar lite bromspunkter, försöker få till en mer avslappnad körning och kommer ner på 1.03.1 igen. Inte så man hoppar högt, men åtminstone inte så jag känner att jag borde packa ihop o åka hem igen.
Efter lite snabbt kikande på yr.no´s app, och diverse andra väderappar och sidor så verkar det med största sannolikhet bli en hel del regn under natten och morgonen - Jag och depåchef Elin plockar av däcken o kastar på regndäck istället.
Eller, åtminstone fram, bak byter vi helt enkelt bara hjul. Det fick bli så sedan jag lyckades få skivorna att slå sig på ena framfälgen under Anderstorp.
Nåväl, lite okynnesskruvande, fipplande o donande så kommer jag som vanligt i säng lite för sent, o somnar gott till regnets smattrande mot biltaket.
Upp o sparkar tuppen i baken! Huvudvärken är borta och det är dags för regnkörning!
En snabb frukost med äggmackor o bacon sen är jag redo - huvudvärken har släppt, nu känns det som om detta kan gå riktigt bra! Ända fram tills ca 20 minuter innan kvalet, när jag inser att det har slutat regna för 40 minuter sedan och det börjar torka upp, tillochmed i depån!
PERKELE!
Det är ju inte som om jag hinner få någon värme i några torrdäck nu, så det är bara att dansa regndans och hoppas att vädergudarna lyssnar!
Det gör de. Inte alls.
Åker ut på regndäcken genom den semitorra depån, och väl ute på banan inser jag nu att 90% av banan är ett stort jäkla torrspår. Woho!
Jag gör vad jag kan för att få mitt kval så kort som möjligt, men i mitt slalomkörande o jagande efter blöta fläckar mellan escaperna som jag använder som nedkylningsplatser så tappar jag räkningen på varven, så det blev ett extra bara för att vara säker.
På något vänster hamnar jag åtminstone på en 15:e kvaltid, så det finns helt klart hopp!
Nu känns det som om det är ganska så hundraprocentigt säkert att det blir tort, så nu åker räserdäcken på igen. Vi får några besökare i tältet och tar en tidig lunch.
Det börjar bli dags för race!
Laddad som fasen så åker hela riddarrustningen på, Ut på sighting lap o ställer upp för warmup. Provstarten går bra, den går tillochmed väldigt bra och jag kommer upp väldigt nära startledet framför, helt utan att det ens var riktigt meningen.
Nu är det bara o göra om samma sak en gång till då!
Vi ställer upp för start, adrenalinet sätter lite fart. Startern tar ner den röda flaggan o går undan. Ger lite gas o håller motorn på 12000 varv, lampan tänds, slocknar, NUUU KÖÖÖR VIIII!!!
Starten blir inte riktigt lika bra som sist, men när jag skickar i tvåan är jag åtminstone först av de i min rad trots sista position - men det ska snart ändras.
Hojen börjar bluddra och vill dö. Jag håller in kopplingen o försöker få den att varva, men det är kört. Helvete. Inte igen.
Fort som fasen upp med näven o hoppas att jag inte blir påkörd. De sista går förbi mig och jag svänger av ut på gräset och svär. Lämnar hojen vid räcket o tar en promenad.
Besvikelsen är förbi enorm.
Kvällen fortlöper i mekandets tecken, vi funderar på att byta ut soppapumpen, men det slutar med att vi nöjer oss med en rejäl rengöring samt att riva ur allt tankskum. Vi hittade nämligen även stora flagor av färg och annat skräp som mycket möjligt kan ha lagt sig för pumpens inlopp och fått den att stanna.
Kvalet blir ett test, ett test under 17 varv där jag till stor del åkte runt och var nervös över att hojen skulle dö, en rädsla som dock blev mindre och mindre för varje varv.
Den här gången så ville det åtminstone funka! Det blev inte snabbt den här gången heller, och på sitt näst sista varv så kommer dessutom Felicia som en pungspark och skickar ner mig från 18:e till 19:e plats, med EN TUSENDEL! Sen kommer Anton Karlström och förvärrar det hela på sitt näst sista varv med ytterligare 5 tusendelar och sparkar ner mig till 20:e
När jag satt i depån o såg det så rasade självförtroendet till någonstans ungefär 4 kilometer under marken, men som min far sa. "Då behöver du ju bara köra om en per varv för en pallplacering!"
