Förberedelserna fortskrider inför årets IoM TT och här kommer en rapport från träningslägret i Slovakien som jag kom hem ifrån förra veckan...
View attachment 443440
Eftersom vi ansåg oss klara med utsorteringen av BMW:n efter sammanlagt 12 dagars träning nere i Spanien under vårvintern hade teamet redan hunnit färdigställa den för TT med motorbyte etc. innan det var dags att packa. Med till Slovakia Ring togs istället den Honda CBR 600 som jag körde Manx GP med 2014 samt mitt första TT 2015. Den har stått orörd sedan jag använde den i ett landsvägslopp i Imatra, Finland 2016 men av tidigare nämnda orsaker beslöt vi i vintras att den ska få följa med över till IoM så att jag kan köra åtminstone supersport-träningarna med den och om kroppen håller förhoppningsvis även minst en av tävlingarna.
Nerfärden genom Europa följde känt mönster då det var 4 gången jag besökte banan för att förbereda mig inför TT-tävlingarna. Första dagens träningar spolades tyvärr bort i ett heldagsregn. Visserligen hade vi regndäck med i packningen men då väderprognoserna lovade bättre väder övriga tre dagar gjorde jag bedömningen att det bästa var att stå över dagen. På Isle of Man tävlas det ändå aldrig med regndäck på grund av de höga farterna och det långa banvarvet som gör att det sällan är blött runt hela sträckningen. Det fanns med andra ord inget större inget syfte med att försöka samla inställningar i vätan utan snarare bara massor att förlora på en onödig krasch.
Efterföljande dag bjöd istället på runt 20 grader och solsken. Jag gick ut på första träningen med Hondan och det behövdes inte särskilt många pass innan jag hittat rätt i sadeln igen trots att det var ett par år sedan senast. På eftermiddagen radade jag upp mig på startplattan ihop med ett 40-tal andra 600cc-förare och lyckades tillslut köra in på en 3:e-plats i min klass. Ett resultat jag var mer än nöjd med eftersom det fanns en del snabba förare och inte minst snabba hojar på plats. Trimningsgraden är nämligen fri i den här typen av bandagsrace och somliga hojar gick betydligt snabbare än min standardmotor på de långa rakorna.
Under lördagen gjorde vi en del justeringar av sittpositionen på Hondan för att jag ska ha lättare att lägga vikt över framhjulet på de snabba ojämna vägarna på Isle of Man och dessutom ställde jag upp i ännu ett sprint-race, men denna gången missade jag pallen med en fjärdeplats. Som avslutning på dagen hade arrangören Zenergy anordnat ett stafettlopp som gick ut på att man skulle bilda ett lag bestående av 4 förare där alla de fyra hastighetsgrupperna som träningslägret var uppdelat i fanns representerat. Jag och min mekaniker Dan som hade tagit med i sig sin MV Augusta beslöt oss för att vara med och kunde, eftersom vi körde i varsin hastighetsgrupp, ingå i samma lag.
Så småningom hittade vi en mycket trevlig kille i depån vid namn Stephan Ahrndt från Tyskland som visade sig jobba som ingenjör på KTM och som ville köra med oss. Det roliga var dessutom att han är arbetskollega med Shaun Anderson som är en av mina medtävlare på Isle of Man. Nu saknades bara en förare från den långsammaste gruppen. Timmen innan start anslöt till slut Nejc Dezman, född -92 från Slovenien. Det intressanta med honom är att han visade sig vara professionell backhoppare och tävlar normalt för slovenska landslaget i världscupen. Jag, vars kunskaper om backhoppning enbart begränsar sig till att jag av egen erfarenhet vet att det är jäkligt jobbigt att springa upp för underbacken i Falun iförd full polisiär kravallutrustning en varm vårdag i maj, hade så klart tusen frågor om denna sport. Visst hade Nejc hoppat i Falun och det visade sig dessutom att det finns en hel del som förenar utövarna av road racing och backhoppning. På frågan om det inte fanns restriktioner för att köra mc på bana från skidförbundet log Nejc snett och sa att det nog gick bra så länge han inte kraschade och visade samtidigt ett ärr över nyckelbenet från en vurpa på den gamla VM-banan Rijeka i Kroatien. I skidbacken hade han däremot aldrig brutit något förutom näsan en gång, trots att han hoppat sedan barnsben. Minns jag rätt så var hans personbästa 226 meter i skidflygning och jag vill minnas att han under ett sådant hopp då var i luften 7-8 sekunder. Säkert en mäktig upplevelse. Rejset då? Det gick bättre än den 15:e plats resultatlistan till slut visade vid målgång 2 timmar senare, eftersom det visade sig att vår transponder inte registrerat ett par varv i samband med växlingar av förare. Nu gjorde ju inte detta så mycket eftersom hela upplägget mest var en kul grej och det viktigaste för mig var att jag fick nästan 50 minuter i sträck ute på banan vilket var värdefull uthållighetsträning inför TT för min del. Under söndagen nöjde jag mig med att köra förmiddagsträningarna innan det var dags att dra norrut mot kylan igen.
Tyvärr blev den gångna helgens träningsläger på Anderstorp som vi hade planerat för inställt av bullerskäl. Tanken var annars att hela teamet skulle ha varit där för att köra in tävlingsmotorerna i både BMW:n och Hondan. En av mina TT-mekaniker, Henric Gajmark, har ju tagit på sig uppdraget att förmedla lite teknisk info här i tråden om ombyggnationerna av hojarna inför TT och dessa inlägg hoppas jag inte att ni har missat? De är läsvärda. Ikväll bär det av till Anderstorp för mig trots allt. Bullerstoppet är hävt men istället för inkörning av motorer ska jag delta i ett 6-timmars endurance på banan under morgondagen. Det blir det sista jag gör i träningsväg på svensk mark innan avfärd. Rapport kommer...
På återhörande!
/Björn