Idag är jag förbannad därför att...

[Lugn]

Det finns boenden för dementa, men det är inget överskott på platser. Dessutom ska man som anhörig ha skaffat fullmakt från den drabbade innan personen är bortom normal mental hälsa. Det vill säga att man ska be någon som känner sig hur bra som helst att ge upp sitt självbestämmande.

Lyckligtvis blir inte alla virriga när de blir gamla. I min släkt finns inga såna tendenser. I hustruns är det vanligt.

Svår situation. Man läser mycket tråkigt angående äldrevården och Ditt inlägg styrker tyvärr den bild man har av våra äldres vardag.

Hoppas det blir bättre.

 

[sportbike]

Rattsurfade i skyltat hastighet!

Bilist!

F´låt

 

[Old Badger]

F´låt

Låt gå för denna gång, men se till att det inte upprepas!

 

[SJP]

Ah, helvete, det är tillbaka.

 

[Lugn]

Ah, helvete, det är tillbaka.

Ryggen? Vad sa skiktröntgen då?

 

[SJP]

Ryggen? Vad sa skiktröntgen då?

Jadu.
Läkaren ringde i morse (3 signaler) när jag hade kundmöte,så kunde inte svara. Ursäktade mig och gick och ringde upp samma nummer, kommer till växeln efter fem sex knapptryck; "Tyvärr han har inte telefontid mer idag, och ringer upp igen imorgon...". Gissningsvis max tre signaler då också, men den här gången vet jag ju att det är på gång, så antar att jag får sitta på kontoret med telefonen i näven...



Edit: Eller ja, stå, sitta är inte riktigt min jam just nu.

 

[Lugn]

Jadu.
Läkaren ringde i morse (3 signaler) när jag hade kundmöte,så kunde inte svara. Ursäktade mig och gick och ringde upp samma nummer, kommer till växeln efter fem sex knapptryck; "Tyvärr han har inte telefontid mer idag, och ringer upp igen imorgon...". Gissningsvis max tre signaler då också, men den här gången vet jag ju att det är på gång, så antar att jag får sitta på kontoret med telefonen i näven...



Edit: Eller ja, stå, sitta är inte riktigt min jam just nu.

Trist - det är jobbigt när man väntar på besked.

Var inne på skiktröntgen av hjärtat för ett tag sedan. Ringde på Fredag, mottagen på måndag, resultat över telefon på tisdag. Bilderna i näven en dag senare, inkl röntgenbilder och en CD-kopia.

Helt frisk

 

[SJP]

Trist - det är jobbigt när man väntar på besked.

Var inne på skiktröntgen av hjärtat för ett tag sedan. Ringde på Fredag, mottagen på måndag, resultat över telefon på tisdag. Bilderna i näven en dag senare, inkl röntgenbilder och en CD-kopia.

Helt frisk

Ja, hade fan kunnat promenera till hong kong med den här farten.

 

[Bonzo]

Jag har varit förbannad på Försäkringskassan sedan i fredags då min sambo fick ett brev från sin handläggare.
Trots att min sambos behandlande läkare anser att hon inte kan/bör/ska arbeta så håller inte Försäkringskassan med, och således kommer hon tvingas återgå i arbete på heltid om ett par veckor.

Alla inblandade som har lite vett i skallen (läkare, sjukgymnaster etc.) är överens om att det troligen kommer gå käpprätt åt helvete med tanke på att hon på goda grunder varit sjukskriven i drygt 5 år. Det enda vettiga, och det enda som tidigare diskuterats, har varit att börja med någon form av arbetsträning och gradvis återgång till arbetet, men det behövs plötsligt inte. Nu ska hon istället tvingas arbeta på heltid till hennes tillstånd förvärras så pass att hon inte klarar av att ta sig upp ur sängen igen. Efter det kan vi vrida tillbaka klockan 5 år och börja från början igen.

Vad är det för jävla skitsystem som tillåter att handläggare, som inte har större kompetenskrav än gymnasieutbildning, har vetorätt över specialistläkare? Jävla idioti!



(Om någon märker och stör sig på att jag korspostat så ber jag om ursäkt.)

 

[L. Mäkinen]

(Om någon märker och stör sig på att jag korspostat så ber jag om ursäkt.)

Ursäkten godtagen!

 

[Bushido]

Är också förbannad på sjukvården...