Sponsorbesök av Mats "Etikettdoktorn" Danielsson
Det blir racedags igen och jag har laddat upp åtminstone dugligt och var taggad för att gå ut o jaga bakhjul. Jag blir ytterligare lite uppmuntrad av att mats ställer upp bredvid mig på 21:a plats, Mats som jag träffade förra året på sviestadsloppet, som redan då hoppade upp till rookie, medan jag harvade runt i b-finalerna i speedster!
Här är alltså någon som med all sannolikhet är snabbare än jag, men som står bakom mig, det kan helt enkelt vara så att jag var tillfälligt kass o faktiskt har en chans att hämta upp lite på det här! Vi har dessutom samma inställning - nu är det bara att köra om!
Starten går igen och vi är iväg! Jag får en vettig start och jag o Mats gör sällskap upp genom fältet. Jag minns faktiskt inte hur många jag tog mig om, men det förvånade mig själv, jag var även tvungen att kika lite på mylaps nu för att få lite ordning på faktan.
Under de 2 första varven tar jag mig upp till en 15:e plats. På inledningen av det tredje så är jag lite ivrig att roffa åt mig 14:e, så jag laddar för att bromsa om in i första böj i esset. Det går fullkomligt åt helvete.
Jag använder lite för mycket bakbroms och baken på hojen sladdar åt alla håll o kanter, lite sladd är jag van vid, så det är ingen fara, men detta blir bara för mycket för att jag ska lyckas hålla koncentrationen på frambromsen samtidigt. Resultatet är att jag bromsar på tok för lite och inser att detta kommer att gå åt skogen!
För att åtminstone göra vad jag kan så svänger jag in ändå, jag är förbi han som fick förvalta min 15:e placering så han bör inte bli berörd om jag bara lägger ner så mycket jag kan - escapen o skära av hans färdväg är inte ett alternativ.
När jag är en halvmeter ifrån att döljas i ett moln av sand och damm så rätar jag upp, går rakt igenom sandfållan och håller mig på hjulen över till escapen. Muttrar lite om att jag på något sätt känner igen scenariot medan jag ser alla andra försvinna iväg. P E R K E L E.
På jakt med Mats hack i häl
Foto: Thomas Berglund
Då är det bara att sätta igång igen. Resterande 15 varv blir jakt, jakt och jakt. Det går bra i början - på bara 2 varv är jag ikapp den bakre klungan, och efter ytterligare 2 så är jag förbi dem. Får snabbt kontakt med en till som jag kan jaga i något varv innan det är dags att ta sig om, vilket går snabbt och smärtfritt, men nu kommer problemet.
Nu hamnar jag i ett vakuum. Jag ser nästa förare långt långt fram, men mer än så är det inte. Fria varv är förvisso trevligt, men det är inte helt enkelt att pusha sig själv mot ingen alls. Dessutom blir jag ganska snart störd av en blåflagg, som jag är väldigt säker på att den är ämnad för mig, så jag får hålla mig undan lite för Mojja och Timmy, som kommer som skjutna ur en kanon.
efter 14 varv så tycker jag mig dock ha kontakt - jag har lyckats komma ikapp en eftersläntrare från klungan framför ÄNTLIGEN! Jag inser att jag inte har lång tid på mig, och KAN jag ta en placering till så ska jag allt ta o göra det med!
Nu börjar det gå upp för mig vad Moto GP förarna menar med sitt "I try to pouuushh, i puush very haaard" i alla post-race intervjuer. Jag LYCKAS pusha till mig en omkörning i korkskruven på SISTA varvet - IGEN! Känslan är underbar när jag inser att jag även lyckas hålla den fram till målgång.
Jag var skitlångt från snabbast, jag var inte bäst, resultatet var inte ens särskilt bra, men jag hade skitkul i min jakt, jag har lyckats göra 11 omkörningar (något som jag annars är dålig på) på ett race, jag slog mitt personbästa med 4 hundradelar under det sista varvet och har efter lite hjälp av LokaTobbe lyckats bli långt bättre på att bromsa.
Målet med den här säsongen är till stor del att lära sig och bli bättre, och än så länge så håller ju det upplägget. Vad jag också har lärt mig är att det funkar inte att göra saker halvdant, så nya bromsskivor från Braking är beställda, medan MotoStop levererar nya belägg och 2 nya soppapumpar är på väg hem - en för att ersätta den trasiga och en i reserv.
