Det gick ganska hyggligt. Jag missade en uppväxling, så när varvstoppet drog i så hamnade jag på fel sida om asfaltskanten. Man ligger ju tight där redan från början, så marginalerna är rätt små... Jag slog av, bromsade det som fanns på genvägen, å insåg att det skulle smälla. Det sista jag tänkte innan det tog tvärstopp var "Nej, INTE rullstol!". Å jävulen va tvärstopp det tog sen
<= jag, fast bara en gång... När jag stannade insåg jag att jag inte kunde andas, det och en brännande smärta i ryggen/bröstet gjorde att jag snabbt kände igenom kroppen och insåg att jag hade känsel i allt, och kunde röra tår, fingrar mm. Det kändes riktigt skönt. Det var värre att jag inte kunde andas, så tvärs emot alla regler så lirkade jag av mig hjälmen och började kippa å kippa å kippa. Det kom igång, men några djupa andetag blev det inte...
Trots att jag landade på huvudet så blev det bara 3 komprimerade kotor i ryggen, en sprucken kota i nacken, en spricka i skallen vid vänsterögat, lite misshandlad lunga och några ömma revben. Dessutom minns jag allt, inte en sekund borta. Jag han fortfarande höra krasandet i hjälmen tex...