Förra söndagen fick jag någon slags anfall med kramper, spasmer, svårighet att andas och annat elände... Trodde det var kört där och då, skapligt traumatisk upplevelse. Hämtades med ambulans till akuten som konstaterade absolut ingenting och skickade hem mig. Ringde min vårdcentral och bad att få boka en tid, och de blev nästan chockade över alla undersökningar som akutmottagningen skippat att göra samt över det faktum att de skickade hem mig samma dag då inget solklart fel kunde konstateras.

Fick en "akuttid" på vårdcentralen fem dagar senare... På den fjärde dagen ringer de och ber att få boka om mig då min läkare blivit sjuk. Detta lägger ytterligare tre dagar till min väntan. Idag var dagen då jag skulle ha åkt dit, men min läkare var visst sjuk igen (lika bra, kan man lita på en doktor som är sjuk hela tiden? Verkar ju fan inte veta vad han/hon pysslar med...) och de bad att få boka om... Ilsknade till och sa åt dem att reda ut det här då jag väntat över en vecka, men det snabbaste de kunde skramla fram var om två dagar...

Så jag går här hemma och vet fortfarande inte vad som är fel på mig/hur allvarligt det är. Har som tur är inte fått några fler anfall, är dock fruktansvärt trött och hängig rent generellt och får små mikroepisoder av plötslig yrsel/illamående av och till... Och såklart en ständig gnagande oro kring allt vad det här kan vara för något... Blir ju inte bättre av att man bor själv heller, när jag fick själva anfallet så hade jag kompisar runt omkring mig som kunde hjälpa mig ringa ambulans etc och nu under veckan som gått har jag varit hemma hos tjejen mest för att hon ska kunna ha koll på mig på nätterna och så... Men nu skulle jag ju träffat sjukan idag, så jag for hem (tjejen och jag bor två timmar ifrån varandra) och sitter nu alltså ensam hemma i väntan på nästa utlovade tid på sjukan. Skulle jag få ett nytt anfall så vetefan om jag reder att ringa ambulans själv...

Sjukvård i världsklass, Sverige går som en ny Tesla och allt var det var... Jomentjena...

 

[Kratoz]

Är också förbannad på sjukvården...

Förra söndagen fick jag någon slags anfall med kramper, spasmer, svårighet att andas och annat elände... Trodde det var kört där och då, skapligt traumatisk upplevelse. Hämtades med ambulans till akuten som konstaterade absolut ingenting och skickade hem mig. Ringde min vårdcentral och bad att få boka en tid, och de blev nästan chockade över alla undersökningar som akutmottagningen skippat att göra samt över det faktum att de skickade hem mig samma dag då inget solklart fel kunde konstateras.

Fick en "akuttid" på vårdcentralen fem dagar senare... På den fjärde dagen ringer de och ber att få boka om mig då min läkare blivit sjuk. Detta lägger ytterligare tre dagar till min väntan. Idag var dagen då jag skulle ha åkt dit, men min läkare var visst sjuk igen (lika bra, kan man lita på en doktor som är sjuk hela tiden? Verkar ju fan inte veta vad han/hon pysslar med...) och de bad att få boka om... Ilsknade till och sa åt dem att reda ut det här då jag väntat över en vecka, men det snabbaste de kunde skramla fram var om två dagar...

Så jag går här hemma och vet fortfarande inte vad som är fel på mig/hur allvarligt det är. Har som tur är inte fått några fler anfall, är dock fruktansvärt trött och hängig rent generellt och får små mikroepisoder av plötslig yrsel/illamående av och till... Och såklart en ständig gnagande oro kring allt vad det här kan vara för något... Blir ju inte bättre av att man bor själv heller, när jag fick själva anfallet så hade jag kompisar runt omkring mig som kunde hjälpa mig ringa ambulans etc och nu under veckan som gått har jag varit hemma hos tjejen mest för att hon ska kunna ha koll på mig på nätterna och så... Men nu skulle jag ju träffat sjukan idag, så jag for hem (tjejen och jag bor två timmar ifrån varandra) och sitter nu alltså ensam hemma i väntan på nästa utlovade tid på sjukan. Skulle jag få ett nytt anfall så vetefan om jag reder att ringa ambulans själv...

Sjukvård i världsklass, Sverige går som en ny Tesla och allt var det var... Jomentjena...

Sicket skit.
Hoppas du kommer in snart och hittar vad det är.
Bara de kan hitta det så är det rena undret vad de kan bota.

