Fem mil. Fem grader. Var är alla?
På Skogskyrkogården var det dött som vanligt. Enda hojen. Delvis för att vakterna i år inte släppte in motorcyklar pga bilförbud denna alla helgons dag.
Tidigare år har de vinkat förbi mig eftersom bilförbudet endast gällde bilar.
Första försöket, nej du får inte åka in här.
-Detta är ingen bil!
-Spelar ingen roll. Osv osv.
-Ni är ju dumma.
-Är vi dumma?
-Jag kommer att åka ut den här vägen om en stund.
Åkte upp till nästa infart.
Samma svar.
Åkte till den stora infarten från Sockenvägen.
Förklarade igen att detta inte är en bil och att jag har fått köra in tidigare år.
-Ok men då får du köra sakta.
-Javisst, kör alltid sakta här. Tack!
-Bra.
-Ha det så bra idag. Hej.
-Du med.
Knäppte en bild och smög omkring näst intill ljudlöst på tvåan. Som jag brukar. Det är ju en kyrkogård.
Åkte ut förbi de två dummaste väktarna. Sa inget. En liten seger är också en seger.
Inga av de fyra första väktarna såg svenska ut. Det gjorde de två sista.
De fyra första verkade nöjda med hur de hanterade en ensam motorcyklist denna bilfria dag.
De två sista verkade också nöjda med hur de hanterade detta.
Alla sex var unga, mellan 23 och 26 år skulle jag tro.