Idag är jag förbannad därför att...

[Legend.Nico]

Beställde ett skinnställ i förrgår och den kom fram idag men det visar sig att Byxorna är på tok för stora!


Ska skicka tillbaks dem och försöka byta storlek om det går!

 

[Kazagger]

Hände förra veckan men fortfarande förbannad…
På väg till jobbet, 2 körfält +bussfil, mycket trafik. Ligger i bussfilen och kommer ikapp en kromsläde som (uppfattar jag) lägger sig lite till höger, som vettigt folk, så jag ska kunna komma förbi (ser tydligt i hans backspegel att han ser mig!).
Jag går ut vänster bakom en lastbil, knappt över linjerna men med marginal (trodde jag…) och gasar. Då bestämmer sig fanskapet för att vingla ut vänster mot mig, det blir otroligt tight mot lastbilen men jag kan gasa mig in med liten marginal.
Nåväl, väl vid nästa rödljus kommer idioten ikapp mig, spärrar vägen för mig och börjar skälla för att ”han är så jävla less på såna som jag som kör om i samma fil…”.
Han har alltså med berått mod försökt preja in mig i en lastbil för att han blev ledsen för att han blev omkörd! Jag trodde först att han hade taskig kontroll över sitt fordon (inte ovanligt bland de ”tuffa” killarna och tjejerna på glidare) och tog en defensiv roll i hans roadrage men efteråt inser jag att jag skulle klivit av hojen och nitat honom! Vet inte om jag är mest förbannad på hans agerande eller på att jag inte gjorde just det…

 

[Pricken]

Sådana där självutnämnda hobbypoliser är läskiga... Kändes lite som att han la sig i ett bakhåll där, skönt att du klarade dig med livet i behåll...

 

[SJP]

Sådana där självutnämnda hobbypoliser är läskiga... Kändes lite som att han la sig i ett bakhåll där, skönt att du klarade dig med livet i behåll...

Blev följd på jobb av en sån där rekreationskonstapel för några veckor sedan, satt i bilen och gapade om hur han minsann skulle se till att det gick illa för mig, eller hur han uttryckte det. (intressant nog hade han inte mod nog att kliva ur sin gamla volvo)

Löste det med ett koncist "Jag har varken tid eller ork att tjafsa med puckon som dig." och gick in. Jävlar vad röd en gubbe kan bli.

 

[Bushido]

Här kommer ett långt inlägg... Vet knappt om jag är förbannad egentligen, om man borde skratta eller gråta så att säga, men kan ju passa på att berätta om min numera före detta bäste vän:

Den här killen och jag har alltid haft en lite udda relation. Började med att han mobbade mig i början av högstadiet, slog mig på rasterna och så vidare... Men när jag till slut stod på mig och slog tillbaka blev vi på något sätt vänner och har hängt ihop sen dess.

Vi har alltid haft en rätt grabbig relation och en hård jargong... Vår relation började ju som sagt med att han slog mig... Men ni vet hur det är grabbar emellan, mycket förolämpningar, tjuvnyp och så vidare. Kivas i all välmening, på skoj. En pung du misslyckats med att skydda är en pungspark/dask du förtjänat, typ...

Rätt speciell kille att ha att göra med ibland. Han är oftast reko och jäkligt rolig, men kan vara lite barnslig och har ibland svårt att se saker ur andras synvinkel. Han blir gärna bjuden på saker men räknar själv både kronor och ören när det ska "bjudas tillbaka", och han kan ofta kräva av andra att de ska gå "the extra mile" för hans skull utan att själv riktigt se att han förväntas göra detsamma tillbaka... Accepterar gärna tjänster, men gentjänsterna är det värre med helt enkelt. Kan ofta vara ganska retsam och lite störig i sitt sätt, en attityd som ibland blir ganska påfrestande och vi har ibland bråkat ganska rejält när han betett sig illa. Ibland såpass att jag valt att lämna bilen hos honom till dagen efter och gå de ca 10km hem mitt i natten för att jag inte orkar med honom. Men som sagt, för det mesta är han sjyst och vi har haft mycket kul ihop.

Senaste åren har jag jobbat och pluggat lite varstans i landet och i princip levt på resande fot, så i och med att jag inte riktigt haft ett eget ordentligt boende vi kan hänga i så har det oftast varit jag som kört hem och hälsat på den här killen när man ska ses. Och oftast innebär det att jag handlar på vägen och så ska vi "göra upp det sen"... Slutar således alltid med att det är jag som pröjsar både för resor, mat, dryck och tilltugg när vi ses. Men jag är inte knusslig med sånt utan resonerar att det får vara värt det, han är ju ändå min kompis och han kanske bjuder igen någon gång...