De sista personer jag pratat med, inkl en kompis jag skjutsade till akuten förra veckan med magsmärtor, får åka hem med det ena eller andra pillret och får höra:
-"Blir det inte bättre efter ett par tre veckor så hör av dig."
Verkar inte som dom har tid/ork/lust att hitta själva felet.
Enda rådet man kan ge är: Stå på dig! Ligg på dom! Ge inte upp! Var lite obekväm.
Skittrist att behöva göra det medans man mår pyton, men det verkar vara det enda som funkar.

 

[Lugn]

Är också förbannad på sjukvården...

Förra söndagen fick jag någon slags anfall med kramper, spasmer, svårighet att andas och annat elände... Trodde det var kört där och då, skapligt traumatisk upplevelse. Hämtades med ambulans till akuten som konstaterade absolut ingenting och skickade hem mig. Ringde min vårdcentral och bad att få boka en tid, och de blev nästan chockade över alla undersökningar som akutmottagningen skippat att göra samt över det faktum att de skickade hem mig samma dag då inget solklart fel kunde konstateras.

Fick en "akuttid" på vårdcentralen fem dagar senare... På den fjärde dagen ringer de och ber att få boka om mig då min läkare blivit sjuk. Detta lägger ytterligare tre dagar till min väntan. Idag var dagen då jag skulle ha åkt dit, men min läkare var visst sjuk igen (lika bra, kan man lita på en doktor som är sjuk hela tiden? Verkar ju fan inte veta vad han/hon pysslar med...) och de bad att få boka om... Ilsknade till och sa åt dem att reda ut det här då jag väntat över en vecka, men det snabbaste de kunde skramla fram var om två dagar...

Så jag går här hemma och vet fortfarande inte vad som är fel på mig/hur allvarligt det är. Har som tur är inte fått några fler anfall, är dock fruktansvärt trött och hängig rent generellt och får små mikroepisoder av plötslig yrsel/illamående av och till... Och såklart en ständig gnagande oro kring allt vad det här kan vara för något... Blir ju inte bättre av att man bor själv heller, när jag fick själva anfallet så hade jag kompisar runt omkring mig som kunde hjälpa mig ringa ambulans etc och nu under veckan som gått har jag varit hemma hos tjejen mest för att hon ska kunna ha koll på mig på nätterna och så... Men nu skulle jag ju träffat sjukan idag, så jag for hem (tjejen och jag bor två timmar ifrån varandra) och sitter nu alltså ensam hemma i väntan på nästa utlovade tid på sjukan. Skulle jag få ett nytt anfall så vetefan om jag reder att ringa ambulans själv...

Sjukvård i världsklass, Sverige går som en ny Tesla och allt var det var... Jomentjena...

Jobbar inte herrn militärt? Har inte ni isf egen läkare tillgänglig? Eller förtur civilt?

Om inte annat så finns det kanske hjälp att få via telefon tills dess att du kan få komma in på undersökning?

Tyvärr är det väl så med ett sådant här fall att det kan vara svårt att hitta anledningen och/eller bedöma risken för framtida anfall.

Om det hjälper, så hade en kompis i plugget en liknande erfarenhet. Jag satt bredvid honom i kemisalen när det händer. Efter att han lugnat ner sig så blev det en tur till akuten där han fick i stort sett samma besked som du. Med tillägget att det antagligen var stressrelaterat. Det är nu över tjugo år sedan och han har mig veterligen inte varit med om något liknande igen.

Så det kan helt enkelt vara överstökat och lugn segling framöver
Men jag förstår oron som ovissheten medför.

Krya på dig. Och be om hjälp om det behövs.

 

[Ägge]

fifan, Bushido vilket skit.. Lider verkligen med dig. Hoppas på det bästa!

 

[Bushido]

fifan, Bushido vilket skit.. Lider verkligen med dig. Hoppas på det bästa!

Tack så mycket, uppskattar det

Sicket skit.
Hoppas du kommer in snart och hittar vad det är.
Bara de kan hitta det så är det rena undret vad de kan bota.

De sista personer jag pratat med, inkl en kompis jag skjutsade till akuten förra veckan med magsmärtor, får åka hem med det ena eller andra pillret och får höra:
-"Blir det inte bättre efter ett par tre veckor så hör av dig."
Verkar inte som dom har tid/ork/lust att hitta själva felet.
Enda rådet man kan ge är: Stå på dig! Ligg på dom! Ge inte upp! Var lite obekväm.
Skittrist att behöva göra det medans man mår pyton, men det verkar vara det enda som funkar.

