För gammal för att köra fort ?

[Gearbox]

Jag inser att jag har ett jävla stort problem.

Jag ska ge er ett typexempel från ikväll. Slutade knega vid 15:30, tar flickvännens Kawasaki ZR7S i shorts o sandaler (don´t ask), världens snällaste mc, till garaget. Tar på mig ryggskyddet, på med skinnstället o stövlarna. Ninjan är i perfekt skick, kollar trippen, halv tank. Åker och tankar. Min flickvän har gett mig en intercom. Hon tycker vi kan hålla kontakten medan vi kör ihop men den funkar bara upp till 1000 m.

Men den har givetvis en annan funktion, MAN kan, om man vill, spela sin spellista stenhögt i hjälmen. Jag har kört med musik i öronen innan men när jag rivit ur hela inredningen i hjälmen och monterat allt så gav det en sån kick så jag fick en nytändning.

Så, allt är optimalt, flickvän borta över hela helgen/hojen perfekt, däcken hyfsade/full tank/vädret hysteriskt bra. Fått tips om en nyasfalterad sträcka 13 mil bort. Kör tråkiga vägar dit. Strax innan jag kör in på sträckan stannar jag. Jag har ont i knäna, axlar och nacke. Står stilla nån minut, höjer musiken till max. NU KÖR VI.

Början är tråkig, finns böjar men inte som jag vill ha dom sen blir det bättre och trycket försvinner från nacken, försvinner helt från axlar och knän när jag börjar röra mig på hojen men det är nu problemet uppstår.
Jag vill köra fortare men pallar inte riktigt, efter varje kurva känner jag att den DÄR kunde jag tagit bättre, snabbare, snyggare. Jag skiter fullständigt i om det är nån som ser det eller filmar eländet men jag vill ha Nirvana. Inte så att jag dör men nästan men jag vill ju komma hem oxå.

Jag vet inte hur ni funkar men jag började köra enduro när jag var typ 16 år, vid 20 år`s ålder var mina knän så kass att jag inte ens kunde kicka igång min egen hoj (Husqvarna 400 cc) elstart fanns lixom inte då. Gick (över på gathoj. Funkade utan problem dom första åren men nu när man är gammal, ser dåligt och ändå vill leva?

Vad jag egentligen vill säga är att (i genomsnitt) så "släpper" jag taget typ 3 ggr varje gånger varje säsong, alltså så kör jag som jag vill, på liv och död. Är det värt att dö för? Absolut, lita på cykeln, lita på däcken, lita på dig själv. Men idag gick det inte. Hur funkar ni?

Hur gör ni? Ni som är över 30?

Ps. Allt tjafs om SMC-kurser undanbedes, har gått till licens.

 

[Surtees]

Kör hyfsat fort och oftast för fort utanför bebyggda områden, undviker aggressivt beteende, gärna kurviga vägar med lite nerlägg men helst på bana så vet man att underlaget är bra och att det finns avåkningszoner (kroppen läker långsamt)

 

[Klockringaren]

Tänk på att dom har driftsatt radarn som kan mäta på mötande och framförvarande , dom kan vända o skända er

Dom kan även stå på en avfart o sen kommer ni brassande förbi.

Den sitter i Xc60 och även nya V90 men sitter även i diverse civilbilar av massa märken

Ni får börja o waypointa öppningar på vajerräckes o räckes vägar så ni vet om dom vända på era brassarrundor

 

[hannuse]

Jag inser att jag har ett jävla stort problem.

Jag ska ge er ett typexempel från ikväll. Slutade knega vid 15:30, tar flickvännens Kawasaki ZR7S i shorts o sandaler (don´t ask), världens snällaste mc, till garaget. Tar på mig ryggskyddet, på med skinnstället o stövlarna. Ninjan är i perfekt skick, kollar trippen, halv tank. Åker och tankar. Min flickvän har gett mig en intercom. Hon tycker vi kan hålla kontakten medan vi kör ihop men den funkar bara upp till 1000 m.

Men den har givetvis en annan funktion, MAN kan, om man vill, spela sin spellista stenhögt i hjälmen. Jag har kört med musik i öronen innan men när jag rivit ur hela inredningen i hjälmen och monterat allt så gav det en sån kick så jag fick en nytändning.

Så, allt är optimalt, flickvän borta över hela helgen/hojen perfekt, däcken hyfsade/full tank/vädret hysteriskt bra. Fått tips om en nyasfalterad sträcka 13 mil bort. Kör tråkiga vägar dit. Strax innan jag kör in på sträckan stannar jag. Jag har ont i knäna, axlar och nacke. Står stilla nån minut, höjer musiken till max. NU KÖR VI.

Början är tråkig, finns böjar men inte som jag vill ha dom sen blir det bättre och trycket försvinner från nacken, försvinner helt från axlar och knän när jag börjar röra mig på hojen men det är nu problemet uppstår.
Jag vill köra fortare men pallar inte riktigt, efter varje kurva känner jag att den DÄR kunde jag tagit bättre, snabbare, snyggare. Jag skiter fullständigt i om det är nån som ser det eller filmar eländet men jag vill ha Nirvana. Inte så att jag dör men nästan men jag vill ju komma hem oxå.

Jag vet inte hur ni funkar men jag började köra enduro när jag var typ 16 år, vid 20 år`s ålder var mina knän så kass att jag inte ens kunde kicka igång min egen hoj (Husqvarna 400 cc) elstart fanns lixom inte då. Gick (över på gathoj. Funkade utan problem dom första åren men nu när man är gammal, ser dåligt och ändå vill leva?

Vad jag egentligen vill säga är att (i genomsnitt) så "släpper" jag taget typ 3 ggr varje gånger varje säsong, alltså så kör jag som jag vill, på liv och död. Är det värt att dö för? Absolut, lita på cykeln, lita på däcken, lita på dig själv. Men idag gick det inte. Hur funkar ni?

Hur gör ni? Ni som är över 30?

Ps. Allt tjafs om SMC-kurser undanbedes, har gått till licens.

Kändes som flera frågor.
Men det är inte värt att dö för enligt min uppfattning, jag kör för upplevelsen och njutningen, och för mig handlar det inte om att ligga på gränsen till bårhuset.
Hur gör jag då, som är över 30?
Jo, jag har en allt starkare dragning till att köra på bana, där kan jag ”köra av” mig, utan att utsätta oskyldiga för mina egna misstag.
Det är bara jag och likasinnade som kör åt samma håll.
Efter en helg på banan så finner jag det ganska ”platt” att utföra samma saker på allmän väg.
Så trist i så fall att du inte fick ditt lystmäte inom SMC och licenskurser, men det är ju alltid en högre risk att skapa dig samma tillfredsställelse på publik väg.
Bara mina högst personliga reflektioner.

 

[totoro]

65 bast.
Jag sålde min för några dagar sedan.
Den var för snabb.

 

[h11maj]

Hur gör ni? Ni som är över 30?

Ps. Allt tjafs om SMC-kurser undanbedes, har gått till licens.

I runda slängar så räknar jag till att du har minst 60 bandagar över en säsong, förutom kvällsträningar och annat.
Du har ju licensen redan - det finns ju egentligen ingenting att hålla på, kör mer bana bara. Visst, det kostar en slant men å andra sidan så är det ju bara att köra precis allt vad du orkar i en relativt säker miljö.

Du kan garanterat få ditt lystmäte på adrenalinkick stillat där.

 

[hannuse]

Tänk på att dom har driftsatt radarn som kan mäta på mötande och framförvarande , dom kan vända o skända er

Dom kan även stå på en avfart o sen kommer ni brassande förbi.

Den sitter i Xc60 och även nya V90 men sitter även i diverse civilbilar av massa märken

Ni får börja o waypointa öppningar på vajerräckes o räckes vägar så ni vet om dom vända på era brassarrundor

Precis, väldigt störande att man kan bli tagen för fortkörning på en sträcka där det är helt obefogat.
Men utan regplåt så har man ju en bättre förutsättning, och sedan är det bra att ha koll på vilka passager man kan nyttja för att komma undan.
Väldigt kränkande beteende av den polisiära övermakten, men jag tror att vi kommer att vinna i längden om vi kan visa att vi är oövervinnliga ?

