Hur fastnade ni för erat märke? (mc)

[BrooklynS]

Har du inte testat Mazda?

Jodå, men de har aldrig haft något särskilt tekniskt framsynt... Om du tänker på Wankel så var det ju det av NSU och Citroën samägda projektet som hamnade i GS Birotor och Ro80 men energikrisen tog tyvärr kål på det som fanns kvar efter motorhaverierna. Mazda köpte patentet men sedan kom turbon (och ffa Saab/Gillbrand-uppfinningen Wastegateventilen) och gjorde kolvmotorn överlägsen.

(Hade under ett antal år en 323 4wd kombi som andrabil/jaktbil och det var en mycket sympatisk kärra med samma typ av 4wd som Corolla Touring 4WD, inklusive manuellt spärrbar mittdiff. Men inte ett dugg intressant på det viset.)

Jag har två Citroën DS, där kan man snacka tekniskt intressant.

På hojsidan finns ju Yamahas XZ550 från 1982, betydligt mer avancerad för sin tid än vad folk verkar veta om... Eller BMW-s R1100 från 1993- som var revolutionerande på nästan alla områden som tänkas kan. Teleleverchassit exempelvis.

 

[perjul]

Honda är värdens största mc tillverkare...

Tror faktiskt att det är kinesiska QingQi som är det. Var så för ett antal år sedan iaf. Kan ha ändrats sen dess...

 

[Killawife]

När jag var 16 och tog lätt mc kort så sa min kusin: " En Rd125LC ska du ha" en sen fick det bli Yamaha sen fram tills att jag köpte min triumph.

 

[Str3 R]

Jodå, men de har aldrig haft något särskilt tekniskt framsynt...

Mazda har aldrig varit imponerande i prestanda förutom Wankel-motorn som går att trimma rejält. Men, de är kända för att man måste över 4000 varv för att det ska hända nåt (de har ingen turbo). Kör en CX-30 AWD till vardags, låg tyngdpunkt gör den till en plog i snön, jag har testat att fastna i snödrivor men den tuggar sig igenom utan problem med friktionsdäck på. Trista med den är sensorerna som verkar sitta lite utsatt för den kan varna för bilen framför fast vi står stilla vid rödljuset.

 

[fazerfun]

Hoj: Suzuki -min kusins fel.

Hon var en av få tjejer i Stockholm mitten av 80-talet som faktiskt körde sporthoj och jag avgudade henne. Hon suktade som alla andra efter en 1100 Katana men fick börja på en gsx 400 fws -som nästan hängde med RD350LC. 1985 växlade hon upp till en blåvit gsx-r 750 -och jag tror inte jag behöver tala om för någon vilken game changer den var. Alla skulle ha den och 86 kom 1100an...Suzuki regerade och jag var fast

 

[sportbike]

Min favorit är Kawasaki mest för att jag är helt torsk på dom gamla triplarna

500:an har man haft

 

[L. Mäkinen]

Jag återkommer med en favorit när jag har provat alla fabrikat.

 

[sportbike]

Fast när jag tänker efter så är nog den här det roligaste jag haft.

 

[J-mark]

Vet inte om det är fabrikatet som är viktigast. Har fastnat för sporthojar med bra tryck i.
Ett gäng lärohojar föjlt av R1 -98, TL1000S -99, R1 -00 som jag vurpade. Tänkte försöka ta det lite piano och köpte en Monster 900, luftkyld. F-n vad tråkig.
Blev 600RR som blev banhoj och köpte en Hayabusa för landsväg.
Kände att körkortet satt löst och bytte till en Multistrada - inte min grej.
Kör nu Panigale på både gata och bana. Har fortfarande körkortet kvar. Peppar, peppar...

 

[Mr_Firestorm]

Många härliga historier här, precis som jag hoppades.
Efter några mopeder och en 125a så blev det äntligen dags för mig att skaffa första sporthojen!
Hade precis fått fast jobb när en några år äldre bekant skulle byta hoj och frågade om jag var intresserad av en fin Gsxr 600? Ungefär en timme senare var jag hojägare och livet kunde inte bli bättre ?

 

[sportbilsentusi]

Jag känner som du, det är något tillfredställande med ingenjörsprodukter.

Haft BMW boxer, Yamma, Kawa och Honda.
Vad utmärker en ingenjörs-hoj från andra?

 

[sportbilsentusi]

Jodå, men de har aldrig haft något särskilt tekniskt framsynt... Om du tänker på Wankel så var det ju det av NSU och Citroën samägda projektet som hamnade i GS Birotor och Ro80 men energikrisen tog tyvärr kål på det som fanns kvar efter motorhaverierna. Mazda köpte patentet men sedan kom turbon (och ffa Saab/Gillbrand-uppfinningen Wastegateventilen) och gjorde kolvmotorn överlägsen.

(Hade under ett antal år en 323 4wd kombi som andrabil/jaktbil och det var en mycket sympatisk kärra med samma typ av 4wd som Corolla Touring 4WD, inklusive manuellt spärrbar mittdiff. Men inte ett dugg intressant på det viset.)

