Flickvän vill inte att jag ska åka mer

[powerjohan]

Har jag fattat rätt nu; Du är alltså 35 år gammal och frågar internet om hjälp att fråga din 24 åriga flickvän (gubbsjuk?) om lov att åka ut med moppen?

Japp, det är nog klokast att ta bussen.

Nej, du har missuppfattat totalt. Flickan var 24 förra året. Hon är alltså 25 år nu.

 

[sportbike]

Har jag fattat rätt nu; Du är alltså 35 år gammal och frågar internet om hjälp att fråga din 24 åriga flickvän (gubbsjuk?) om lov att åka ut med moppen?

Japp, det är nog klokast att ta bussen.

Usch vad elak och fördomsfull du var nu, jag är riktigt besviken på dig nu.
Fy

 

[SJP]

Usch vad elak och fördomsfull du var nu, jag är riktigt besviken på dig nu.
Fy

Fårlåt farfar.

 

[doolar]

Usch vad elak och fördomsfull du var nu, jag är riktigt besviken på dig nu.
Fy

Ja det där var en onödig kommentar. Min fru är 13 år yngre än jag - vad spelar det för roll. Och nej, jag har inte hämtat henne i Thailand, hon fanns på närmare avstånd i Norge.

Vi på SH hjälper varandra - visst ibland postar rena blockmongon som förtjänar att hånas, men TS är verkligen inte en av dem.

 

[sportbike]

Fårlåt farfar.

Just det, var snäll.

 

[sportbike]

Ja det där var en onödig kommentar. Min fru är 13 år yngre än jag - vad spelar det för roll. Och nej, jag har inte hämtat henne i Thailand, hon fanns på närmare avstånd i Norge.

Vi på SH hjälper varandra - visst ibland postar rena blockmongon som förtjänar att hånas, men TS är verkligen inte en av dem.

Jag gillar norska tjejer, jag har haft tre stycken, två var helt underbara och en var dum i huvet på riktigt.

 

[Kramer]

I all välmening och ödmjukhet, har du verkligen valt rätt väg här i livet? Du tog körkort förra sommaren. I okotober krockar du med din cbr1000. Mellan sommaren och oktober har du hunnit växa ur en 600cc sporthoj. Mellan sommaren och oktober har du hunnit med att powerwheela, filtrerar i 100 blås och brassa 300 km/h. Allt detta när du haft ditt körkort mindre än ett halvår.

Jag skriver det igen har du verkligen valt rätt? Det verkar som du fick en kyss av någon som talade om nåt för dig. Mc är kul men så som du skriver ligger du i en riskgrupp att inte köra mc i allt för många år. Jag hoppas verkligen jag har fel, önskar dig inget illa och all lycka. Men det du skriver väcker ju mängder med varningsklockor.

 

[moddlaren]

Har jag fattat rätt nu; Du är alltså 35 år gammal och frågar internet om hjälp att fråga din 24 åriga flickvän (gubbsjuk?) om lov att åka ut med moppen?

Japp, det är nog klokast att ta bussen.

Sjp. Man är inte gubbsjuk bara för att en flickvän är dryga 10 år yngre.. ingen kan hjälpa att man som jag på närmare 55 har en aura som kvinnor dras som myggor till blod.

Bägge mina barns mammor var ca 10 år yngre o min nuvarande sambo är 7 år yngre..

sjp du är kanske lite gammal kyrkligt uppväxt med sådant som sex efter giftermål o föräldrars tillåtelse att dejta din fru/sambo.. o skulle det vara så är det absolut inget fel i detta, men det förklarar ju en o annan sak.

Ts. Ingen av mina flickvänner/sambos har någonsin haft med att göra när eller om jag kör hoj inte heller vart jag kör eller när jag kommer hem. Alla har varit vuxna nog att se till att sysselsätta sig med andra karlar nar jag varit ute o fart runt. Inte den sista dock men hon e oxå rena motsatsen till dom andra.

Man måste inte tycka samma eller att ha samma nöjen inte heller umgås dygnets alla timmar med sin sambo/ flickvän/ fru .

Gör det du trivs med men ta det lungt det tar åtskilliga 1000 tals mil att lära sig bemästra ryggmärgs reaktioner som att bromsa istallet för att styra osv osv

Mvh

 

[A_NN_A]

Har jag fattat rätt nu; Du är alltså 35 år gammal och frågar internet om hjälp att fråga din 24 åriga flickvän (gubbsjuk?) om lov att åka ut med moppen?

