Jag hade aldrig kört på bana innan jag åkte på min första licenskurs 94, det fanns helt enkelt inga arrangemang att åka på då(inte som jag fick reda på iaf), dessutom var rr den överlägset häftigaste motorsporten, därför visste jag att det skulle vara kul.
Första motgången var redan då att min hoj inte funkade på licenskursen, utan fick låna en sunkig xr600 med gatdäck, svinkul, hade fighter med en 125'a.
Gillar man racing är det bra att göra som chrille säger, lika bra att satsa ordentligt från början, det är ett jäkla härke att bygga om från gata till rr och vice versa, om man inte har byggt sin cykel som jag hade min kawa, kraschkåpor, med lyse och blinkers som gick att ta bort/sätta på 2 minuter..
För egen del, så är faktiskt inte tävlandet i RR den största dragsporren, utan jag åker fortfarande mest för att det är kul, tävlar mot mig själv, men samtidigt är det ju bra att man åker med andra som är bättre än en själv, så att man utvecklas, vilket man gör 100ggr bättre än på en banåkning, där det blir rödflagg så fort någon välter, där man inte får köra om si eller så osv.
Har egentligen aldrig gillat "gatåkning" mest för riskerna när man åker fort, eller när man kör i grupper där folk har helt olika trafikvanor.. Jag gillar dock att köra hoj som transportmedel, det tar mig fram fort och det är roligt, jag kan tränga mig i trafiken utan att störa andra(förutom vissa idioter), men klart roligast är det på bana, eller i skogen.
Utan att försöka skrämma bort folk, måste man väl ändå säga att ska man syssla med motorsport, måste man vara beredd att offra ganska mycket, det tar tid i anspråk, det kostar pengar, man slår sig osv. Men samtidigt får man väldigt mycket tillbaka, härliga människor i depåerna, stenhård racing, samt att man lär sig mycket(ibland den hårda vägen).