I all välmening - titta efter en mer lätthanterlig hoj med mindre vikt, snabbare och tydligare styrrespons och ffa mer lättdoserad gaskontroll.
Visst kan du ha en snygg fikahoj och kompetent semesteråkarhoj i BB, men den är en hopplös lärohoj för en nybörjare så du behöver även köpa en seriös träningshoj. Jag hade aldrig i livet valt en BB som förstahoj. Den har inga tydliga gränser och är inte förlåtande när du överskrider dem. Gränserna ligger dessutom i vissa fall i det extrema vilket gör att du kommer ta stora risker om du söker dem för att lära känna hojen. Utan känslan för dessa gränser får du svårt att träna upp körförmågan du behöver för att i längden överleva på landsvägen. Tränar detta gör du säkrast på bana (stor-/gokart). Och utan den känslan för hojen hade bl a jag varit stekt flera ggr om på landsvägen. Känslan för en hojs uppträdande lär du dig snabbare, billigare och säkrare på en annan hoj. (pungckt!!)
Detta i omtanke om både dig och
inte minst beståndet av Blackbirds som förtjänar bättre öden än att inlösas pga skitiga däck efter en fikapaus.. Kör själv grusväg (om så med packning/fru) utan vidare med hojen - (fotbromsen kommer därav moddas till bara bakhjul - hata CBS!!
) Snälla öva upp dig, överlev och gränsla nästa blackbird först sedan! Ta en annan hoj så vi andra slipper få försäkringspremierna höjda och i värsta fall riskera uppklassning till sportklass som problemmagneten hajja-Busa..
Seriöst råd: Titta på lillebrorsan VFR eller Hornet om du måste ha honda (inget fel med det). Om du måste ha kåpa (typ åka i regn - annars räcker ju en plastbit ovanpå lyset för att fixa vindmotståndet) så har andra märken fler bra alternativ. Ska du inte skjutsa vore annars en naken-hoj likt speed triple m fl ett vuxet alternativ om du prångt motsätter dig en mjukstart i 600-750-segmentet (som många liksom jag gjort). Med en mellanhoj kommer du på 1-2 år med knix och storbaneöva känna hur du "växer ur" en hoj. Samtidigt växer din tillit och försiktighet ihop med att din självmedvetenhet ersätter självförsvarsreaktionerna (tankefrysning-blicklåsning-stelnad muskulatur etc). Chansen att reda ut en svår situation ökar markant med detta i ryggraden istället. Fullärd blir man aldrig, rosten finns i nervsystemet varje vårdag, riskerna i trafiken finns alltid nära inpå. Men hojkörandet är alldeles för kul för att låta bli. Men varför ta onödiga risker för samma kick?
Summa summarum: kontrollera riskerna på förhand så mycket det bara går och ta inte större tuggor än nödvändigt - ingen kommer ta maten i från dig - tallriken är full med precis så många års kul hojkörande du mäktar med!
Om du bara vill ha en plastraket att krascha med - Go Yamaha! Thunderace (YZF1000R) är billig, sportig, närapå snygg (grå/orangea thundercat är snygg), har bra ax/kr och praktiskt taget byggd för att kraschas (prototypen till überkraschhojen R1). Dreva ner fram, upp bak och starta rullande på 2:an eller 3:an för större kick..
RF900 är ett liknande men mindre sportigt och mer anonymt vridmonster. Vet inte om grodorna (kawa) har något med växellådor som överlever. ZZR1100/1200 är klumpigare och mer som BB.
Vill du bara umgås och få snacka vid fiken -> custom så nära "äkta vara" som plånkan tillåter..
<pladder>
Skojigast hittills, om man nu kan gradera så, är kapitalkronhjorten som lekte väg-ren (ett beteende hos vissa norrlandsrenar) som jag tryggt och sakta puttrade förbi nästan hemma efter sista långturen. Hade det inte varit mörkt och blött hade kameran åkt fram ur toppväskans kartfack. Förstår vad troféjägare söker. Fattar dock inte hur skönheten i mötet kan konserveras i ett par horn eller om man har pengar nog; ett uppstoppat huvud. Hushållsjaga är en annan sak.
Påminde mig återigen om älgkon jag passerade på liknade sätt med 125:an på 80-talet. Det minnet ger mig istället fortfarande kalla kårar. Å andra sidan var det där jag överbevisades i att det coola med mc är att kunna styra och stanna och ffa överleva på hojen. Det som först var det som var kul: att gasa, har med tiden (och träning och erfarenhet) blivit lika stimulerande som det andra. Ibland är gasandet t o m underordnat (frun skriker: vad såsigt du köööör!!). Men visst finns ännu en kick i ax och fart om man är på rätt plats i rätt tid. Precis som när man skruvat på 125:an eller t o m moppen..
Nu har f ö även jag insett nyttan med hjälmmonterad kamera med fjärr på styret..
</pladder>
@Apinator: har du läst ända hit och inte surnat till så får du gärna PM:a vad du vill ha för bagster-grejerna - min "dog" förra säsongen..
Du ska, oavsett hur drygt (i dubbel bemärkelse?!) mitt inlägg upplevs idag, veta att jag menar "bästa klappen på axeln" - inte "värsta nedknacket i stövlarna". Om du inte känner så just nu så kanske när Helgaån översvämmat Kristianstad tillräckligt många gånger med Åhus vodkaspetsade avloppsvatten.. Oavsett beror det förmodligen mest på brister å min sida i att stämma av tilltal efter personkännedom - i ditt fall en helt obekant ju. (Tragikomiskt att inte kunna ta den enkla vägen och hålla käften. Tell me about it..
)
Alla klantar till det ibland och att ge upp om det inte verkar helt hopplöst är låta något levande vissna och dö i förtid. Inga alternativ om man vill fortsätta leva. Det här stycket gäller f ö mig med..