Gearbox
Träffar apex med slumpmässig precision
Jag inser att jag har ett jävla stort problem.
Jag ska ge er ett typexempel från ikväll. Slutade knega vid 15:30, tar flickvännens Kawasaki ZR7S i shorts o sandaler (don´t ask), världens snällaste mc, till garaget. Tar på mig ryggskyddet, på med skinnstället o stövlarna. Ninjan är i perfekt skick, kollar trippen, halv tank. Åker och tankar. Min flickvän har gett mig en intercom. Hon tycker vi kan hålla kontakten medan vi kör ihop men den funkar bara upp till 1000 m.
Men den har givetvis en annan funktion, MAN kan, om man vill, spela sin spellista stenhögt i hjälmen. Jag har kört med musik i öronen innan men när jag rivit ur hela inredningen i hjälmen och monterat allt så gav det en sån kick så jag fick en nytändning.
Så, allt är optimalt, flickvän borta över hela helgen/hojen perfekt, däcken hyfsade/full tank/vädret hysteriskt bra. Fått tips om en nyasfalterad sträcka 13 mil bort. Kör tråkiga vägar dit. Strax innan jag kör in på sträckan stannar jag. Jag har ont i knäna, axlar och nacke. Står stilla nån minut, höjer musiken till max. NU KÖR VI.
Början är tråkig, finns böjar men inte som jag vill ha dom sen blir det bättre och trycket försvinner från nacken, försvinner helt från axlar och knän när jag börjar röra mig på hojen men det är nu problemet uppstår.
Jag vill köra fortare men pallar inte riktigt, efter varje kurva känner jag att den DÄR kunde jag tagit bättre, snabbare, snyggare. Jag skiter fullständigt i om det är nån som ser det eller filmar eländet men jag vill ha Nirvana. Inte så att jag dör men nästan men jag vill ju komma hem oxå.
Jag vet inte hur ni funkar men jag började köra enduro när jag var typ 16 år, vid 20 år`s ålder var mina knän så kass att jag inte ens kunde kicka igång min egen hoj (Husqvarna 400 cc) elstart fanns lixom inte då. Gick (över på gathoj. Funkade utan problem dom första åren men nu när man är gammal, ser dåligt och ändå vill leva?
Vad jag egentligen vill säga är att (i genomsnitt) så "släpper" jag taget typ 3 ggr varje gånger varje säsong, alltså så kör jag som jag vill, på liv och död. Är det värt att dö för? Absolut, lita på cykeln, lita på däcken, lita på dig själv. Men idag gick det inte. Hur funkar ni?
Hur gör ni? Ni som är över 30?
Ps. Allt tjafs om SMC-kurser undanbedes, har gått till licens.
Jag ska ge er ett typexempel från ikväll. Slutade knega vid 15:30, tar flickvännens Kawasaki ZR7S i shorts o sandaler (don´t ask), världens snällaste mc, till garaget. Tar på mig ryggskyddet, på med skinnstället o stövlarna. Ninjan är i perfekt skick, kollar trippen, halv tank. Åker och tankar. Min flickvän har gett mig en intercom. Hon tycker vi kan hålla kontakten medan vi kör ihop men den funkar bara upp till 1000 m.
Men den har givetvis en annan funktion, MAN kan, om man vill, spela sin spellista stenhögt i hjälmen. Jag har kört med musik i öronen innan men när jag rivit ur hela inredningen i hjälmen och monterat allt så gav det en sån kick så jag fick en nytändning.
Så, allt är optimalt, flickvän borta över hela helgen/hojen perfekt, däcken hyfsade/full tank/vädret hysteriskt bra. Fått tips om en nyasfalterad sträcka 13 mil bort. Kör tråkiga vägar dit. Strax innan jag kör in på sträckan stannar jag. Jag har ont i knäna, axlar och nacke. Står stilla nån minut, höjer musiken till max. NU KÖR VI.
Början är tråkig, finns böjar men inte som jag vill ha dom sen blir det bättre och trycket försvinner från nacken, försvinner helt från axlar och knän när jag börjar röra mig på hojen men det är nu problemet uppstår.
Jag vill köra fortare men pallar inte riktigt, efter varje kurva känner jag att den DÄR kunde jag tagit bättre, snabbare, snyggare. Jag skiter fullständigt i om det är nån som ser det eller filmar eländet men jag vill ha Nirvana. Inte så att jag dör men nästan men jag vill ju komma hem oxå.
Jag vet inte hur ni funkar men jag började köra enduro när jag var typ 16 år, vid 20 år`s ålder var mina knän så kass att jag inte ens kunde kicka igång min egen hoj (Husqvarna 400 cc) elstart fanns lixom inte då. Gick (över på gathoj. Funkade utan problem dom första åren men nu när man är gammal, ser dåligt och ändå vill leva?
Vad jag egentligen vill säga är att (i genomsnitt) så "släpper" jag taget typ 3 ggr varje gånger varje säsong, alltså så kör jag som jag vill, på liv och död. Är det värt att dö för? Absolut, lita på cykeln, lita på däcken, lita på dig själv. Men idag gick det inte. Hur funkar ni?
Hur gör ni? Ni som är över 30?
Ps. Allt tjafs om SMC-kurser undanbedes, har gått till licens.