Vad du missar är att klimatet ändrats väsentligt. På 40-talet fanns en förvisso växande, men ändå liten medelklass. Antalet akademiker var lätträknade och för de som hade silverskeden i mungipan var inte konkurrensen mkt för världen. Dessutom var det i stort sett otänkbart att flytta då det av både transporttekniska och sociala skäl var i stort sett omöjligt. Att starta en fabrik i Frankrike istället krävde helt andra färdigheter än i Sverige. Så är det inte idag!
Dessutom slåss vi inte mot 40-talets konkurrens. Vi slåss mot dagens, och den omfattar en enormt billig arbetskraft ifrån öst, tekniska förutsättningar att bygga fabriker och förflytta allt okvalificerat arbete utomlands utan vidare ansträngningar.
Nästa stora förändring är handelsläget. Hur många små- & medelstora bolag köper idag sina produkter från svenska tillverkare? När i stort sett allt går att få från asiatiska eller östeuropeiska fabriker, som dessutom bygger på samma högteknologiska grund som vi har tillgång till här hemma.
Nu har vi ett försprång i att vi är enormt kompetenta, har några av världens bästa universitet inom sina områden och dessutom ett internationellt sett, fantastiskt rykte på marknaden gällande effektivitet och ihärdighet. Det är dock en pole position som är hotad. Baltikum och Polen har kommit betydligt närmare gällande forskning och lärande än de var för 10 år sen (inte i kapp, men tendensen finns) och BRIC-länderna mobiliserar sakta men säkert de också vad det lider en kompetent liten konsultarmé som tids nog kommer att göra oss överflödiga.
Vad är vi då? Duktiga ingenjörer som inte ens äger våra egna bilmärken och bra på att sälja bokhyllor i byggsats? Det håller nog knappast Sverige i toppen vare sig gällande sjukvård eller skola särskilt länge!