Japp, det är nog klokast att ta bussen.

Den raka vägen

Med vänlig hälsning
10 år yngre sambo

PS. eller det kanske bara gäller om den kvinnliga delen av paret är yngre?! DS.

 

[marsianmejler]

föreslå en liten hoj, kan kännas mindre scary? Jag själv har ingen självbehärskning och efter 3e kraschen köpte jag en 125:a vilket är en bra avvägning för mig.

 

[Josef]

Jag menar detta alldeles genuint: jag har ej läst tråden, rubriken räcker. Kasta.

För sakens skull, när jag började dejta min nuvarande sambo för åtta år sedan, varvid vi märkte att detta kommer att fungera, var jag synnerligen tydlig från start: tvinga mig aldrig att välja mellan dig eller cykeln.

Sedan den dagen för drygt åtta år sedan har hon aldrig fällt en enda kommentar. Tilläggas bör att hon tog sitt MC-kort för ett år sedan.

Testa att nästan köra ihjäl både dig själv och henne och se om hon fortfarande är tyst när du vill köpa en ny hoj efter ni blivit utskrivna från sjukan.
Eller testa att läsa tråden istället för att förutsätta att alla vill höra din åsikt om något du inte har en aning om.

 

[Bushido]

Om hojåkningen verkligen är viktigt för dig så tror jag tyvärr att risken är stor att kommer bli en kil emellan er om du väljer bort det för hennes skull. Att göra uppoffringar för den man älskar är en sak, att fullständigt ändra på den man är för att behaga någon annan än något helt annat. Så det handlar väl egentligen om dig TS. Är du beredd att släppa tanken på att få åka mer hoj? Kommer du vara nöjd och glad med tillvaron i övrigt bara du har henne vid din sida? Om hojandet sitter djupare än så så kan det mycket väl bli så att du efter en tid ser henne inte bara som din stora kärlek utan också som "Den där som tog hojandet ifrån mig". Och vill du verkligen leva ditt liv med någon som ställer ultimatum för att få sin vilja fram? Man kanske kan förstå att det finns underliggande skäl för hennes agerande i just detta fallet, men det finns väl egentligen inget som säger att det är en engångsgrej... Vad händer nästa gång hon känner att något är viktigt för henne? Ska du få välja en gång till mellan att vika ner dig eller aldrig se henne igen?

Det som möjligtvis skulle kunna hjälpa er att både hålla ihop och köra hoj skulle väl vara om hon kan bearbeta sitt trauma på något sätt. Har hon gått i terapi för det där?

OM det blir så att ni kan ta er igenom detta så skulle jag nog råda dig att ta det lite lugnt framöver. Jag håller med om det som Kramer skriver, och det gör också att jag kan förstå varför din flickvän känner som hon gör. Men som jag sa innan, det handlar väl egentligen om hur Viktigt du känner att det är att få köra hoj.

 

[Viktor L]

Som nån i ungefär samma ålder fast med betydligt fler år på MC så känner jag igen beteendet med att testa gränser, bara att jag gjorde det som 22 åring istället för 34 åring. Kan tyckas vara en obetydlig skillnad men ärligt talat så är 34 år inte riktigt rätt ålder för att börja testa gränser på en MC.

Min rekommendation är att försöka få lite perspektiv på det hela och kanske prova nån annan hojtyp för att se om du kan få ut samma känsla av nöje, frihet, osv. utan att riskera livet. Efter att jag ägt diverse hojar och skrotat en totalt i en olycka som kunde gått illa så köpte jag en KTM RC8R. Trevlig maskin som jag kan längta efter att köra idag, men jag kom fram till att jag skulle ha mer kul på en hoj jag kunde slappna av med istället för att ligga och köra på hörntänderna. Kanske har jag annan mentalitet men kan det inte vara så också att en hoj som uppmuntrar till mer avslappnad körning (nån cruiser / café / whatever) kan ge lika mycket eller kanske till och med mer nöje?

Sen förstår jag tjejens invändningar och tror hon säger det av välvilja. Hon fick uppenbarligen en tankeställare efter olyckan. Kanske blev hon lockad in i MC världen av dig och hade en något naiv syn på det hela, att det inte är så farligt. Det fungerade bra tills olyckan men då märkte hon hur jäkla illa det kan gå även i en relativt "lindrig olycka". Jag vågar lova att skaffa barn och bygga familj med dig ligger betydligt högre på rankingen av viktiga saker. Det borde det kanske göra för dig också.