Just nu pluggar jag på en militär helikopterskola i tyskland, och med tanke på den låga alkoholskatten här i krokarna så föreslog jag att han skulle komma och hälsa på mig för en gångs skull och passa på att dra inom Bordershop på vägen hem. För att kompensera för resekostnaden så att säga. Som jag sa så är han ganska ekonomiskt orienterad och att resa såhär långt bara för att hälsa på mig skulle han aldrig göra, trots att jag gjort detsamma för honom många gånger (och då dessutom handlat med mig dricka och tilltugg till oss när jag gjort det...). Men nu såg han ju en vinning med den här resan, och då nappade han. Givetvis krävde han dock att jag skulle stå för fiolerna och serva honom med mat, dryck och roliga aktiviteter när han nu har så långt att ta sig och det kostar honom en del att resa så långt. Och jag kände väl dels att jag är ju van vid att vara den av oss som betalar, och dessutom skulle han ju vara gäst i mitt hus för en gångs skull och då vill man ju vara en generös värd. Så jag gick med på det, och handlade upp ett rejält lager av dricka, god mat och trevliga snacks (totalt sett mat och dryck för ett par tusen kronor) så att vi skulle klara oss under dagarna han är nere.

Han kommer ner, vi har trevligt, jag visar honom runt i min hemby, bjuder honom på ett besök på byns helikoptermuseum, ordnar ett besökstillstånd på militärflygskolan där jag pluggar så att han får titta på lite flygmaskiner där och lyckas till och med tjata till mig lite simulatortid så att han kan få testa att spaka lite.
Efter en dag av aktiviteter kommer vi hem till lägenheten, jag ställer mig och lagar mat åt oss, vi dricker öl, pratar, skrattar och småbråkar som vi alltid gör när vi ses. När han vid ett tillfälle är ouppmärksam ger jag honom en välriktad pungklapp som vi båda garvar åt när han väl slutat vrida sig i plågor på golvet... Det är grabbkväll helt enkelt.

Kvällen fortgår, en hel del öl, mat och tilltugg går åt under timmarna som följer. Efter ett tag frågar min kompis med sin vanliga spydiga krävande ton: "var har du all sprit du lovade att handla åt mig då??" Och som en givmilda värd jag är går jag lydigt och hämtar en flaska rom och en flaska cola åt oss. Vardera. Kommer tillbaka till vardagsrummet med famnen full av dricka, och DÅ skickar karln in ett pungslag så att jag nästan tappar hela lasten av smärta... Jag ställer ifrån mig drickat, hämtar andan, ifrågasätter det lämpliga i både valet av tillfälle och slagstyrka och ger honom samtidigt ett vedergällningsnyp, men se det uppskattar han inte utan hämnas återigen och nu känns det inte längre som några "vänskapliga tjuvnyp" utan det är betydligt hårdare tag... Det blir bråk helt enkelt. Som ett mått på dess magnitud kan tilläggas att hela min vänstra arm är täckt av ett stort lilasvart blåmärke, så kanske ni får lite perspektiv på det hela... Hur som, lyckas skapa lite space mellan oss och undrar vafan han sysslar med, men hans enda kommentar är "JA!? DU SLOG JU MIG INNAN!"
- JAHA?? Hur många gånger har inte du slagit mig i kulorna då??Vad är det för jävla sätt att tacka när jag kommer med god dricka till oss??

Mina försök att resonera med karln misslyckas, han är fast i en repetitiv loop och vidhåller att jag började då jag slog honom först, att jag förtjänade slaget jag fick och att det är mitt fel att det blev bråk... Lite humoristiskt kan jag tycka nu i efterhand då hela vår relation började med att han slog mig, och om inte jag hade varit den förlåtande av oss och sett bortom "öga för öga" så hade det aldrig blivit någon vänskap över huvud taget... Så jag å min sida argumenterar att jag tycker att det var ett illa valt tillfälle, på tok för hårt och dessutom ganska jävla "uncalled for" över huvud taget med tanke på allt jag fixat och donat åt honom, handlat åt oss för tusenlappar, bjudit på roliga aktiviteter och så vidare... Men han håller inte med, utan bråkar, skriker och beter sig duktigt jävla illa...

Som jag sa tidigare, ibland när vi blivit osams har jag valt att lämna och gå hem när jag tyckt att killen blir för stökig. Men för en gångs skull är vi ju hos mig, så jag har inte mycket möjlighet att fly. Istället säger jag till honom att "Om inte du kan bete dig som folk, då kan du dra. Jag går och lägger mig, imorgon kan du fara hem om det ska vara såhär", och han svarar något i stil med "ja det kan du ge dig fan på...". Städar raskt undan festen och går så och lägger mig. Killen tar då och städar ut sitt pick och pack i bilen och väljer sen att spendera resten av natten där...

