Hur mycket batik har den här skribenten i sin ägo?
Hon kallar brottsoffret, 15 år, först för "ung man". Hon benämner honom sen i femininum, "unga mannen", medan förövarna benämns tonårskillar fast några anges vara äldre än den utsatte.
Polisen är inte bättre; "misshandeln är lite speciell", om att förövarna försöker elda bort ansiktet på den utsatte. Det sorterar under tortyr, inget mindre.
Denna envisa strävan att förringa brottsoffer och vad de utsätts för, lindra beskrivningen av såväl handling som gärningsmän, hur går det till när man anammar ett sådant synsätt? Jag är alltså genuint nyfiken på hur man aktivt försöker och i många fall lyckas vända ett medvetande från allt rimligt till ett tankemönster där man helt går in för att automatiserat beskriva saker så skevt.
Jag har blivit både exkluderad och skrattad åt när jag för rätt många år sen kallt konstaterade att handlingar av typen i artikeln kommer att vara vardag inom några få år. Nu är vi sen ett tag där och relativister samt nyttiga idioter verkar öka i antal fortare än bananflugor förökar sig.
En ung kille i 15-årsåldern blev bränd i ansiktet och misshandlad av ett tonårsgäng på en busshållplats i Mölndal på fredagskvällen. Inga misstänkta gripna.
www.gp.se
Edit;
Kompletterade ofullständig mening.