Jag kom nog fram lite för sent egentligen, ramlade in i depån runt kl 20 och snurrade runt en stund innan jag lyckades hitta en plats att smälla upp mitt basläger på.
Kände att jag inte riktigt orkade sitta o trassla med däcken åt höger o vänster, de hade trots allt bara gått ett par enstaka pass på gelleråsen, så kvällen gick åt till att
få upp tält o fixa till i bilen och göra den sovbar.
Fredag: Träning!
Dagen inleds med anmälan, en frukost inhandlad på shell och månadens pannknack. Woho! Skrapar ihop mig själv och rullar ut på första passet - Det känns inte riktigt hundra.
Det är kul, det går skapligt, men det där "något" saknas och jag får inget riktigt flyt. 1.03.1, 6 tiondelar långsammare än vad jag körde i tisdags? WTF? Nåväl, jag skyller väl på att jag var morgontrött.
Andra passet känns än knixigare, det är lite spänt, lite knepigt och klurigt, jag hamnar inte riktigt där jag vill, och mina alvedon jag satt i mig verkar inte riktigt funka. Dessutom går det uppenbarligen 3 tiondelar långsammare.
vad är detta? Visst för att man kan stanna lite i utvecklingen, men att tappa en sekund mot varvtider man gjort för 3 dagar sedan då torparn, en ganska viktig kurva, dessutom var indränkt i saneringsmedel o olja?
Foto: Ulf "Dragster800"
Skärper till mig lite på tredje passet, testar lite bromspunkter, försöker få till en mer avslappnad körning och kommer ner på 1.03.1 igen. Inte så man hoppar högt, men åtminstone inte så jag känner att jag borde packa ihop o åka hem igen.
Efter lite snabbt kikande på yr.no´s app, och diverse andra väderappar och sidor så verkar det med största sannolikhet bli en hel del regn under natten och morgonen - Jag och depåchef Elin plockar av däcken o kastar på regndäck istället.
Eller, åtminstone fram, bak byter vi helt enkelt bara hjul. Det fick bli så sedan jag lyckades få skivorna att slå sig på ena framfälgen under Anderstorp.
Nåväl, lite okynnesskruvande, fipplande o donande så kommer jag som vanligt i säng lite för sent, o somnar gott till regnets smattrande mot biltaket.
Upp o sparkar tuppen i baken! Huvudvärken är borta och det är dags för regnkörning!
En snabb frukost med äggmackor o bacon sen är jag redo - huvudvärken har släppt, nu känns det som om detta kan gå riktigt bra! Ända fram tills ca 20 minuter innan kvalet, när jag inser att det har slutat regna för 40 minuter sedan och det börjar torka upp, tillochmed i depån!
PERKELE!
Det är ju inte som om jag hinner få någon värme i några torrdäck nu, så det är bara att dansa regndans och hoppas att vädergudarna lyssnar!
Det gör de. Inte alls.
Åker ut på regndäcken genom den semitorra depån, och väl ute på banan inser jag nu att 90% av banan är ett stort jäkla torrspår. Woho!
Jag gör vad jag kan för att få mitt kval så kort som möjligt, men i mitt slalomkörande o jagande efter blöta fläckar mellan escaperna som jag använder som nedkylningsplatser så tappar jag räkningen på varven, så det blev ett extra bara för att vara säker.
På något vänster hamnar jag åtminstone på en 15:e kvaltid, så det finns helt klart hopp!
Nu känns det som om det är ganska så hundraprocentigt säkert att det blir tort, så nu åker räserdäcken på igen. Vi får några besökare i tältet och tar en tidig lunch.
Det börjar bli dags för race!
Laddad som fasen så åker hela riddarrustningen på, Ut på sighting lap o ställer upp för warmup. Provstarten går bra, den går tillochmed väldigt bra och jag kommer upp väldigt nära startledet framför, helt utan att det ens var riktigt meningen.
Nu är det bara o göra om samma sak en gång till då!
Vi ställer upp för start, adrenalinet sätter lite fart. Startern tar ner den röda flaggan o går undan. Ger lite gas o håller motorn på 12000 varv, lampan tänds, slocknar, NUUU KÖÖÖR VIIII!!!