På morgonen skriver han till mig på facebook (trots att han sitter ett par meter bort i sin bil), inte för att be om ursäkt utan för att komma med bortförklaringar i stil med "vi var dumma båda två" och så vidare och tycker att vi ska sluta bråka och fortsätta ha en trevlig helg som det var tänkt... Att han har svårt att se sin egen skuld i saker och ting vet jag ju, men här känner jag att en ordentlig ursäkt är på sin plats och att han inte bara kan lägga det på mig. Och med tanke på det inträffade är jag verkligen inte på något vidare humör att återuppta vår "trevliga helg" bara sådär om han inte ens har vett att be om ursäkt för sig. Talar om för honom vad jag tycker och tänker om det hela, får då höra att jag är en idiot och sen kör han hem.

Såg nu att han tagit bort mig på facebook...

Ja, vet knappt vad mer jag ska säga om det här. Egentligen var det kanske bäst att det blev som det blev, för det här känns spontant som en bekantskap jag borde ha sagt upp för länge sen. Good riddance.

Hoppas ni andra har en trevligare helg än jag

 

[SJP]

Här kommer ett långt inlägg... Vet knappt om jag är förbannad egentligen, om man borde skratta eller gråta så att säga, men kan ju passa på att berätta om min numera före detta bäste vän:

Den här killen och jag har alltid haft en lite udda relation. Började med att han mobbade mig i början av högstadiet, slog mig på rasterna och så vidare... Men när jag till slut stod på mig och slog tillbaka blev vi på något sätt vänner och har hängt ihop sen dess.

Vi har alltid haft en rätt grabbig relation och en hård jargong... Vår relation började ju som sagt med att han slog mig... Men ni vet hur det är grabbar emellan, mycket förolämpningar, tjuvnyp och så vidare. Kivas i all välmening, på skoj. En pung du misslyckats med att skydda är en pungspark/dask du förtjänat, typ...

Rätt speciell kille att ha att göra med ibland. Han är oftast reko och jäkligt rolig, men kan vara lite barnslig och har ibland svårt att se saker ur andras synvinkel. Han blir gärna bjuden på saker men räknar själv både kronor och ören när det ska "bjudas tillbaka", och han kan ofta kräva av andra att de ska gå "the extra mile" för hans skull utan att själv riktigt se att han förväntas göra detsamma tillbaka... Accepterar gärna tjänster, men gentjänsterna är det värre med helt enkelt. Kan ofta vara ganska retsam och lite störig i sitt sätt, en attityd som ibland blir ganska påfrestande och vi har ibland bråkat ganska rejält när han betett sig illa. Ibland såpass att jag valt att lämna bilen hos honom till dagen efter och gå de ca 10km hem mitt i natten för att jag inte orkar med honom. Men som sagt, för det mesta är han sjyst och vi har haft mycket kul ihop.

Senaste åren har jag jobbat och pluggat lite varstans i landet och i princip levt på resande fot, så i och med att jag inte riktigt haft ett eget ordentligt boende vi kan hänga i så har det oftast varit jag som kört hem och hälsat på den här killen när man ska ses. Och oftast innebär det att jag handlar på vägen och så ska vi "göra upp det sen"... Slutar således alltid med att det är jag som pröjsar både för resor, mat, dryck och tilltugg när vi ses. Men jag är inte knusslig med sånt utan resonerar att det får vara värt det, han är ju ändå min kompis och han kanske bjuder igen någon gång...

Just nu pluggar jag på en militär helikopterskola i tyskland, och med tanke på den låga alkoholskatten här i krokarna så föreslog jag att han skulle komma och hälsa på mig för en gångs skull och passa på att dra inom Bordershop på vägen hem. För att kompensera för resekostnaden så att säga. Som jag sa så är han ganska ekonomiskt orienterad och att resa såhär långt bara för att hälsa på mig skulle han aldrig göra, trots att jag gjort detsamma för honom många gånger (och då dessutom handlat med mig dricka och tilltugg till oss när jag gjort det...). Men nu såg han ju en vinning med den här resan, och då nappade han. Givetvis krävde han dock att jag skulle stå för fiolerna och serva honom med mat, dryck och roliga aktiviteter när han nu har så långt att ta sig och det kostar honom en del att resa så långt. Och jag kände väl dels att jag är ju van vid att vara den av oss som betalar, och dessutom skulle han ju vara gäst i mitt hus för en gångs skull och då vill man ju vara en generös värd. Så jag gick med på det, och handlade upp ett rejält lager av dricka, god mat och trevliga snacks (totalt sett mat och dryck för ett par tusen kronor) så att vi skulle klara oss under dagarna han är nere.

