Idag var ingen vanlig dag.
Sju mil blev det.
Började med en tvätt. Nytvättade hojar går bättre än skitiga. Det är sedan gammalt.
Före (igår):
Efter (idag):
Lite avfettning på diskborste, svinto på fälgkanterna och putstrasan på kedjan och drevet.
Sen ut och åka. Ingen sol men den står ju så lågt att det var lika bra.
Efter 200 meter kommer avsmalningen vid busshållplatsen. Går inte att mötas. De från mitt håll har inte väjningsplikt. De har de fyra bilar jag möter. Den första passerar. Jag kör och håller in tutan. Jävla grannar. Följa John. De andra tre följer efter. De vet att de ska stanna.
300 meter senare en T-korsning. Bil från vänster kör ut. Ser det, delvis väntat, bromsar sent, låser bakhjulet, håller in tutan och kör.
Stannar vid rödljuset 300 meter bort. Hon, bruden, stannar 20 meter bakom. Jag gör tecknet ”Du är dum i huvudet!”.
I en backe 500 meter bort. Vägarbete i motsatt körfält. Bil uppifrån kör trots möte med mig på hoj. Passerar första hindret, jag kör på led-helljus, han kör in i ficka före nästa hinder. Fan gubbe! Vad tjänade han? Ser han 100 meter? Suck.
Åker till mack och fyller på luft. Ska det fortsätta såhär? Åka hem?
Kommer en kvinna som frågar hur hon ska fylla på luft i sina vinterdäck. Trevlig.
Jag åker vidare. I och runt stan. Mysigt.
Rätt mycket bilar och köer här och var. Man får ta för sig. Köer inget hinder. Kawan är dessutom rätt snabb 0-50 meter. Bilister är trötta.
Åker Hornsgatan ner mot Liljeholmsbron.
Enfiligt plus bussfil. Tvåfiligt när bussfilen tar slut. Jag byter fil. Stillastående bil byter fil framför mig. Jag bromsar in och tutar. Kör sedan om och ställer mig framför vid rödljuset och pekar på min backspegel. Ingen reaktion. Jag gör det internationella tecknet för självbefläckelse. Då smyger han fram lite med sin Vectra Kombi så stötfångaren nuddar mitt bakdäck. Jag vänder mig om men ser inte in genom han ruta. Snubbe 45 bast?
Jag stänger av motorn. Fortfarande rött ljus.
Han får backa om han ska köra förbi. Det blir grön. Jag står kvar. Bilarna till vänster kör. Bilarna bakom oss tutar och tuta och tutar. Folk kollar, några ler, får grön gubbe.
Vi får grönt. Jag startar motorn. De tutande bilarna tutar förbi. Vectran bakom backar inte. En rödljusintervall får räcka så vi åker. 30 på bron. Han ligger kvar. 40, han ligger kvar. 50, ligger kvar. 60, han ligger kvar fast sackar lite. 70, ja det är en jäkla massa olika skyltar här. Jag gasar på lite och svänger in på macken vid Midsommarkransen. Han/dom fortsätter.
Jag trodde att han var sugen på balla one liners och gormande.
Kanske budskapet gick fram. Backspegel och blinkers. Motorcyklar finns.
Livet och döden. Skogskyrkogården.
Adventljus. Lite gult. Det är parkeringsljuset.
Kameran ljuger. Det var mörkare i verkligheten.
Sen åkte jag hem. Förr sades det att de flesta trafikolyckor sker inom tre km från hemmet.
Åker bakom en bil på min gata 30-sträcka. Vägen delar sig som ett Y. Han blinkar och svänger höger. Jag med. Han håller ut till höger, där de brukar parkera. Nädå, han håller ut för att kunna göra en U-sväng framför mig. Utan blinkers. Helljus och TUT.
50 meter kvar. Svänger in på parkeringen, slår av motorn för att inte störa mina trevliga grannar. Rullar till min plats.
Ovanligt många incidenter idag. Fyra av dem inom tre km.
Det var iofs två till inne i stan. Vi skippar dom.