Visst går det att förena det ena med det andra, men då tror jag det behövs lite självrannsakan på din part och en förändring i din relation till MC och hur du framför dom.

 

[Pertan]

Köp en hoj! en riktig drömhoj, du lever bara en gång och du kan inte avsluta det med att ha levt någon annans liv!

Olyckan kan ha satt sina spår, men det får man prata igenom, hon behöver inte åka med och du är ju beredd på att skruva ihop dig minst en gång till, tror du kom på varför körläraren sa att tänk på att du är osynlig för bilister, du måste tänka åt dom också.

Gör man inga misstag, hur ska man då lära sig något själv?

Jag gillar jakt och hojar och den som försökt ändra på mina intressen har faktiskt fått veta att det är inte okey, nästa gång så öppnar jag dörren och den tredje åker hon ut.

 

[P-E]

Jag förstår din tjej, jag förstår dig.

Lösningen: börja köra bana

Inga bilar, lastbilar, träd, olja, grus, vilt och ingen polis att tänka på. Alla kör åt samma håll och missar du en kurva åker du bara ut på gräs, sand eller asfalterad yta.

 

[gundj]

Du körde inte hoj de första 33 åren, sedan körde du som en idiot till det small.
Kör du likadant i bil? Misstänker en BMW-ägare här.
Du ska nog tänka över hur du är som person och hur andra inkl din flickvän ser på dig, särskilt i trafiken. Jag inte säker på att jag skulle vilja köra på samma bana som du heller med ditt riskbeteende.

 

[morecore]

Läskigt ämne, men hon säger väl så för att hennes framtida barn ska ha sin pappa i livet och sin man kvar i livet?
Från hennes perspektiv så klarar hon väl inte av tanken av att du är ute och kör och hon kommer att oroa sig så mycket att hon inte orkar med sig själv.
Men att prata, köpa en upprätt naken hoj, lämna "brassa helvet" - stadiet och försöka få henne att förstå att hoj är ditt liv.

Min mamma har varit orolig i 20 år, 37 år nu och jag ska fortfarande ringa när jag kommit hem efter att ha hälsat på henne på hoj.

Ta hand om er där ute.

 

[Ozziania]

Läskigt ämne, men hon säger väl så för att hennes framtida barn ska ha sin pappa i livet och sin man kvar i livet?
Från hennes perspektiv så klarar hon väl inte av tanken av att du är ute och kör och hon kommer att oroa sig så mycket att hon inte orkar med sig själv.
Men att prata, köpa en upprätt naken hoj, lämna "brassa helvet" - stadiet och försöka få henne att förstå att hoj är ditt liv.

Min mamma har varit orolig i 20 år, 37 år nu och jag ska fortfarande ringa när jag kommit hem efter att ha hälsat på henne på hoj.

Ta hand om er där ute.

Håller med, allt man kan göra är att kommunisera och göra det bra, har det varit en olycka i trakterna kan man ju "råka" slänga iväg ett SMS om ingenting särskilt till familjen

Vet såklart att mitt intresse för hojkörning oroar föräldrarna men de ser att det statistiskt gått bra hittills fast de vet också att konsekvenserna om något händer är jäkligt obra...

Farsan krashade visst duktigt i sin ungdom och la av med hojkörning bums.
Var väl inte hans önskedröm att jag skulle börja köra sporthoj av allt man kan åka på

Föräldrarna säger dock inget, konstigt nog är det brorsan som kan ojja sej ibland, å då är jag ändå +55

 

[b0ck3n]

I all välmening och ödmjukhet, har du verkligen valt rätt väg här i livet? Du tog körkort förra sommaren. I okotober krockar du med din cbr1000. Mellan sommaren och oktober har du hunnit växa ur en 600cc sporthoj. Mellan sommaren och oktober har du hunnit med att powerwheela, filtrerar i 100 blås och brassa 300 km/h. Allt detta när du haft ditt körkort mindre än ett halvår.

Jag skriver det igen har du verkligen valt rätt? Det verkar som du fick en kyss av någon som talade om nåt för dig. Mc är kul men så som du skriver ligger du i en riskgrupp att inte köra mc i allt för många år. Jag hoppas verkligen jag har fel, önskar dig inget illa och all lycka. Men det du skriver väcker ju mängder med varningsklockor.