Han kommer ner, vi har trevligt, jag visar honom runt i min hemby, bjuder honom på ett besök på byns helikoptermuseum, ordnar ett besökstillstånd på militärflygskolan där jag pluggar så att han får titta på lite flygmaskiner där och lyckas till och med tjata till mig lite simulatortid så att han kan få testa att spaka lite.
Efter en dag av aktiviteter kommer vi hem till lägenheten, jag ställer mig och lagar mat åt oss, vi dricker öl, pratar, skrattar och småbråkar som vi alltid gör när vi ses. När han vid ett tillfälle är ouppmärksam ger jag honom en välriktad pungklapp som vi båda garvar åt när han väl slutat vrida sig i plågor på golvet... Det är grabbkväll helt enkelt.

Kvällen fortgår, en hel del öl, mat och tilltugg går åt under timmarna som följer. Efter ett tag frågar min kompis med sin vanliga spydiga krävande ton: "var har du all sprit du lovade att handla åt mig då??" Och som en givmilda värd jag är går jag lydigt och hämtar en flaska rom och en flaska cola åt oss. Vardera. Kommer tillbaka till vardagsrummet med famnen full av dricka, och DÅ skickar karln in ett pungslag så att jag nästan tappar hela lasten av smärta... Jag ställer ifrån mig drickat, hämtar andan, ifrågasätter det lämpliga i både valet av tillfälle och slagstyrka och ger honom samtidigt ett vedergällningsnyp, men se det uppskattar han inte utan hämnas återigen och nu känns det inte längre som några "vänskapliga tjuvnyp" utan det är betydligt hårdare tag... Det blir bråk helt enkelt. Som ett mått på dess magnitud kan tilläggas att hela min vänstra arm är täckt av ett stort lilasvart blåmärke, så kanske ni får lite perspektiv på det hela... Hur som, lyckas skapa lite space mellan oss och undrar vafan han sysslar med, men hans enda kommentar är "JA!? DU SLOG JU MIG INNAN!"
- JAHA?? Hur många gånger har inte du slagit mig i kulorna då??Vad är det för jävla sätt att tacka när jag kommer med god dricka till oss??

Mina försök att resonera med karln misslyckas, han är fast i en repetitiv loop och vidhåller att jag började då jag slog honom först, att jag förtjänade slaget jag fick och att det är mitt fel att det blev bråk... Lite humoristiskt kan jag tycka nu i efterhand då hela vår relation började med att han slog mig, och om inte jag hade varit den förlåtande av oss och sett bortom "öga för öga" så hade det aldrig blivit någon vänskap över huvud taget... Så jag å min sida argumenterar att jag tycker att det var ett illa valt tillfälle, på tok för hårt och dessutom ganska jävla "uncalled for" över huvud taget med tanke på allt jag fixat och donat åt honom, handlat åt oss för tusenlappar, bjudit på roliga aktiviteter och så vidare... Men han håller inte med, utan bråkar, skriker och beter sig duktigt jävla illa...

Som jag sa tidigare, ibland när vi blivit osams har jag valt att lämna och gå hem när jag tyckt att killen blir för stökig. Men för en gångs skull är vi ju hos mig, så jag har inte mycket möjlighet att fly. Istället säger jag till honom att "Om inte du kan bete dig som folk, då kan du dra. Jag går och lägger mig, imorgon kan du fara hem om det ska vara såhär", och han svarar något i stil med "ja det kan du ge dig fan på...". Städar raskt undan festen och går så och lägger mig. Killen tar då och städar ut sitt pick och pack i bilen och väljer sen att spendera resten av natten där...

På morgonen skriver han till mig på facebook (trots att han sitter ett par meter bort i sin bil), inte för att be om ursäkt utan för att komma med bortförklaringar i stil med "vi var dumma båda två" och så vidare och tycker att vi ska sluta bråka och fortsätta ha en trevlig helg som det var tänkt... Att han har svårt att se sin egen skuld i saker och ting vet jag ju, men här känner jag att en ordentlig ursäkt är på sin plats och att han inte bara kan lägga det på mig. Och med tanke på det inträffade är jag verkligen inte på något vidare humör att återuppta vår "trevliga helg" bara sådär om han inte ens har vett att be om ursäkt för sig. Talar om för honom vad jag tycker och tänker om det hela, får då höra att jag är en idiot och sen kör han hem.

Såg nu att han tagit bort mig på facebook...

Ja, vet knappt vad mer jag ska säga om det här. Egentligen var det kanske bäst att det blev som det blev, för det här känns spontant som en bekantskap jag borde ha sagt upp för länge sen. Good riddance.

Hoppas ni andra har en trevligare helg än jag

Låter rätt tidigt i historien som ett praktpucko tycker jag.

Med sådana vänner behöver du ju inte några ovänner iaf.

 

[Bushido]

Låter rätt tidigt i historien som ett praktpucko tycker jag.

