Mjaha, här är det ingen direkt rusning.
Jag kan berätta om när vi drog isär Fy fan jävla skit-seges motor igår:
Vi har fått låna special tools av den alltid lika tillmötesgående västgöten Svedberg. Jättesnällt, Lasse. Men var var "hylsan" till balansaxelmuttern?!
Vi bestämde oss för att medelst vinkelkap modifiera en vanlig hylsa till en very special four prong castle nut tool. Fy fan jävla skit-sege hade införskaffat hylsor att offra, och en fin slipskiva till vinkelslipen. Samma vinkelslip jag KLÖV min tumme med för nån månad sen, för övrigt.
Genom en act of god så var källarvägen till Team DNS 125GP workshop låst, så vi fick gå runt huset. Precis när vi rundade hörnet sprang vi på "cykeldennis" som driver en webshop för cykeldelar och -verktyg. Jag attackerade honom med en fråga om han möjligen trodde sig ha ett verktyg som passade till balansaxelmuttern. Han fattade inte riktigt hur jag menade men tyckte att vi kunde kolla. Efter en mycket kort stunds letande hittade han en hylsa för sun tour frikransar.
Det såg mycket lovande ut, så Fy fan jävla skit-sege köpte det direkt.
Naturligtvis passade verktyget inte utan modifikation, så jag fick med hjälp av en fil ta av en millimeter på bredden på taggarna och en halv skitaning på insidan. Det blev ganska bra, faktiskt.
Yttersexkanten på verktyget var en tum, och ingen utom riktigt sorgliga jänkebilentusiaster har entumshylsor. Som gammal, riktigt sorglig Aprilia RS250-ägare hade jag dock en 26-hylsa vilket fick vara bra nog. Muttern skulle enligt boken vara dragen med 54 Nm, så handkraft skulle få loss den snabbt och lätt. Trodde vi. Den ville jävlarimig inte lossna, och när muttern började visa vissa trötthetstecken ändrade vi uppfattning och plockade fram mutterpuffran.
En lagom dos mutterpuffra gjorde ingen succé. Med mek-ångesten rinnande efter ryggen tog Fy fan jävla skit-sege ett nytt tag efter att ha låtit kompressorn ladda sig till bristningsgränsen. Jag är ju alltid en så positiv individ, så jag förkunnade att den skulle släppa hur lätt som helst nu, och det gjorde den lyckligtvis. Jag funderade på vad som skulle gå åt helvete härnäst (för att muttern behagade lossna, va) men sa inget.
Fyfan jävla skit-sege plockade ivrigt fram Svedbergs special tools och jag instruerade honom att vara rädd om HRC-påsen de låg i, eftersom jag var osäker på om Svedberg hade dom där i för att HRC-påsar är så jävla coola eller om han bara ville skoja med oss. Jag mindes vagt en instruktion om att "verktyget inte drar helt rakt, så ni kanske får..."-nånting men i Stockholm är det inte lika noga som i Skövde, så Fy fan jävla skit-sege bara fräste på med att dra isär vevhushalvorna.
Jag såg förskräckt på och undrade vad som skulle gå sönder, men som alla vet har tok tur och inget pajade. När skiten väl var isär kunde jag äntligen ta en fin bild på en skuren vevaxel.
Här är den:
En synnerligen styv stake, minsann.
Sen fortsatte vi med att plocka ur lagren ur vevhushalvorna. Vi har ingen ugn i verkstan, så ett ihärdigt värmande med varmluftpistol vidtog. Sen var det mer eller mindre bara att dra ur lagren med därför avsett verktyg. Jättelätt. Tills vi skulle ha ur ett litet lager till vattenpumpaxeln. Vi hade inga doningar för det, men efter diverse fruktlösa försök med tänger och skit var det en avsågad insexnyckel som fixade biffen. Jag drog mig till minnes ett Bosse Bildoktorn-knep där man packar proppfullt med fett bakom lagret och slår i en axel i hålet så ploppar lagret ut, men det föll på att 7 mm är en synnerligen ovanlig dimension på saker i allmänhet. När vi väl fått ur lagret med insexnyckeln kom jag på att tryckluft förmodligen hade funkat eftersom vi värmt vevhushalvan till kingdom fuckin' come.
Fullkomlig succé alltså. Undrar vad som går snett inom kort?
För att ytterligare motivera och entusiasmera alla och envar kommer en massa bilder på min hoj, som faktiskt skulle gå att köra med som den är. Väder, arbete och prestationsångest hindrar mig.
Här är dom: