Nu är startfältet i Lightweight TT också officiellt!
Nu är det bara en dryg vecka kvar innan det är dags att släppa ut kopplingen på första träningen inför 2017 års TT! Foto: Iréne Gunnarsson
I förrgår presenterades så äntligen hela startnummerordningen bland de 20 första toppförarna i Lightweight-klassen. Det är ovanligt sent i jämförelse med tidigare år men jag tror att förklaringen står att finna i att det är många toppförare som kommit in ganska sent i klassen.
För er som inte känner till tävlingsklassen Lightweight så är det den gamla 250GP-klassen som, sedan tillverkarna slutade utveckla tvåtakts-racers, numera istället körs med 650cc fyrtaktstwinnar. Klassen finns inte i norden men är väldigt stor i Storbritannien och förkommer även ute i Europa där den vanligtvis kallas för Supertwin. Reglementet är ganska fritt men de flesta hojarna har sin utgångspunkt i Kawasaki ER6 eller Suzuki SV650 vars motorer trimmats till en bit över 100 bakhjulshästar i sina värsta utföranden.
Det blir sjätte året som man kör med nuvarande reglemente och klassen har bara blivit starkare för varje år. Från att inte attraherat den översta eliten bland förare när den introducerades så har de absolut bästa förarna succesivt gjort sitt intåg och ifjol så hade man det starkaste startfältet någonsin. Trots detta lyckades jag ju ta en niondeplats efter att ha seedats som nummer 20. Som jag nämnde för någon vecka sedan i ett separat inlägg, när jag tröttnat på att vänta på den officiella rankinglistan, så har ju min seedning förbättrats med två platser till i år. Alltså kommer jag gå ut från 18:e startposition när racet flaggas iväg den 7:juni.
När jag nu ser vilka mina konkurrenter kommer att bli inser jag att jag kommer att få ta i som aldrig förr om jag ska kunna återupprepa fjolårets topp 10-placering. Det är många av de absolut bästa förarna som verkar komma till start i år.
Här följer en kort betraktelse av startlistan från min horisont:
Som nummer 1 kommer Lee Johnston att gå ut. Han är ju även rankad etta i det knallhårda Supersport-fältet och dessutom kör han för KMR Kawasaki-teamet som anses ha de bästa Lightweight-cyklarna.
Därefter följer Ivan Lintin som vunnit klassen de senaste två åren och behöver väl därför inte någon närmare presentation.
Som nummer tre går Martin Jessop ut. En förare med massor av rutin från British Superbike, BSB, och som dessutom vann sin premiärseger i landsvägsloppet North West 200, en bra värdemätare inför TT, för en vecka sedan vilket betyder att han borde vara i sitt livs form.
Nummer 4 är Michael Rutter med rutin ifrån Superbike och MotoGP-VM. Han har varvrekordet för klassen och kör dessutom en italiensk Paton, vilket sannolikt är den effektstarkaste hojen i startfältet.
Som nummer 5 går Dan Cooper ut och han har mycket erfarenhet av klassen och förhandtippas som en möjlig podiumkandidat.
Michael Dunlop har fått nummer 6, precis som i de större klasserna, och som de senaste årens TT-suverän och tillika innehavare av det absoluta varvrekordet i Superbike på Isle of Man är han den klarast lysande TT-stjärnan just nu.
Gary Johnsson, flerfaldig TT-vinnare, med startnummer 7 kör återigen för kinesiska WK Moto och de har visserligen haft vissa tillförlitlighetsproblem med sin Kawasaki-kopia till motor men ifjol vill jag minnas att det äntligen höll hela vägen in i mål och lyckas de med den bedriften så kan det bli pallplacering för dem.
Nummer 8 är James Cowton och han var newcommer tillsammans med mig i Manx GP 2012, gick upp till TT året efter och blev trea i Lightweight TT 2014. I år blir han teamkompis med Michael Dunlop.
Efter Cowton går Steve Mercer ut som nummer 9 och han är en landsvägsspecialist som kör allt han kommer över och gör bra resultat oavsett om det handlar om Classic eller modernt.
Peter Hickman, nr 10, är en av de bästa förarna på att blanda landsvägsracing med short circuit-racing, det vi kallar road racing i Sverige, och en av de få att ha potential att både komma på pallen i TT och i BSB, vilket ju anses som världens bästa nationella Superbike-serie.
Nummer 11 är Stefano Bonetti som startade som första icke seedade förare ifjol, d.v.s. 21, eftersom han hade bästa träningstid bland de oseedade. Han blåste förbi mig på långrakan upp mot Cronk-y-Voddy och jag hade inte ens en chans att hänga med i suget bakom hans Paton, så mycket snabbare var den. Bonetti blev femma ifjol om jag minns rätt.
Michael Russell, nr 12, vet jag inte så mycket om men han lär ha vunnit Manx GP, amatörtävlingen på Isle of Man, ett par gånger och han ska köra på en av de få Suzuki-hojarna bland toppförarna för JHS-teamet som min gamla mentor Dave Moffit tidigare tävlat för.
Dan Hegarty startar 13:e och kröntes inte bara till privateers champion i TT i fjol, utan sitter dessutom på startfältets förmodligen snabbaste hoj i form av den tredje fabriks-Patonen.
Finske Tuukka Korhonen (som tyvärr inte ställer upp i TT i år) introducerade mig för några år sedan för sin polare Dan Kneen när vi gjorde ett gemensamt besök på Isle of Man. Dan som är född Isle of Man-bo kommer från en släkt av TT-förare och är en av de mest spektakulära förarna att titta på (sök gärna på hans namn på youtube) eftersom han alltid ger järnet i alla lägen. Dan Kneen går ut som nummer 14 i år.
Nummer 15 är Danny Webb och han är något av en klasspecialist van som han är vid körstilen från lätta, lite effektsvagare maskiner efter att ha fostrats på banorna runt om i världen i Moto3-VM.
Nummer 16 blir Derek Shiels, en av Irlands främsta real road racing-förare som har möjlighet att starta i ett tjugotal landsvägslopp per säsong i sin del av världen och som brukar hamna på pallen i de mindre tävlingarna där de allra bästa förarna inte bryr sig om att ställa upp.
Rob Hodson är utan tvekan ett ungt stjärnskott på väg upp i TT-sammanhang även om hans team ställde till stort rabalder i depån ifjol genom att stoppa en 750-motor i 600-ramen i fjolårets supersport-TT vilket fick dem diskvalificerade. I år är han dock tillbaka och seedad som nummer 17.
Nummer 18 är Sveriges enda bidrag till årets Isle of Man TT, d.v.s jag själv. Jag kommer som jag tidigare nämnt att för tredje året i rad tävla för det inhemska teamet DP Coldplaning/TC Racing i den här klassen. Eftersom de här hojarna inte finns som klass i Sverige så har jag ju inte möjlighet att träna på den hojen jag tävlar med borta på IoM under resten av året. Jag har under min karriär emellertid samlat på mig ganska mycket erfarenhet av mindre hojar som kräver att man håller upp kurvhastigheten, något som brukar passa min körstil bra. Teamet har inte gjort några stora uppdateringar på hojen sedan ifjol så jag räknar alltså inte med att de ca. 90 hästarna på bakhjulet ska ha blivit så värst många fler. De blir alltså istället upp till mig att ta i hårdare om jag ska kunna försvara min niondeplacering från i fjol i det här startfältet fyllt av världens bästa real road racing-förare. Spännande kommer det definitivt att bli!
Som nummer 19 kommer ännu en irländsk landsvägsspecialist att starta, nämligen Derek McGee. Om jag minns rätt var han newcommer i TT samma år som mig nämligen 2015 och han har landsvägsracingrutin som vi nordbor bara kan drömma om. Det blir en svår nöt att knäcka.
Colin Stephensson har fått nummer 20. Ännu en gammal kompis till mig som gjorde sitt första Manx GP 2012 ihop med mig. Tyvärr ser han ut att bli en "non-starter" eftersom han inte fått tag i någon lämplig maskin efter vad jag kan förstå.
Jag vet inte hur många tävlande det kommer att vara totalt i klassen i år men det brukar ligga runt 70-75 förare som beviljas starttillstånd. Utanför det seedade startfältet finns en rad stjärnor med förmåga att placera sig i topp 10. Mest berömd är utan tvekan australiensaren Josh Brookes som vann BSB-serien 2015 och som körde full säsong i Superbike-VM för Milwaukee-BMW förra året. Han sitter på en KMR Kawasaki precis som Johnston, Hickman och Webb och varje kurva som jag kommer att kunna hålla honom bakom mig kommer att vara en personlig seger.
På återhörande!
/Björn
Visst är det lite skralt med matten och nu har jag justerat. Jag blir lätt överoptimistisk, men trots allt så gillar jag att intresset för tråden ökar nu. Så jag hoppas att vi fortsätter att tomta ännu mera. Idag börjar jag att packa radioprylar som skall med till Öa!