Med sådana vänner behöver du ju inte några ovänner iaf.

Haha, jag är benägen att hålla med... Men tja, han har ju sina bra sidor med och vi har alltid funkat jäkligt bra ihop (när han har vett att bete sig som folk dvs), många gemensamma intressen etc... Men ja, han har jävligt speciell humor och ibland går det överstyr helt enkelt... Har tänkt både en och två gånger att jag borde säga upp kontakten med honom, men sen har vi kul ihop igen och så tänker man att "han får en chans till"... Men nej, nu får det fan vara bra.

Det är ju förvisso sant

 

[SJP]

Haha, jag är benägen att hålla med... Men tja, han har ju sina bra sidor med och vi har alltid funkat jäkligt bra ihop (när han har vett att bete sig som folk dvs), många gemensamma intressen etc... Men ja, han har jävligt speciell humor och ibland går det överstyr helt enkelt... Har tänkt både en och två gånger att jag borde säga upp kontakten med honom, men sen har vi kul ihop igen och så tänker man att "han får en chans till"... Men nej, nu får det fan vara bra.

Det är ju förvisso sant

Nåja, du fick ju mig att känna mig lite bättre om mina vänner iaf.

De har en ovana att alltid avboka i sista stund, saker som de själva nojsat om att vi skall göra. "Ut och käka imorgon?", ja, visst, släpar med byteskläder till jobbet, men runt kafferasttid kommer ett mess, "Nä, alltså, jag har inte tid idag". De hittar något evenemang i göteborg om några veckor som de tycker skulle vara kul att åka på, inte riktigt min grej kanske, men kul att göra något så bokar båt, hotell, den skiten, dagen innan avresa; "Näää, asså, jag orkar nog inte åka imorgon...". Ok om det är mina grejer, men när det är de som kommer med idén och tjafsar om att vi skall göra't.

Ok, jag förstår saker händer, planer ändras, men när det är VARJE GÅNG.
Man blir frustrerad.

 

[Bushido]

Nåja, du fick ju mig att känna mig lite bättre om mina vänner iaf.

De har en ovana att alltid avboka i sista stund, saker som de själva nojsat om att vi skall göra. "Ut och käka imorgon?", ja, visst, släpar med byteskläder till jobbet, men runt kafferasttid kommer ett mess, "Nä, alltså, jag har inte tid idag". De hittar något evenemang i göteborg om några veckor som de tycker skulle vara kul att åka på, inte riktigt min grej kanske, men kul att göra något så bokar båt, hotell, den skiten, dagen innan avresa; "Näää, asså, jag orkar nog inte åka imorgon...". Ok om det är mina grejer, men när det är de som kommer med idén och tjafsar om att vi skall göra't.

Ok, jag förstår saker händer, planer ändras, men när det är VARJE GÅNG.
Man blir frustrerad.

Haha, hade en sån polare förut. Antingen var han sen, eller så uteblev han helt och hållet när man skulle hitta på nåt. Och som du säger, ofta var det han som kunde säga saker som "Fan, längesen vi såg! Vi får hitta på nåt!", och sen när man bestämmer något och dagen kommer så får man ett slött "asså nää, vi ska precis käka och sen måste jag bajsa och då hinner klockan bli för mycket så det är inte lönt att vi ses idag"... Han hade ju dock inga vidare bra sidor, han var bara dryg, seg och tråkig så honom slutade jag umgås med rätt snabbt

 

[SJP]

Haha, hade en sån polare förut. Antingen var han sen, eller så uteblev han helt och hållet när man skulle hitta på nåt. Och som du säger, ofta var det han som kunde säga saker som "Fan, längesen vi såg! Vi får hitta på nåt!", och sen när man bestämmer något och dagen kommer så får man ett slött "asså nää, vi ska precis käka och sen måste jag bajsa och då hinner klockan bli för mycket så det är inte lönt att vi ses idag"... Han hade ju dock inga vidare bra sidor, han var bara dryg, seg och tråkig så honom slutade jag umgås med rätt snabbt

Tidsoptimist är iofs jag också.
Måste jag erkänna,"Ajjemän, där om fem" blir allt för ofta där om tjugofem.

Men jag har börjat försöka kompensera detta med att alltid säga en senare tid än jag tror möjligt, enklast så. Försöker också att alltid leva efter "Säg ja, det blir roligare".

 

[Lugn]

Du slog honom alltså oprovocerat i pungen och när han sedan vid öppet mål ger igen med samma mynt så kastade du ut honom så han fick sova i bilen. Har jag förstått det rätt?

Hade jag sett den pungklappen på tuben hade det flinats brett.

 

[Two stroke man]

Nåja, du fick ju mig att känna mig lite bättre om mina vänner iaf.

