Kan berätta litegrann om min situation som är liknande den du har beskrivit.
Februari 2006 kraschade jag på hojen och efter 2 månader med ryggsmärtor så kontaktade jag läkare och efter många vändor så fick jag svaret att jag hade en kraftig kotkompression på 2 kotor som förvärrades av en medfödd defekt som uppenbarade sig vid röntgen. Den medfödda defekten skulle innebära problem med rehabilitering som vanligt.
Jag hade egen byggfirma vid tillfället och kunde således inte jobba och var heltidssjukskriven.
Jag gick till en sjukgymnast 4 dagar i veckan och åt smärtstillande titt som tätt.
Augusti 2006 bestämde jag och min kollega att vi skulle lägga firman vilandes då min framtid såg väldigt osäker ut enligt min sjukgymnast. Jag var då fortfarande 4cm sned/lägre på vänstra sidan av kroppen.
I samband med detta så ville jag börja jobba men fick blankt nej av både läkare och sjukgymnast men jag tog kontakt med F-kassan som fixade så att jag fick gå tillbaka till mitt gamla jobb och jobba precis så mycket som jag orkade, dock så tog det tid innan försäkringskassan sa ja så först januari 2007 började jag jobba litegrann.
Det funkade men det tog hårt på kroppen även om det inte var fysiskt arbete men det var mycket hoppa in och ut ur bilen och gå i trappor en hel del etc.
Min handläggare på f-kassan var riktigt bra och fixade så att jag fick ingå i ett projekt som går ut på att långtidssjukskrivna ska komma tillbaka i arbetslivet och de fixade ett jobb annat jobb åt mig med premissen att jag skulle jobba minst 50%. Jag gick ut hårt i början och jobbade nästan 100% men insåg fort att det funkade inte med ryggen helt enkelt och jag körde ca 75%.
Nu var jag med om en ny "olycka" i september där ryggen fick sig en kyss igen och jag väntar på att den få komma till en specialist i början av december då de ska bestämma om de ska operera eller hitta på något annat.
En annan grej som jag råkade utför i samband med detta var stress! Hur sjukt det än kan låta så fick jag utslag i hela ansiktet och hjrtat började slå fort och en läkare undersökte mig och kom fram till att jag var stressad. Jag sa att jag var sjukskriven och kunde inte vara stressad då jag inte jobbade speciellt hårt men tvärtom sa hon, det var solklar stress. Fick medicin och började käka den och vips så slog den ut hela mitt immunförsvar samt tarm-flora så jag blev sängliggandes i 3 veckor med bara återhämtningsdryck som enda mat samt knäckebröd och vatten, och efterföljande 4 veckor var jag tvungen att ha nära till en toalett. Det tog totalt 3 månader innan det försvann helt.
Under min sjukskrivningsperiod som pågår fortfarande på halvtid så att säga så har jag fått höra både det ena och det andra, vilket jag kan förstå. Jag har ju hållt på här hemma med lägenheten när jag har känt att det har fungerat och jag har även varit aktiv på andra sätt men utan det skulle jag antagligen må ännu sämre då jag måste få utlopp för min "kreativitet"
Jag har själv hackat på en del sjukskrivna men har sett en annan sida av det hela nu och är lite mer varsam.
Det är knappast kul att vara sjukskriven pga fysiska hinder, man känner sig handikappad och mindre värd vid vissa tillfällen, och utan min sambo och kompisar så vette fan hur länge jag hade stått pall för detta.
Däremot skulle jag kunna tåla en konfrontation från kompisar eller dylikt om de ifrågasätter min situation. Klarar man inte det så har man antagligen något att dölja?
Så, det var min novell