Starten blir inte riktigt lika bra som sist, men när jag skickar i tvåan är jag åtminstone först av de i min rad trots sista position - men det ska snart ändras.
Hojen börjar bluddra och vill dö. Jag håller in kopplingen o försöker få den att varva, men det är kört. Helvete. Inte igen.
Fort som fasen upp med näven o hoppas att jag inte blir påkörd. De sista går förbi mig och jag svänger av ut på gräset och svär. Lämnar hojen vid räcket o tar en promenad.
Besvikelsen är förbi enorm.
Kvällen fortlöper i mekandets tecken, vi funderar på att byta ut soppapumpen, men det slutar med att vi nöjer oss med en rejäl rengöring samt att riva ur allt tankskum. Vi hittade nämligen även stora flagor av färg och annat skräp som mycket möjligt kan ha lagt sig för pumpens inlopp och fått den att stanna.
Kvalet blir ett test, ett test under 17 varv där jag till stor del åkte runt och var nervös över att hojen skulle dö, en rädsla som dock blev mindre och mindre för varje varv.
Den här gången så ville det åtminstone funka! Det blev inte snabbt den här gången heller, och på sitt näst sista varv så kommer dessutom Felicia som en pungspark och skickar ner mig från 18:e till 19:e plats, med EN TUSENDEL! Sen kommer Anton Karlström och förvärrar det hela på sitt näst sista varv med ytterligare 5 tusendelar och sparkar ner mig till 20:e
När jag satt i depån o såg det så rasade självförtroendet till någonstans ungefär 4 kilometer under marken, men som min far sa. "Då behöver du ju bara köra om en per varv för en pallplacering!"
Sponsorbesök av Mats "Etikettdoktorn" Danielsson
Det blir racedags igen och jag har laddat upp åtminstone dugligt och var taggad för att gå ut o jaga bakhjul. Jag blir ytterligare lite uppmuntrad av att mats ställer upp bredvid mig på 21:a plats, Mats som jag träffade förra året på sviestadsloppet, som redan då hoppade upp till rookie, medan jag harvade runt i b-finalerna i speedster!
Här är alltså någon som med all sannolikhet är snabbare än jag, men som står bakom mig, det kan helt enkelt vara så att jag var tillfälligt kass o faktiskt har en chans att hämta upp lite på det här! Vi har dessutom samma inställning - nu är det bara att köra om!
Starten går igen och vi är iväg! Jag får en vettig start och jag o Mats gör sällskap upp genom fältet. Jag minns faktiskt inte hur många jag tog mig om, men det förvånade mig själv, jag var även tvungen att kika lite på mylaps nu för att få lite ordning på faktan.
Under de 2 första varven tar jag mig upp till en 15:e plats. På inledningen av det tredje så är jag lite ivrig att roffa åt mig 14:e, så jag laddar för att bromsa om in i första böj i esset. Det går fullkomligt åt helvete.
Jag använder lite för mycket bakbroms och baken på hojen sladdar åt alla håll o kanter, lite sladd är jag van vid, så det är ingen fara, men detta blir bara för mycket för att jag ska lyckas hålla koncentrationen på frambromsen samtidigt. Resultatet är att jag bromsar på tok för lite och inser att detta kommer att gå åt skogen!
För att åtminstone göra vad jag kan så svänger jag in ändå, jag är förbi han som fick förvalta min 15:e placering så han bör inte bli berörd om jag bara lägger ner så mycket jag kan - escapen o skära av hans färdväg är inte ett alternativ.
När jag är en halvmeter ifrån att döljas i ett moln av sand och damm så rätar jag upp, går rakt igenom sandfållan och håller mig på hjulen över till escapen. Muttrar lite om att jag på något sätt känner igen scenariot medan jag ser alla andra försvinna iväg. P E R K E L E.
På jakt med Mats hack i häl
Foto: Thomas Berglund
Då är det bara att sätta igång igen. Resterande 15 varv blir jakt, jakt och jakt. Det går bra i början - på bara 2 varv är jag ikapp den bakre klungan, och efter ytterligare 2 så är jag förbi dem. Får snabbt kontakt med en till som jag kan jaga i något varv innan det är dags att ta sig om, vilket går snabbt och smärtfritt, men nu kommer problemet.