De har en ovana att alltid avboka i sista stund, saker som de själva nojsat om att vi skall göra. "Ut och käka imorgon?", ja, visst, släpar med byteskläder till jobbet, men runt kafferasttid kommer ett mess, "Nä, alltså, jag har inte tid idag". De hittar något evenemang i göteborg om några veckor som de tycker skulle vara kul att åka på, inte riktigt min grej kanske, men kul att göra något så bokar båt, hotell, den skiten, dagen innan avresa; "Näää, asså, jag orkar nog inte åka imorgon...". Ok om det är mina grejer, men när det är de som kommer med idén och tjafsar om att vi skall göra't.

Ok, jag förstår saker händer, planer ändras, men när det är VARJE GÅNG.
Man blir frustrerad.

Men såna personer brukar jag säga att jag inte vill planera nåt med dig för du ställer bara in det i sista sekunden så det är bättre att vi håller oss till spontana aktiviteter.

 

[SJP]

Men såna personer brukar jag säga att jag inte vill planera nåt med dig för du ställer bara in det i sista sekunden så det är bättre att vi håller oss till spontana aktiviteter.

Självklart, och spontana eskapader är oftast roligast ändå.
Men, lite tråkigt tycker jag det är ändå, kontentan blir ju att om man vill göra något på riktigt och inte bara snacka om det, får man banne mig göra't alena.

 

[Bushido]

Du slog honom alltså oprovocerat i pungen och när han sedan vid öppet mål ger igen med samma mynt så kastade du ut honom så han fick sova i bilen. Har jag förstått det rätt?

Hade jag sett den pungklappen på tuben hade det flinats brett.

Nej, det har du inte

Jag slog honom i samband med att vi stod och småkivades med varandra, på samma sätt som han gjort tusentals gånger på mig vid tidigare tillfällen. Inga konstigheter med andra ord då det oftast är han som utdelar dylika tjuvnyp, men för en gångs skull fick jag in en på honom.

När han sen hämnades var det dels vid ett jävligt taskigt tillfälle då jag hade famnen full av grejer och ingen chans att värja mig, och dels var det så hårt att jag höll på att tuppa av. Dvs inget "roligt skojbråk" med det över huvud taget utan snarare något som du utdelar om du vill kastrera folk. När jag frågade vad fan han sysslade med blev han sur, riktigt aggressivt defensiv och det slutade med att han försvarade sina handlingar med att spöa på mig. Återigen inget "vänskapligt skojbråk", och verkligen inget jag hade väntat mig eller accepterat av någon som kallar sig min vän.

Flytta ut i bilen gjorde han självmant, det var inget jag krävde av honom. Det enda jag sa var att han kunde fara hem dagen efter om han ska bete sig så.

Inser att det är svårt att beskriva en sån här händelse på ett sätt som gör det objektivt rättvist, du får tro vad du vill. Jag kan bara tala om hur jag upplevde det, och jag upplevde det som att min bäste vän bröt mot varenda bro-code som existerar och betedde sig jävligt pissigt mot mig.

Att han hämnas på tok för jävla hårt och väljer sitt tillfälle med sadistisk precision för maximal effekt och sen motiverar det med "du slog först" som om allt skulle vara bra, det är helt enkelt inte ok.

Du kan välja att se det som att hans hämnd var motiverad, jag ser det som att det jag gjorde var en rätt klen hämnd i sig med tanke på alla pungklappar jag fått ta emot av honom vid tidigare tillfällen och att han sen återhämnades ytterligare en gång på det sätt som han gjorde var helt enkelt inte på sin plats. Och att han motiverar det med att "du började" är nästan snudd på humoristiskt, med tanke på hur många gånger han kommit med oprovocerade cockshots tidigare. Han fick smaka sin egen medicin helt enkelt, och han uppskattade det inte och betedde sig därefter som ett svin. Sen sa han upp bekantskapen med mig. Men du får tro vad du vill

 

[Shimonu]

Varför ska jag alltid dra åt saker så hårt när det verkligen inte behövs? Sitter med en till trasig specialskruv som man dyrt får leta upp igen...

 

[Smagatusk]

Här kommer ett långt inlägg... Vet knappt om jag är förbannad egentligen, om man borde skratta eller gråta så att säga, men kan ju passa på att berätta om min numera före detta bäste vän:

Den här killen och jag har alltid haft en lite udda relation. Började med att han mobbade mig i början av högstadiet, slog mig på rasterna och så vidare... Men när jag till slut stod på mig och slog tillbaka blev vi på något sätt vänner och har hängt ihop sen dess.

Vi har alltid haft en rätt grabbig relation och en hård jargong... Vår relation började ju som sagt med att han slog mig... Men ni vet hur det är grabbar emellan, mycket förolämpningar, tjuvnyp och så vidare. Kivas i all välmening, på skoj. En pung du misslyckats med att skydda är en pungspark/dask du förtjänat, typ...

