Bonzo
Trying real hard to be the shepherd
Nu kommer jag gå lite OT för tråden, men jag hoppas det är okej under omständigheterna.
Jag körde som sagt in hunden till sjukhuset igen i söndags kväll och under måndagen hade han en temperatur som låg fortsatt över 40 grader. Veterinären hörde därför av sig i måndags eftermiddag och sa att det var läge att fatta beslut om kortisonets vara eller icke vara. Då de fortfarande inte vet var problemet sitter så var detta en chansning då det skulle kunna få motsatt effekt än den önskade, men eftersom det även är skadligt att ha så hög feber under så pass lång tid så bestämde vi oss för att sätta in kortison under måndagskvällen.
I tisdags, omkring lunch, hörde de av sig och sa att han var feberfri och även om det var lite tidigt att säga något säkert så kändes det som om det var på väg åt rätt håll. Vi fick ett kort meddelande under kvällen som sa att tempen fortsatt höll sig på rätt sida av febergränsen, så vi började få lite hopp igen.
Igår eftermiddags så hörde de av sig och sa att tempen såg ännu bättre ut och att han var väldigt mycket piggare än han varit den senaste veckan. Vi fick därför åka in och hämta hem honom igår, och det känns som om han börjar vara sig själv igen. Det är tydligt att han inte fattar att han dansat tango med liemannen den senaste veckan.
Även om vi inte fått svaren på benmärgsproverna ännu, och även om de kan visa på att han har leukemi, så känns det för tillfället riktigt bra. Jag trodde på allvar att det var sista gången jag såg honom när jag lämnade honom på sjukhuset i söndags kväll.
Utanför djursjukhuset i lördags, innan vi åkte hem
Hemma igår igen. Kolla på TV med husse i sängen, business as usual.
Jag körde som sagt in hunden till sjukhuset igen i söndags kväll och under måndagen hade han en temperatur som låg fortsatt över 40 grader. Veterinären hörde därför av sig i måndags eftermiddag och sa att det var läge att fatta beslut om kortisonets vara eller icke vara. Då de fortfarande inte vet var problemet sitter så var detta en chansning då det skulle kunna få motsatt effekt än den önskade, men eftersom det även är skadligt att ha så hög feber under så pass lång tid så bestämde vi oss för att sätta in kortison under måndagskvällen.
I tisdags, omkring lunch, hörde de av sig och sa att han var feberfri och även om det var lite tidigt att säga något säkert så kändes det som om det var på väg åt rätt håll. Vi fick ett kort meddelande under kvällen som sa att tempen fortsatt höll sig på rätt sida av febergränsen, så vi började få lite hopp igen.
Igår eftermiddags så hörde de av sig och sa att tempen såg ännu bättre ut och att han var väldigt mycket piggare än han varit den senaste veckan. Vi fick därför åka in och hämta hem honom igår, och det känns som om han börjar vara sig själv igen. Det är tydligt att han inte fattar att han dansat tango med liemannen den senaste veckan.
Även om vi inte fått svaren på benmärgsproverna ännu, och även om de kan visa på att han har leukemi, så känns det för tillfället riktigt bra. Jag trodde på allvar att det var sista gången jag såg honom när jag lämnade honom på sjukhuset i söndags kväll.
Utanför djursjukhuset i lördags, innan vi åkte hem
Hemma igår igen. Kolla på TV med husse i sängen, business as usual.