Nu hamnar jag i ett vakuum. Jag ser nästa förare långt långt fram, men mer än så är det inte. Fria varv är förvisso trevligt, men det är inte helt enkelt att pusha sig själv mot ingen alls. Dessutom blir jag ganska snart störd av en blåflagg, som jag är väldigt säker på att den är ämnad för mig, så jag får hålla mig undan lite för Mojja och Timmy, som kommer som skjutna ur en kanon.
efter 14 varv så tycker jag mig dock ha kontakt - jag har lyckats komma ikapp en eftersläntrare från klungan framför ÄNTLIGEN! Jag inser att jag inte har lång tid på mig, och KAN jag ta en placering till så ska jag allt ta o göra det med!
Nu börjar det gå upp för mig vad Moto GP förarna menar med sitt "I try to pouuushh, i puush very haaard" i alla post-race intervjuer. Jag LYCKAS pusha till mig en omkörning i korkskruven på SISTA varvet - IGEN! Känslan är underbar när jag inser att jag även lyckas hålla den fram till målgång.
Jag var skitlångt från snabbast, jag var inte bäst, resultatet var inte ens särskilt bra, men jag hade skitkul i min jakt, jag har lyckats göra 11 omkörningar (något som jag annars är dålig på) på ett race, jag slog mitt personbästa med 4 hundradelar under det sista varvet och har efter lite hjälp av LokaTobbe lyckats bli långt bättre på att bromsa.
Målet med den här säsongen är till stor del att lära sig och bli bättre, och än så länge så håller ju det upplägget. Vad jag också har lärt mig är att det funkar inte att göra saker halvdant, så nya bromsskivor från Braking är beställda, medan MotoStop levererar nya belägg och 2 nya soppapumpar är på väg hem - en för att ersätta den trasiga och en i reserv.
Sandfållan
#6 R-600 2014
Bra rapport!
Skippa bakbromsen helt tills du hanterar instyrning,apex,och frambroms optimalt.
Att styra med bakhjulet finns det ingen tidsvinst med alls på våran nivå bara ännu en sak att tänka på totalt i onödan!
Skippa bakbromsen helt tills du hanterar instyrning,apex,och frambroms optimalt.
Att styra med bakhjulet finns det ingen tidsvinst med alls på våran nivå bara ännu en sak att tänka på totalt i onödan!
What he said på båda punkter!
Jag har faktiskt lekt med tanken att ta bort min bakbroms helt då den bara är i vägen vid bakhjulsbyten och jag har inte använt den på bana nånsin.
Tack
Tanken med bakbromsen varken var dock inte att styra hojen med den, mer att få hojen att sätta sig en aning för en effektivare inbromsning med frambromsen, lite som man fick lära sig i körskolan. Men poängen att jag behöver mer träning, där ger jag er båda ungefär 205% rätt.
Last edited:
Sandfållan
#6 R-600 2014
Tack
Tanken med bakbromsen varken var dock inte att styra hojen med den, mer att få hojen att sätta sig en aning för en effektivare inbromsning med frambromsen, lite som man fick lära sig i körskolan. Men poängen att jag behöver mer träning, där ger jag er båda ungefär 205% rätt.
Hur får du hojen att sätta sig med bakbromsen? Sätta tryck på bakdämparen för att?
Du har 95% bromsverkan på frambromsen. Är det något du vill stabilisera lugna ner så är det framgaffeln. Bakhjulet svävar ganska fritt i luften och har inte mycket friktion vid hårda inbromsningar.
Nyheter
|
Nytt varumärke för elmotorcyklar från Royal Enfield
Royal Enfield har tagit ste... |
|
MV AGUSTA OTTANTESIMO COLLECTION
MV Agusta firar sitt 80-års... |
|
Honda ICE Concept med eldriven kompressor
2025 Honda ICE Concept bike... |
|
|
BMW Concept F 450 GS
BMW Motorrad har visat upp ... |
|
EICMA 2024: Yamaha
Yamaha gasar på friskt infö... |
|
Honda NT1100 med semi-aktiv fjädring
Honda har uppdaterat NT1100... |
|
Yamaha Tracer 9 uppdateras
Sporttouring-modellerna TRA... |
|
EICMA 2024: Ducati
Som väntat släppte de itali... |
|
Royal Enfield lanserar nytt varumärke för eldrivna motorcyklar
Royal Enfield har tagit ste... |
|
Honda ICE Concept
2025 Honda ICE Concept bike... |