 

[Ulvhamne]

Tänk på att dom har driftsatt radarn som kan mäta på mötande och framförvarande , dom kan vända o skända er

Dom kan även stå på en avfart o sen kommer ni brassande förbi.

Den sitter i Xc60 och även nya V90 men sitter även i diverse civilbilar av massa märken

Ni får börja o waypointa öppningar på vajerräckes o räckes vägar så ni vet om dom vända på era brassarrundor

Avfart? Sånt finns inte på vägarna där man kör för att det är roligt. Vajerräcken finns inte där heller.

 

[Ulvhamne]

Jag är ju bara 43, och har skrotat sönder ryggen, så jag tar det ganska lugnt... Eller ja...
Jag flyger inte över krön på allmän väg längre. Och jhag kör ungefär så fort att det känns mysigt fortfarande. Vad soms tår på mätaren bryr jag mig inte hemskt mycket om egentligen, men det brukar vara lite över vad som står på skyltarna längs vägen.Kanske över dubbla med, beroende på vägens beskaffenhet, befolkning och allt sånt där. Mysigt som sagt.

 

[Hoztic]

Jag är också 43, med ungar och hela paketet, så visst, jag kör med mer eftertanke idag än för 20 år sen. Jag har vurpat rätt rejält några gånger, och insett att det är rackarns trevligt att komma hem hel och fräsch varje dag. Därmed inte sagt att jag inte har kul, eller kör extra långsamt, jag kan nog köra fortare idag med större marginaler än jag hade förr, men jag måste inte köra som en dåre och jaga kickar.

 

[Klubba]

Ser 2 problem för dig.

Fel bostad och fel hoj.

Behöver du köra mer än en mil för att komma till kurviga roliga vägar så har du fel bostad, tröskeln för att komma ut och köra blir väldigt stor.

Får du ont i knän och nacke har du för gatåkningen fel hoj.

Jag ändrade båda för ca 10 år sen, flyttade dit det är kurviga vägar överallt, kul men ofta ont i nacke axlar.
Sålde 636'an och köpte min K1200S och det blev en uppenbarelse, alla kramper jag innan förknippade med motorcykelkörning försvann, och när man inte har ont och kan köra hur länge man vill blev allt roligare.
Helt fel hoj om man gillar stoppies och wheelies då den är lång och tung men för all annan körning är den minst lika snabb och rolig som 636'an.

Åk och provkör en sportig touringhoj (typ K1300S, VFR1200, ZZR1400, Hayabusa, H2SX) och spara tian till bandagarna

 

[blueridge]

Jag inser att jag har ett jävla stort problem.

Jag ska ge er ett typexempel från ikväll. Slutade knega vid 15:30, tar flickvännens Kawasaki ZR7S i shorts o sandaler (don´t ask), världens snällaste mc, till garaget. Tar på mig ryggskyddet, på med skinnstället o stövlarna. Ninjan är i perfekt skick, kollar trippen, halv tank. Åker och tankar. Min flickvän har gett mig en intercom. Hon tycker vi kan hålla kontakten medan vi kör ihop men den funkar bara upp till 1000 m.

Men den har givetvis en annan funktion, MAN kan, om man vill, spela sin spellista stenhögt i hjälmen. Jag har kört med musik i öronen innan men när jag rivit ur hela inredningen i hjälmen och monterat allt så gav det en sån kick så jag fick en nytändning.

Så, allt är optimalt, flickvän borta över hela helgen/hojen perfekt, däcken hyfsade/full tank/vädret hysteriskt bra. Fått tips om en nyasfalterad sträcka 13 mil bort. Kör tråkiga vägar dit. Strax innan jag kör in på sträckan stannar jag. Jag har ont i knäna, axlar och nacke. Står stilla nån minut, höjer musiken till max. NU KÖR VI.