Jag kan bli illamående när jag tänker på hur jag har kört, även om jag fortfarande anser att jag valde hyfsat rätt tillfällen att tänja på gränserna och åtminstone aldrig riskerade att skada någon annan. Och det var inte alls varje gång jag körde som jag betedde mig som en idiot. Vore synd att låta nyvunnen erfarenhet och visdom efter olyckan gå till spillo och aldrig köra igen.

Om hojåkningen verkligen är viktigt för dig så tror jag tyvärr att risken är stor att kommer bli en kil emellan er om du väljer bort det för hennes skull. Att göra uppoffringar för den man älskar är en sak, att fullständigt ändra på den man är för att behaga någon annan än något helt annat. Så det handlar väl egentligen om dig TS. Är du beredd att släppa tanken på att få åka mer hoj? Kommer du vara nöjd och glad med tillvaron i övrigt bara du har henne vid din sida? Om hojandet sitter djupare än så så kan det mycket väl bli så att du efter en tid ser henne inte bara som din stora kärlek utan också som "Den där som tog hojandet ifrån mig". Och vill du verkligen leva ditt liv med någon som ställer ultimatum för att få sin vilja fram? Man kanske kan förstå att det finns underliggande skäl för hennes agerande i just detta fallet, men det finns väl egentligen inget som säger att det är en engångsgrej... Vad händer nästa gång hon känner att något är viktigt för henne? Ska du få välja en gång till mellan att vika ner dig eller aldrig se henne igen?

Det som möjligtvis skulle kunna hjälpa er att både hålla ihop och köra hoj skulle väl vara om hon kan bearbeta sitt trauma på något sätt. Har hon gått i terapi för det där?

OM det blir så att ni kan ta er igenom detta så skulle jag nog råda dig att ta det lite lugnt framöver. Jag håller med om det som Kramer skriver, och det gör också att jag kan förstå varför din flickvän känner som hon gör. Men som jag sa innan, det handlar väl egentligen om hur Viktigt du känner att det är att få köra hoj.

Jag måste köra igen, det vet jag. Hon går i terapi för att bearbeta traumat och förhoppningsvis "bota" rädslan. Jag tror som sagt vi får låta sommaren gå förlorad, men målet är att vara uppe i sadeln igen nästa år. Och jag kommer lova henne att alltid köra defensivt och aldrig tappa fokus, och jag kommer hålla det.

Du körde inte hoj de första 33 åren, sedan körde du som en idiot till det small.
Kör du likadant i bil? Misstänker en BMW-ägare här.
Du ska nog tänka över hur du är som person och hur andra inkl din flickvän ser på dig, särskilt i trafiken. Jag inte säker på att jag skulle vilja köra på samma bana som du heller med ditt riskbeteende.

Jag kör en gammal vit Golf kombi, snittar 90 på motorvägen. Jag ville vara ärlig med att jag absolut framförde min Fireblade som en dåre vid tillfällen, det är omöjligt att förändras utan självinsikt. När jag ser mig själv på en hoj idag så är det inte de sakerna som lockar.

 

[Bushido]

Jag måste köra igen, det vet jag. Hon går i terapi för att bearbeta traumat och förhoppningsvis "bota" rädslan. Jag tror som sagt vi får låta sommaren gå förlorad, men målet är att vara uppe i sadeln igen nästa år. Och jag kommer lova henne att alltid köra defensivt och aldrig tappa fokus, och jag kommer hålla det.

Då vet du också att det inte är ett alternativ att säga upp hojandet för hennes skull, det kommer bara leda till konflikter senare. Bättre isåfall att vara ärlig mot henne och medge att hojandet är såpass viktigt att om det står mellan henne och bågen så väljer du bågen. Om du vet redan nu att du MÅSTE köra igen och hon aldrig lyckas bearbeta sitt trauma utan står fast vid sitt ultimatum, då är ju saken redan avgjord och ni får gå skilda vägar.

Kan hon komma över traumat så kanske ni kan lyckas, det vet man inte. Håller tummarna för att det går bra. Du kanske kan föreslå en kompromiss där du åtminstone till en början kör på en lite mer sansad hoj? Poängtera att det inte är vansinneshastighet och adrenalin som lockar utan att du kan nöja dig med något lugnare i hojväg om det gör att hon mår bättre. Och att hon såklart inte behöver åka med eller köra själv något mer om hon inte vill.