Ja, hur många är det? Vurpa på bana är ju en sak. Klart det gör ont att rulla i lekan. Ja, sen är det klart det bryts ju ben och så före lekan ibland. Men fan. Bland träd och kottar? Det kan göra riktig ont. (Enduro)
Men gata? Det gör ont. Berätta nåt kul.
Själv kommer jag ihåg en gång, 1997. Hade en GSX-R och den gick som fan. Ni vet? - Som fan. Det är ju klart, fanns ju Fireblades och trimmade FZR. Och nya lilla plastraketen, Gsxixxxer, började dom kallas. Men den bara låtsades att vara tuff. Det var den bra på. Men det fanns ju inget annat.
Nåja. En gång skulle jag tävla i Dragracing då. För svänga på bana var för dyrt för en knutte. Det kostar att byta kåpor. Och gasa rakt fram? Hur lätt som helst. Nu ska vi gasa. Så den där jävla hojen som gick? - Som fan? Den skulle ju gasas dit. Och rejsa. Men det gick ju inte för den gick ju på bakhjulet hela tiden. Helt galen. Så på kvällen efter kval drevar jag ner den lite i tron att det ska gå över innan det behövs att slå av. Och det funkade ju. Ni nya färskingar fattar ju inte hur långsamt ett sånt vrak reser sig. Nu snackar vi riktiga powerwheelies. Det bara jobbar sig upp. Och där var ju min. Sen tar dét ju en stund att växla, det var lite tjurigare lådor på den tiden. Hur som. På väg hem för att sova testar jag och det funkar. Kan hålla hjulet där jag vill. Slår aldrig av helt. Sen efter att ha accelererat hela lådan och kommit upp i max, kommer ju en kurva. Som man glömt bort. Steker in i första branta vänstern på hela kvällen i 260. Inte kul. Hinner bromsa ner på fyran och lägger ner. Hinner se nåt gruskorn och smack. Käka asfalt ungefär 50 cm innan vägen tar slut och klota ner i värsta surdiket. Smack. Hör snart f.d. GSX-R ta luft. Och panga i backen. Igen. Och igen. Kras. Hoppas hojen klarar sig, så jag kommer hem. Religiös? Fan vet. Men aj? Ja...
Berätta. Kippis.
Men gata? Det gör ont. Berätta nåt kul.
Själv kommer jag ihåg en gång, 1997. Hade en GSX-R och den gick som fan. Ni vet? - Som fan. Det är ju klart, fanns ju Fireblades och trimmade FZR. Och nya lilla plastraketen, Gsxixxxer, började dom kallas. Men den bara låtsades att vara tuff. Det var den bra på. Men det fanns ju inget annat.
Nåja. En gång skulle jag tävla i Dragracing då. För svänga på bana var för dyrt för en knutte. Det kostar att byta kåpor. Och gasa rakt fram? Hur lätt som helst. Nu ska vi gasa. Så den där jävla hojen som gick? - Som fan? Den skulle ju gasas dit. Och rejsa. Men det gick ju inte för den gick ju på bakhjulet hela tiden. Helt galen. Så på kvällen efter kval drevar jag ner den lite i tron att det ska gå över innan det behövs att slå av. Och det funkade ju. Ni nya färskingar fattar ju inte hur långsamt ett sånt vrak reser sig. Nu snackar vi riktiga powerwheelies. Det bara jobbar sig upp. Och där var ju min. Sen tar dét ju en stund att växla, det var lite tjurigare lådor på den tiden. Hur som. På väg hem för att sova testar jag och det funkar. Kan hålla hjulet där jag vill. Slår aldrig av helt. Sen efter att ha accelererat hela lådan och kommit upp i max, kommer ju en kurva. Som man glömt bort. Steker in i första branta vänstern på hela kvällen i 260. Inte kul. Hinner bromsa ner på fyran och lägger ner. Hinner se nåt gruskorn och smack. Käka asfalt ungefär 50 cm innan vägen tar slut och klota ner i värsta surdiket. Smack. Hör snart f.d. GSX-R ta luft. Och panga i backen. Igen. Och igen. Kras. Hoppas hojen klarar sig, så jag kommer hem. Religiös? Fan vet. Men aj? Ja...
Berätta. Kippis.