Rätt speciell kille att ha att göra med ibland. Han är oftast reko och jäkligt rolig, men kan vara lite barnslig och har ibland svårt att se saker ur andras synvinkel. Han blir gärna bjuden på saker men räknar själv både kronor och ören när det ska "bjudas tillbaka", och han kan ofta kräva av andra att de ska gå "the extra mile" för hans skull utan att själv riktigt se att han förväntas göra detsamma tillbaka... Accepterar gärna tjänster, men gentjänsterna är det värre med helt enkelt. Kan ofta vara ganska retsam och lite störig i sitt sätt, en attityd som ibland blir ganska påfrestande och vi har ibland bråkat ganska rejält när han betett sig illa. Ibland såpass att jag valt att lämna bilen hos honom till dagen efter och gå de ca 10km hem mitt i natten för att jag inte orkar med honom. Men som sagt, för det mesta är han sjyst och vi har haft mycket kul ihop.

Senaste åren har jag jobbat och pluggat lite varstans i landet och i princip levt på resande fot, så i och med att jag inte riktigt haft ett eget ordentligt boende vi kan hänga i så har det oftast varit jag som kört hem och hälsat på den här killen när man ska ses. Och oftast innebär det att jag handlar på vägen och så ska vi "göra upp det sen"... Slutar således alltid med att det är jag som pröjsar både för resor, mat, dryck och tilltugg när vi ses. Men jag är inte knusslig med sånt utan resonerar att det får vara värt det, han är ju ändå min kompis och han kanske bjuder igen någon gång...

Just nu pluggar jag på en militär helikopterskola i tyskland, och med tanke på den låga alkoholskatten här i krokarna så föreslog jag att han skulle komma och hälsa på mig för en gångs skull och passa på att dra inom Bordershop på vägen hem. För att kompensera för resekostnaden så att säga. Som jag sa så är han ganska ekonomiskt orienterad och att resa såhär långt bara för att hälsa på mig skulle han aldrig göra, trots att jag gjort detsamma för honom många gånger (och då dessutom handlat med mig dricka och tilltugg till oss när jag gjort det...). Men nu såg han ju en vinning med den här resan, och då nappade han. Givetvis krävde han dock att jag skulle stå för fiolerna och serva honom med mat, dryck och roliga aktiviteter när han nu har så långt att ta sig och det kostar honom en del att resa så långt. Och jag kände väl dels att jag är ju van vid att vara den av oss som betalar, och dessutom skulle han ju vara gäst i mitt hus för en gångs skull och då vill man ju vara en generös värd. Så jag gick med på det, och handlade upp ett rejält lager av dricka, god mat och trevliga snacks (totalt sett mat och dryck för ett par tusen kronor) så att vi skulle klara oss under dagarna han är nere.

Han kommer ner, vi har trevligt, jag visar honom runt i min hemby, bjuder honom på ett besök på byns helikoptermuseum, ordnar ett besökstillstånd på militärflygskolan där jag pluggar så att han får titta på lite flygmaskiner där och lyckas till och med tjata till mig lite simulatortid så att han kan få testa att spaka lite.
Efter en dag av aktiviteter kommer vi hem till lägenheten, jag ställer mig och lagar mat åt oss, vi dricker öl, pratar, skrattar och småbråkar som vi alltid gör när vi ses. När han vid ett tillfälle är ouppmärksam ger jag honom en välriktad pungklapp som vi båda garvar åt när han väl slutat vrida sig i plågor på golvet... Det är grabbkväll helt enkelt.

Kvällen fortgår, en hel del öl, mat och tilltugg går åt under timmarna som följer. Efter ett tag frågar min kompis med sin vanliga spydiga krävande ton: "var har du all sprit du lovade att handla åt mig då??" Och som en givmilda värd jag är går jag lydigt och hämtar en flaska rom och en flaska cola åt oss. Vardera. Kommer tillbaka till vardagsrummet med famnen full av dricka, och DÅ skickar karln in ett pungslag så att jag nästan tappar hela lasten av smärta... Jag ställer ifrån mig drickat, hämtar andan, ifrågasätter det lämpliga i både valet av tillfälle och slagstyrka och ger honom samtidigt ett vedergällningsnyp, men se det uppskattar han inte utan hämnas återigen och nu känns det inte längre som några "vänskapliga tjuvnyp" utan det är betydligt hårdare tag... Det blir bråk helt enkelt. Som ett mått på dess magnitud kan tilläggas att hela min vänstra arm är täckt av ett stort lilasvart blåmärke, så kanske ni får lite perspektiv på det hela... Hur som, lyckas skapa lite space mellan oss och undrar vafan han sysslar med, men hans enda kommentar är "JA!? DU SLOG JU MIG INNAN!"
- JAHA?? Hur många gånger har inte du slagit mig i kulorna då??Vad är det för jävla sätt att tacka när jag kommer med god dricka till oss??