Början är tråkig, finns böjar men inte som jag vill ha dom sen blir det bättre och trycket försvinner från nacken, försvinner helt från axlar och knän när jag börjar röra mig på hojen men det är nu problemet uppstår.
Jag vill köra fortare men pallar inte riktigt, efter varje kurva känner jag att den DÄR kunde jag tagit bättre, snabbare, snyggare. Jag skiter fullständigt i om det är nån som ser det eller filmar eländet men jag vill ha Nirvana. Inte så att jag dör men nästan men jag vill ju komma hem oxå.

Jag vet inte hur ni funkar men jag började köra enduro när jag var typ 16 år, vid 20 år`s ålder var mina knän så kass att jag inte ens kunde kicka igång min egen hoj (Husqvarna 400 cc) elstart fanns lixom inte då. Gick (över på gathoj. Funkade utan problem dom första åren men nu när man är gammal, ser dåligt och ändå vill leva?

Vad jag egentligen vill säga är att (i genomsnitt) så "släpper" jag taget typ 3 ggr varje gånger varje säsong, alltså så kör jag som jag vill, på liv och död. Är det värt att dö för? Absolut, lita på cykeln, lita på däcken, lita på dig själv. Men idag gick det inte. Hur funkar ni?

Hur gör ni? Ni som är över 30?

Ps. Allt tjafs om SMC-kurser undanbedes, har gått till licens.

+ för beskrivningen av problemet, med den berättartalang du vant oss vid!

Som svar kan jag bara konstatera att det är nog bra att jag är lättroad. Kombinationen "olycksfågel", bristande talang och extrema övningar är s.a.s. obra..

 

[moddlaren]

Tja närmre 60 o kör fortare än någonsin med förstånd naturligtvis, men känner att gud kommer att hämta mej oavsett vad fasen jag trillar av pinnen för.

Kan vara i båten, när jag simmar i värnern och en haj tar mej. Kan vara när jag går in på Ica o en stressad pensionär kör över mej med kundvagnen lastad med lågpris mjöl.
Kan halka på trappan, ta en grogg för mycket, mördar bakterier, fot i gräsklipparen.

Livet kan sluta på många mer eller mindre otrevliga sätt, om du vill vara på The edge kör bana, där finns folk som kan ta hand om den på dragna obligatoriska liksäcken i skinn samtliga bär.

På allmän plats o väg kan man bli liggandes länge, dock skall man ha kul när man kör, lite som att steka någon med en 56 liters toppbox på hojen genom lite kurvor.

 

[BrooklynS]

Livet är tillräckligt kort ändå, särskilt med tanke på hur länge man är död.

Är det risktagandet som ger kicken är simhopp en lämplig hobby, MC är i så fall en olämplig.

Annars kan man ju alltid göra hojkörningen roligare genom att försöka köra med bättre teknik överallt, bättre balans, bättre inbromsningar, bättre placering på vägen osv osv. Lite belöning hela tiden och så är man mer aktiv själv också.

 

[Tomas Lofterud]

Jag är ju asgammal pensionär och har blivit feg. Andra kallar det mognad, insiktsfull, klokare etc. Men jag saknar det jag hade tidigare, oräddheten. Det är inte lika kul att bomba satan när man har en liten orosjävel som hänger över axeln. Har inte lika snabba reaktioner och kroppen stretar emot, metallen istället för nyckelben skaver.
Men ibland stämmer allt och jag tycker jag kan köra som förr, vägen är torr och fin, tempen är rätt, rätt hoj, öppna böjar osv. Men tillfällena blir färre och jag sörjer mitt tidigare jag.
Trots klagandet ovan så älskar jag att köra hojar av alla de slag, det är bara det där att ligga på gränsen jag saknar.

 

[PeterDeleter]

MC-åkningen för mig nu på ålderns höst har förändrats. Nu för tiden tar jag det mycket lugnare och har mer inriktning på att skapa event med trevliga hojmänniskor där vi åker på turer/resor med olika upplevelser, sevärdheter och bara njuter i goda vänners lag ?