Ja, det är skapligt trist faktiskt... Inte nog med att man går och väntar och oroar sig för att det drar ut på tiden, man är samtidigt orolig för vad de ska hitta när de väl kommer till skott...

Tack för tipset, ska göra mitt bästa Men ja, tyvärr har man inte samma ork som vanligt... Åkte iväg en snabbis för att handla nyss och följande utspelar sig:
Kassörskan: Det är en sån minivattenmelon va?
Jag: Njä, det tror jag inte... Vanlig kärnfri ska det vara.
K: Hmm... Vet du vad den skulle kosta?
J: Nej, det kan jag väl inte påstå att jag la på minnet direkt...
*K knappar in den som minivattenmelon*
Kollade på melonfan när jag packade ner mina varor, står klart och tydligt kärnfri melon och inget om nån jävla mini på etiketten... Orkade dock inte bråka, har annat att tänka på just nu... tog mitt pick och pack och drog hem. Kärring.

Jobbar inte herrn militärt? Har inte ni isf egen läkare tillgänglig? Eller förtur civilt?

Om inte annat så finns det kanske hjälp att få via telefon tills dess att du kan få komma in på undersökning?

Tyvärr är det väl så med ett sådant här fall att det kan vara svårt att hitta anledningen och/eller bedöma risken för framtida anfall.

Om det hjälper, så hade en kompis i plugget en liknande erfarenhet. Jag satt bredvid honom i kemisalen när det händer. Efter att han lugnat ner sig så blev det en tur till akuten där han fick i stort sett samma besked som du. Med tillägget att det antagligen var stressrelaterat. Det är nu över tjugo år sedan och han har mig veterligen inte varit med om något liknande igen.

Så det kan helt enkelt vara överstökat och lugn segling framöver
Men jag förstår oron som ovissheten medför.

Krya på dig. Och be om hjälp om det behövs.

Jo, alternativet får ju bli att gå den vägen men troligtvis hade det inte gått snabbare att göra det nu... Kanske om jag gått den vägen från början, om jag hade vetat att mötet skulle skjutas upp två gånger... men det är ju lätt att vara efterklok...

Har ju pratat lite med vårdcentralen över telefon, de har ställt lite frågor och sådär men verkar inte vilja komma med några teorier utan undersökning. Panikångestattack har varit på tapeten men jag vetefan... Det händelseförlopp som beskrivits för mig om det nu skulle vara det taktar inte riktigt med det jag var med om, ej heller symptomen... Men jag vet inte. Vi får se vad de hittar imorgon, om jag nu får åka dit vill säga... Doktorn kanske ämnar vara sjuk igen.

Jag försöker hålla modet uppe, kan ju absolut vara som du säger att man bara är lite stressad och att detta var en engångsgrej. Inte mycket lönt att ta ut förlusten i förskott MEn visst oroar man sig ändå, svårt att låta bli...

Tack, det ska jag

 

[dn-L]

Jag är förbannad för att alla i den här tråden blivit gamla stofiler och mest gnäller om krämpor, postnord och försäkringspremier, skärp er!!!1

(skämt åsido, hoppas det rätar ut sig Bushido)

 

[Pärrka6508]

Jag Är förbannad på mej själv för att jag hjälpte en vän med ett hoj köp med mitt namn. Nu står jag här som en idiot och kommer intr ur skiten???????? korkade komentarer mottages med öppetn famn.
Ja jag är en idiot.

 

[zoda]

Du äger alltså hojen? Vet du inte vart den står eller vad är problemet?
Sälj/anmäl stulen?

Eller prata lite vett med polaren.

 

[Thyg0d]

Jag är förbannad för att alla i den här tråden blivit gamla stofiler och mest gnäller om krämpor, postnord och försäkringspremier, skärp er!!!1

(skämt åsido, hoppas det rätar ut sig Bushido)

Vaffaen förväntar du dig.. Vi är ju gamla stofiler!
Man passerade 40 och helt plötsligt så försvinner inte dom. Där jävla morgonkrämporna längre..

 

[Klockringaren]

Va fan ni är ju värre än gubbarna Snösippans ålderdomshem plötsligt