b0ck3n
Ny medlem
Hej alla!
Av olika anledningar så tog jag inte MC-kort förrän förra sommaren, då 34 år gammal, efter att ha drömt om det ända sen barnsben. Både pappa och storebror körde MC, och jag levde på moppe under de åren som det var aktuellt. Väl med kortet i hand så körde jag jämt - till och från jobbet, till alla möten, på lunchen, förbi affären och alla andra ursäkter jag kunde komma på. Jag växte snabbt ur min 600 som jag tog kortet på och köpte min drömhoj, en CBR1000RR -08. Livet var underbart, jag kände att jag var precis där jag hörde hemma när jag satt på den där j*vla hojen.
1 oktober 2019 hade jag tjejen bakpå (hon höll själv på att försöka ta kortet, 24 år gammal) och vi gav oss ut på tur, som vi gjorde så ofta vi kunde. I en korsning på en 50-väg var jag ouppmärksam och såg bilen, som korsade vårt körfält för att köra in på en mack, alldeles för sent. Föraren av bilen såg inte oss alls. Jag hann bromsa upp hojen på framhjulet innan det sa smack och vi käkade Mondeon rakt framifrån - själv flög jag rakt genom vindrutan och hamnade i knät på chauffören, medan tjejen och hojen voltade över bilen och landade 7-8 meter bort.
Vi hade en otrolig tur och går idag runt båda två i princip obehindrat med plattor och skruvar lite varstans i kroppen. Ber om ursäkt för den långrandiga bakgrunden - nu till själva problemet: jag vill köpa en hoj och börja köra igen. Lyfte det här för flickvännen och hon fick tuppjuck - om jag kör igen så vill hon aldrig se mig igen. Att köra MC var bådas största intresse och hon tycker nånstans djupt där inne att jag tog det ifrån henne den där höstdagen. Jag var inte beredd på att jag skulle vara tvungen att välja mellan henne och MC, men om jag måste så väljer jag henne alla dagar i veckan.
Är det någon som har tips på hur vi kan komma förbi detta? Hur hon kanske kan hitta tillbaka, och inte känna att det är fullkomligt livsfarligt att köra MC? Alternativt hur jag kan acceptera att MC-livet är över. Tacksam för svar, hursomhelst är det lite helande att bara skriva av sig.
Av olika anledningar så tog jag inte MC-kort förrän förra sommaren, då 34 år gammal, efter att ha drömt om det ända sen barnsben. Både pappa och storebror körde MC, och jag levde på moppe under de åren som det var aktuellt. Väl med kortet i hand så körde jag jämt - till och från jobbet, till alla möten, på lunchen, förbi affären och alla andra ursäkter jag kunde komma på. Jag växte snabbt ur min 600 som jag tog kortet på och köpte min drömhoj, en CBR1000RR -08. Livet var underbart, jag kände att jag var precis där jag hörde hemma när jag satt på den där j*vla hojen.
1 oktober 2019 hade jag tjejen bakpå (hon höll själv på att försöka ta kortet, 24 år gammal) och vi gav oss ut på tur, som vi gjorde så ofta vi kunde. I en korsning på en 50-väg var jag ouppmärksam och såg bilen, som korsade vårt körfält för att köra in på en mack, alldeles för sent. Föraren av bilen såg inte oss alls. Jag hann bromsa upp hojen på framhjulet innan det sa smack och vi käkade Mondeon rakt framifrån - själv flög jag rakt genom vindrutan och hamnade i knät på chauffören, medan tjejen och hojen voltade över bilen och landade 7-8 meter bort.
Vi hade en otrolig tur och går idag runt båda två i princip obehindrat med plattor och skruvar lite varstans i kroppen. Ber om ursäkt för den långrandiga bakgrunden - nu till själva problemet: jag vill köpa en hoj och börja köra igen. Lyfte det här för flickvännen och hon fick tuppjuck - om jag kör igen så vill hon aldrig se mig igen. Att köra MC var bådas största intresse och hon tycker nånstans djupt där inne att jag tog det ifrån henne den där höstdagen. Jag var inte beredd på att jag skulle vara tvungen att välja mellan henne och MC, men om jag måste så väljer jag henne alla dagar i veckan.
Är det någon som har tips på hur vi kan komma förbi detta? Hur hon kanske kan hitta tillbaka, och inte känna att det är fullkomligt livsfarligt att köra MC? Alternativt hur jag kan acceptera att MC-livet är över. Tacksam för svar, hursomhelst är det lite helande att bara skriva av sig.