Jag har två Citroën DS, där kan man snacka tekniskt intressant.

På hojsidan finns ju Yamahas XZ550 från 1982, betydligt mer avancerad för sin tid än vad folk verkar veta om... Eller BMW-s R1100 från 1993- som var revolutionerande på nästan alla områden som tänkas kan. Teleleverchassit exempelvis.

Ägde en RX-8 då de var nya, underbar bil

 

[sportbilsentusi]

Fast när jag tänker efter så är nog den här det roligaste jag haft.


View attachment 477918

Respekt!
Och nu kör du?

 

[BrooklynS]

Haft BMW boxer, Yamma, Kawa och Honda.
Vad utmärker en ingenjörs-hoj från andra?

Ingenjörsprodukt utmärks av att ingenjören fått bestämma över ekonomen.

Egenskaperna är bättre, kompromisserna färre, konstruktionen mer genomarbetad.

Lägre vikt, starkare, stabilare osv.

Ofta innebär det förstås andra kompromisser, tex Citroën GS/CX som har en grundkonstruktion som är betydligt bättre och förstås dyrare än Opel/Ford/Volvo/BMW etc men kan inte säljas till högre priser till konsument. Då får man göra inredningen av damstrumpor och kartong… men det spelar ingen roll för den som kört den mer än några mil, inget annat är tänkbart.

Jämförelsen på hojsidan kanske kan vara XJ900 och BMW R1200RT… ni som kört bägge förstår.

 

[Björn F]

Zundapp KS 125 -73. Den med de snyggare små mätarna. Styrändsblinkers och asfula omkopplare. Uppgraderades såklart till fyra från senare modell.
Snabbast, snyggast och klart bäst i klassen. Såld.

Honda CB 500 -72 som byggdes om och trimmades. Cafestuk med alla trick för bättre väghållning, markfrigång, lägre luftmotstånd, bättre acc och högre toppfart. Relativt jättebäst. Såld.

Kawasaki Z 750 E1 -80. Ex Flöthers lilla superbikeklassen. Jorå vettu.
Bäst i test i Bike och de amerikanska testerna. I alla fall 1980. Knäskrap i klaratunneln och touring i Sydeuropa fyra gånger. Ej såld.

Suzuki DR 500 -81. Bäst i test i Bike. Min första offroad. Mest en vinterhoj. Satte köldrekord när jag åkte i -30. Åkte mycket i skogarna hemkring. Odubbade traildäck.
Lättad så gott det gick. Öhlinare bak. Trumma fram och bak, kass gaffel och rätt dålig markfrigång. Trots bristerna så hade jag otroligt roligt med den. Såld.

Suzuki DR 600 -86. Bäst i test i Bike. Drömhojen när den kom. Hade allt det som DR 500:an inte hade. Snygg original men jag byggde om den lite.
Även om den är bättre på allt jmf med 500 så är det lite annorlunda nu. Ej såld.

Yamaha TDM 900 -02. Det är bara ägarna själva som tycker att den är bäst. En ”crossover”. Risk för upprepning här; när jag tyckte att jag var värd en ny/beg hoj 2014 så gjorde jag en lång lista på vad den skulle ha och kunna göra.
Kan lista punkterna en annan gång
Min lista är inte som er. Eller som Bikes.
Nu blev jag fast när jag provkörde och har inte ångrat mig.
Touringegenskaper stod inte ens på listan. Har ju inga touringkompisar kvar.
Tre svängar utomlands hittills. 1000 mil och sju veckor 2019 bl a Gibraltar sund och Rom sedan lite Norge några dagar i år och efter det Slovenien, Stelviopasset, Frankrike och Nurburgring. Ett oplanerat personbästa på 135 mil sista etappen hem.
Det går att toura på en TDM. Supernöjd efter nio år och nästan 9000 mil. Ej såld!

Kawasaki Z 750 LTD twin. Japansk custom.
Hånad och dragen över samma kam som missfoster i samma kategori. Köpte grisen i säcken. Gick på kryckor och kunde inte ens provsitta. Gillade att max vrid ligger vid 3000 varv. Efter lite justeringar som styre och Öhlinare så blev den kanon. Ligger mellan 1500-3500 varv hela dan. Uppdrevad. Bekväm, tyst, smidig och kul. En bra vinterhoj också.
Väljer den före TDMen oftast. Ej såld.

Har inte kört så många olika hojar. Vill inte ens testa några. Jag gillar mina hojar. Dom duger jättebra åt mig. Jag är möjlige sugen på en till. Har inte plats. Vill inte sälja någon. Vi får se. Den eventuella hojen är från 89-95 ca. Inget nytt. Det var tillräckligt bra förr.

Annars är jag ett stort fan av Kawasaki 77-85. Å Yamaha TRX, XTZ 750 + TDM. Å några av Suzukis 80-talare.

 

[SJP]

Mazda har aldrig varit imponerande i prestanda förutom Wankel-motorn som går att trimma rejält. Men, de är kända för att man måste över 4000 varv för att det ska hända nåt (de har ingen turbo). Kör en CX-30 AWD till vardags, låg tyngdpunkt gör den till en plog i snön, jag har testat att fastna i snödrivor men den tuggar sig igenom utan problem med friktionsdäck på. Trista med den är sensorerna som verkar sitta lite utsatt för den kan varna för bilen framför fast vi står stilla vid rödljuset.