 

[ething]

Se det så här. Det finns ingen under 30 på sporthoj som kör för fort längre. De bekymrar sig om fartkameror och moral, något vi löste med mörkt visir, ett leende och "fuck you burnouts".

Jag har brassat satan i många år, avverkat diverse värstinghojar och haft close calls som gjort att liemannen inte nöjt sig med fika utan velat ha trerätters middag och hångel innan han gått hem tomhänt.. Numer finns det bara en Husa 650 som får köras på gatan (men det sker sällan). I gengäld så finns det ett par crossar och sedan i år en banmotard. Precis som du så är jag inte längre immun mot tanken på grus, bilar i fel fil, bilister som skall "markera" när man inte lever ett lika menlöst liv som de gör o.s.v. Det är helt enkelt inte lika roligt längre.

Å andra sidan så går det åt helvete även på bana ibland (läs: förra helgen) och frustrationen av att inte kunna gasa då är minst lika stor...

 

[L. Mäkinen]

Jag började med motorcyklar i mogen ålder och försöker att köra på riktigt krokiga vägar för att ha kul utan att det går alldeles galet fort.
Igår lyssnade jag på en podcast där de konstaterade att med dagens bilar är det hastighet som ger kicken för alla andra inputs är bortfiltrerade. Det är för mycket nannying och motorcyklar är inte helt befriade från det även om man är betydligt närmre omgivningen.

Jag är en extrem vanemänniska, men på mc vill jag att varje ögonblick skiljer sig från det jag upplevt tidigare.

 

[Ulvhamne]

Jag började med motorcyklar i mogen ålder och försöker att köra på riktigt krokiga vägar för att ha kul utan att det går alldeles galet fort.
Igår lyssnade jag på en podcast där de konstaterade att med dagens bilar är det hastighet som ger kicken för alla andra inputs är bortfiltrerade. Det är för mycket nannying och motorcyklar är inte helt befriade från det även om man är betydligt närmre omgivningen.

Jag är en extrem vanemänniska, men på mc vill jag att varje ögonblick skiljer sig från det jag upplevt tidigare.

Joo, det känns ju så in i hevetes fort att köra 80-90 på kruvig sjuttiväg med en RD350, men med en färsk literklubba känns det ju knappt att det rör på sig i samma hastigheter. Min sporthoj är iofs helt fri från elektronik som räddar mig, men den är ändå så välkammad att det inte känns särskilt fort, och att köra laglig hastighet känns nästan fånigt långsamt, typ som att ligga i 30 och fisa på motorvägen.
Och skillnaden i fartkänsla mellan madamens jaguar från 2006 är som att gunga fram på moln jämfört med min BRZ. 200 i jaggan känns som 130 i BRZan.

 

[Kurt-Olsson]

Kör nästan ”overkill” när det gäller riskmedvetenhet.

Litar inte på medtrafikanter
Spanar hela tiden efter avfarter etc där det kan dyka upp fordon.
Håller nere hastigheten.
Ligger inte och kör om hela tiden.
Litar inte på mötande tex, räknar med att det dyker upp fordon på fel sidan i skymda kurvor etc.

Men detta är ok för att hastigheten ger mig inget när det gäller att köra på landsväg. Bana är en annan sak, där e de kul som fan.

Vanlig landsvägskörning är nog över för min del också om det inte är en resa typ Norge etc där man har fin natur, annars bara skogen.

summa: Jag kör inte snabbt längre som jag gjorde när jag var yngre.

Analys: Byt hoj till något som är kul även utan hög hstighet. Tips: lägre kubik och kanske kapabel att åka skog med.

Körde till Marstrand i helgen och pga tidsbrist tog jag motorvägen hem från Kungälv till Varberg. Rena mardrömmen! Så sjukt tråkigt och brusigt / obekvämt etc. Var nära att sälja hojen men sen räcker det att ge sig ut igen på en grusväg så minns man varför man köpte hojen.