Mina försök att resonera med karln misslyckas, han är fast i en repetitiv loop och vidhåller att jag började då jag slog honom först, att jag förtjänade slaget jag fick och att det är mitt fel att det blev bråk... Lite humoristiskt kan jag tycka nu i efterhand då hela vår relation började med att han slog mig, och om inte jag hade varit den förlåtande av oss och sett bortom "öga för öga" så hade det aldrig blivit någon vänskap över huvud taget... Så jag å min sida argumenterar att jag tycker att det var ett illa valt tillfälle, på tok för hårt och dessutom ganska jävla "uncalled for" över huvud taget med tanke på allt jag fixat och donat åt honom, handlat åt oss för tusenlappar, bjudit på roliga aktiviteter och så vidare... Men han håller inte med, utan bråkar, skriker och beter sig duktigt jävla illa...

Som jag sa tidigare, ibland när vi blivit osams har jag valt att lämna och gå hem när jag tyckt att killen blir för stökig. Men för en gångs skull är vi ju hos mig, så jag har inte mycket möjlighet att fly. Istället säger jag till honom att "Om inte du kan bete dig som folk, då kan du dra. Jag går och lägger mig, imorgon kan du fara hem om det ska vara såhär", och han svarar något i stil med "ja det kan du ge dig fan på...". Städar raskt undan festen och går så och lägger mig. Killen tar då och städar ut sitt pick och pack i bilen och väljer sen att spendera resten av natten där...

På morgonen skriver han till mig på facebook (trots att han sitter ett par meter bort i sin bil), inte för att be om ursäkt utan för att komma med bortförklaringar i stil med "vi var dumma båda två" och så vidare och tycker att vi ska sluta bråka och fortsätta ha en trevlig helg som det var tänkt... Att han har svårt att se sin egen skuld i saker och ting vet jag ju, men här känner jag att en ordentlig ursäkt är på sin plats och att han inte bara kan lägga det på mig. Och med tanke på det inträffade är jag verkligen inte på något vidare humör att återuppta vår "trevliga helg" bara sådär om han inte ens har vett att be om ursäkt för sig. Talar om för honom vad jag tycker och tänker om det hela, får då höra att jag är en idiot och sen kör han hem.

Såg nu att han tagit bort mig på facebook...

Ja, vet knappt vad mer jag ska säga om det här. Egentligen var det kanske bäst att det blev som det blev, för det här känns spontant som en bekantskap jag borde ha sagt upp för länge sen. Good riddance.

Hoppas ni andra har en trevligare helg än jag

han har ju sina bra sidor med och vi har alltid funkat jäkligt bra ihop (när han har vett att bete sig som folk dvs),

Om ni återupptar vänskapen har ni mycket att snacka om. Ni verkar ha extremt mycket underbyggd aggression gentemot varandra. 25+ och hålla på med pungsparkar?

Det sista citatet skulle kunna vara hämtat från boken "en misshandlad frus ursäkter".

 

[Bushido]

Om ni återupptar vänskapen har ni mycket att snacka om. Ni verkar ha extremt mycket underbyggd aggression gentemot varandra. 25+ och hålla på med pungsparkar?

Det sista citatet skulle kunna vara hämtat från boken "en misshandlad frus ursäkter".

Haha, kan inte annat än hålla med...

 

[Lugn]

Verkligen. Mitt tidigare inlägg var inte särskilt seriöst, men man väljer vem man umgås med... Det verkar som det löst sig för det bästa.

 

[Bushido]

Verkligen. Mitt tidigare inlägg var inte särskilt seriöst, men man väljer vem man umgås med... Det verkar som det löst sig för det bästa.

Jag förstår. Så är det ju. Kände bara för att utveckla lite då det inte är helt lätt att sätta känslor på pränt. Handlar ju inte bara om denna enskilda händelse utan om allt det bakomliggande som bidragit till hur man tycker och tänker om saker och ting. Svårt att ge utomstående en inblick i hur en aningen speciell relation fungerar, det som verkar logiskt objektivt kanske inte upplevs så för de inblandade för att det är annat som påverkar...

Jag tror det.

 

[A_NN_A]

Om ni återupptar vänskapen har ni mycket att snacka om. Ni verkar ha extremt mycket underbyggd aggression gentemot varandra. 25+ och hålla på med pungsparkar?

Det sista citatet skulle kunna vara hämtat från boken "en misshandlad frus ursäkter".

Plus en på den.
Låter som en sjukt osund relation som man hellre är utan än med.

Spillt på internet.