OT, men 787 måste ju ändå vara något av det coolaste som tillverkats på fyra hjul.

 

[sportbike]

Respekt!
Och nu kör du?

Inte nåt, har ingen möjlighet till parkering/förvaring längre.

 

[Sniglom]

Haft BMW boxer, Yamma, Kawa och Honda.
Vad utmärker en ingenjörs-hoj från andra?

För mig är det att tillverkaren vågat ta ut svängarna med hojens konstruktion. En kompromisslös och/eller innovativ design av dämpning, motor eller elektronik. Ej att förväxla med att det skruvas på massa extraprylar.

Ta en ny S1000RR. Väldigt högvarvig motor för att vara 1000cc, ingenjörskonst.
Variabla kamtider, variabel insugslängd, spjäll i grenröret för att öka vrid, bredbandslambda för att autotuna bränsleblandningen från fabrik. Dynamiska dämpare ovanpå det.
Mitt sinne uppskattar att köra något sådant mer än en nertrimmad sporttourer eller en powercruiser där motorn bara är större.
Finns inget bättre än en ylande motor där man får höra och känna ännu mer motorkaraktär genom att olika system går in och pressar motorn till det yttersta i olika delar av varvtalssegmentet.

Tittar jag på äldre hojar tycker jag Honda gjort en del kul med t ex NR och ovala cylindrar eller tidiga VFR800 med vtec. Annat som tilltalar är Ducatis desmodromic-system, Yamaha R6 2016(?) som är den högvarvigaste 600an. Kan också roas av saker som Buells konstruktioner med tank i ramen, BMWs annorlunda upphängningar eller Kawas H2 med kompressor.

På bilsidan dras jag till 90-tals japanska sportbilar där det dök upp mycket spännande. Mazda RX7 med den annorlunda Wankelmotorn eller tidiga Mitsubishi GTO med fyrhjulsdrift, fyrhjulsstyrning, ställbart avgassystem, aktiv aero, aktiva dämpare.

Med det sagt så kan jag uppskatta det enka och puristiska med. Men inte heller då tycker jag det är spännande med en nedtrimmad dussinhoj, då ska det vara något väldesignat och skottsäkert som har karaktär. Bästa jag kan komma på från bilsidan är Mazda MX5/Miata av första generationen. En väldesignad och välbalanserad bil som bjuder på körglädje och väghållning, om än utan massa ingenjörskonst och effekt i motorn.

 

[mpostma]

Vet ej egentligen precis hur det blev så, men har på MC sidan fastnat för Yamaha.
Nu en FZ6S som jag ägd i 8 år (lite mindre än 30.000 km) och innan dess en Yamaha 600 Diversion som jag ägde i kanske 6 år och runt 20.000 km.

Kännedom av olika MC fick jag genom att pröva olika modeller. Jag provade allt från cruisers, till off-road, touring off road, sport,osv.. men fastnade mest för bekväma lättare touring hojar. Sedan vinklade det lite mer till sport/touring.
Min nästa MC skulle säkert igen kunna vara en 4 cyl, kanske lite mer kubik.

Märket är väl mer intressant för att jag var inte så märkesfokusserad och tänkte mest på bra teknik. Där leverar Yamaha väldigt bra.

Som moped hade jag: Batavus: en "herrmoppe" lite som Zundap KS50 som producerades i Holland. Zundapp CS50, Honda MB50, Gilera, Puch Maxi (de sistnämnda två var rena misstag). Den som gillade mest av detta var Honda:n.

På bilsidan har jag kört mycket Citroen. (För i tiden) udda tekniska lösningar, kombinerad med vacker design. Superfina att köra. Inte alltid så robust. Visst är det enthusiastbilar och man måste ju gilla det. Nutidens Cittror har ej attraherad mig. Det modernaste jag pratar om som jag ägd är då BX och XM.
Numera jag har jag bara en Cittra kvar som hobbybil: en Citroen GS.

Med 4 cylinder lyftkyld boxermotor, hydrauliskt fjädring och sina vackra former har den allt vad en veteranbil bör ha. Underbart att köra och unika finesser. På bensinmacka och möte alltid något att snacka.

I vardagslivet nöjer jag mig med betydlig mer konventionella bilar. De ska även funka i vardagen och då fyller en Nissan Leaf (som är för pendeltrafik en smidig kärra) och en V70 (för långresa) familjebehoven.

Man kan undra om man som MC inte bör ha något mer speciellt. Men detta har mest att göra med hur jag kör. Egentligen använder jag MC alltid som komplement i jobbpendling och då är en hoj med bra och robust teknik att föredra. Jag köper den inte för att meka och jag har inte nördat till mig så mycket att jag verkligen uppskatta speciell teknik eller design.

 

[Baua]

För mig har nog modellen varit viktigare än märket även om Suzuki absolut får ses som husmärket och dessa båda får nog ses som mina favoritrepresentanter.