Hej!
Jag har under en tid funderat på att åka upp till Nordkapp med min honda CB1000r. Tanken är då att köra kortaste/snabbaste vägen upp genom Sverige för att sedan på vägen hem åka en längre bit genom Norge. Tror ni det är möjligt att köra sträckan Stockholm - Alta (ca 150mil) i sträck utan att behöva stanna och sova på vägen?
Vill avverka sträckan upp så fort som möjligt och sedan ta en lite roligare väg hem genom Norge.
Hur långt har ni andra åkt i sträck som längst under en dag? Hur upplevde ni det? Och vilken hoj åkte ni på? Vore kul om ni kunde dela med er utav era erfarenheter!
Mvh
Filip
Ja, det går.
Det har gjorts Ironbuttkörningar = 1000 miles / 24h på 50cc maskiner; alltså trimmade mopeder, eller på scootrar med under 10 hästar.
Är det lämpligt?
Nej.
Inte för dig - och ett tecken på det är att du frågar andra vad dom tycker och vad dom har för erfarenheter och hur dom skulle göra.
Dom är inte du.
Första frågan måste vara: hur lång är din hittills längsta dagsetapp?
Hur mådde du efter den?
Har du inga 100-mila trippar i bagaget,
och trevliga minnen av dem så är det bara dumt att ens fundera på att dubbla, tredubbla eller rent av fyrdubbla dina tidigare erfarenheter på ett bräde.
Tråden här är full av exempel på oplanerade och rent av huvudlösa körningar som kunnat leda till fruktansvärda konsekvenser för både förare och medtrafikanter.
Dessutom funderar du på en särskilt krävande körning:
du kommer att röra dig över stor geografisk yta: starten i Stockholm kan mycket väl ske i 25 grader och strålande sol, men du har alla chanser att dra igenom regn på vägen upp, och få blåst i Norge.
...och regn samtidigt. I temperaturer som drar sig ner mot nollan - kanske.
Många vittnar om i tråden om misstaget att skruva upp hastigheten på slutet. Man inbillar sig att man är "mer alert" på det viset, men fartblindhet och långvarigt adrenalinpåslag i kombination kan fucka upp hjärnan rejält.
Dessutom skall du korsa landsgränser. Vet du hur den svenska polisen arbetar? Har du koll på deras finska kollegor...? I Finland är dagsböter på fortkörning, så det kan svida satan att bli stoppad.
Norge har fasta priser i den nedre delen av skalan, men det stiger snabbt - och dessutom kommer fängelse in som straff som ett regelmässigt straff för kraftigare fortkörningar.
Vidare skall man inte tro att det är fritt fram bara för att det ödemark man kör igenom.
Både finska, men framförallt norska poliser vaktar som hökar på sina vägar under turistsäsong, och i vart fall norska polisen har ett hämningslöst MO som aldrig upphör att förvåna...
Nästa stötesten på just din trip är midnattssolen. Man hör ofta folk säga att "kommer man bara norr om polcirkeln så är det bara att köra på eftersom det aldrig blir mörkt."
Tyvärr funkar det inte så. Ljusa nätter kan till och med innebära en ökad risk för någon som kommer söderifrån efter som de normala signalerna filtreras bort och man inte förmår tolka var man är någonstans i vakenhets- och perceptionstrappan.
Viltfaran är nästa sak - redan nämnt av några, men kan inte sägas många gånger nog.
Renar är ett jävla pain in the ass. I bästa fall.
Så, fundera över dina tidigare erfarenheter och försök utvärdera dem.
Har du 30-mila stint i bagaget så pröva att sträck ut dem till 50 mil.
Vet du att du klarar 50 mil sedan tidigare, så är det kanske läge att försöka köra 150-mila i två etapper med en övernattning emellan.
Är det så att du är snål och vill spara pengar på att inte övernatta så känns det galet: stugor längs vägen finns i plenty och kostar inte många pengar. Har du inte råd med det, så har du absolut inte råd med påföljande veckan på roligare vägar i Norge.
...och, som du kan läsa rakt ut eller mellan raderna i det andra har skrivet: du vinner ingen tid på att köra i ett streck om du inte gjort sådana körningar tidigare.
Istället kommer du upp i ett så jäkla risigt skick att den första dagen uppe på destinationen bara försvinner bort i ett töcken, och ibland påverkas fler dagar ändå utav den dyrbara semestertiden.
Vassegod - håll dig till det du vet att du klarar av, och sträck ut etapperna bitvis - och försök att utvärdera vad det var som gjorde att något gick bra och enkelt, eller kändes tungt och tråkigt istället.
Ena herren som var med var då 64år och körde på en zx-10.
Kan han. Kan du
Nej.
Han är inte någon annan. Han är sig själv.
Något av det farligaste man kan göra under långkörning är att jämföra sig själv med andra, och försöka duplicera deras körning, etappar, intervaller, tempo och avstånd.
Detta märks speciellt när ungtuppar på 25-35 skall försöka haka på gamla uvar som är över 60 och 70 också för den delen.
Erfarenhet, självkännedom och ödmjukhet har mycket stor del i framgångsrik långdistanskörning på motorcykel.
Ha det kul i Norge! Och dessutom - på vägen dit också.
Räcker med en spontatripp som råkade bli längre än vad man först hade planerat 
Men i övrigt gick turen förvånansvärt bra, även om man var lite stel när man kom hem 
