Tja.. En 125cc , ungefär som en moppe, för 22.000kr. Borde ju ha kostat för en tredjedel innan Covid, men nu kommer det säkert bli slagsmål om den för 22 papp. Ska vi gissar på att den handlar på 30´? För ett par år sedan var den totalt ointressant och hade inte ens betalats med 5-6000 kr. Det är märkliga tider för max 10´ men det är ju redan kört för i år. Man får nog skita i ny mc för i år och köpa en kanot eller kanot eller nåt liknande. Om man redan har en moppe är man inte så sugen på att intresserad att betala tre gånger mer än vad det är värt...
"Host". 22.000 kr för en obes 125cc...
Hade varit ett skämt för ett par år sedan, men nu är den säkert säkert såld för 50´ efter några dagars intensiv budgivning.
Alltså, allvarligt: jag är ingen kommunist eller så, men folk har för mycket pengar. Vanligt folk, m jag t ex m har ingen chans att köpa nåt. För innan de man köpa nåt har de hunnit superrika tio lika dana av dessa.
...och det är ungefär samma här.
Det där är ett exceptionellt välbevarat exemplar av en mycket ovanlig modell.
1983 regerade Yamaha DT 125 LC över allt annat, och Hondas MTX 125a var på ingång.
XL 125orna stod och skämdes i hallarna när effektraseriet hos tvåtaktarna skenade alldeles.
Hondas XL var det förnuftiga valet. Men, hur många 16-åringar kvalar in som förnuftiga...?
Året till ära hade XL125an fått helt nya kläder! Det var en helt omgjord hoj som verkligen lajnade med storasyskonen XL400 och XL600 och faktiskt kunde misstas för någon av dem vid en hastig blick. På fyllan. I skymningen.
Få hojar levde upp till epitetet "All dressed up, with no place to go" som just denna modell.
Dom blev hallinventarier, flyttades in under trappan till entresolen och reades till slut bort för peanuts - och då ofta till äldre gentlemen som känner igen när en bra affär på ett pålitligt transportmedel kan göras.
Återigen - skicket på denna XL 125a gör priset till ett klipp.
Peka ut ett bättre exemplar av samma modell -
som är till salu.
Vill man inte ha en XL 125 så skall man inte köpa någon, men nyttan med att irritera sig över dom som fakriskt vill förstår jag inte.
Jag vill ha båda! Jag ser potentialen i bägge, men det sätt jag handlar hojar på gör att det blir för dyrt i slutändan.
Jag kan inte sätta av över 50 papp på att köpa grejer som kommer att bli värda mer i framtiden.
(Ja, det retar mig)
Skulle jag slå till på dessa två måste jag antingen sälja något annat i samma veva, och det vill jag inte.
Eller också skulle jag kunna delfinansiera XLen genom att direkt sälja DRen nertill till Tyskland.
Den skulle kunna ge över €3500, men knappast över €4000 med tanke på milen.
Men, en affär dit ner tar en månad, minst - och risken är att jag hinner bli kär i hojen och då har jag ännu en hoj jag inte vågar köra med. Det vill jag inte heller.
Så, dom får vara.
Tyvärr.