Naturlagar...
I skolbänken fick man lära sig att rabbla naturlagar framlänges och baklänges. Den enda naturlag som jag kommer ihåg är dock den som jag smärtsamt påminns om med jämna mellanrum när jag överskattat min egen körförmåga och försvinner i omloppsbana, för att strax ta mark i någon sandfålla. Om bara Newton kunde gett fan i att uppfinna tyngdlagen så skulle livet som racerförare varit betydligt mindre kostsamt för både kropp och plånbok.
En naturlag som min kära fysiklärare dock glömde att informera mig om är det faktum att en racerhoj ALDRIG blir klar förrän i sista stund. Det verkar vara lika omöjligt att få en tävlingshoj att bli helt färdig i god tid inför en tävling, som det är att få ett äpple att falla uppåt...
I säsongsplaneringen ingick det att köra de första 3 SM-helgerna som ett slags försäsongsträning, för att sedan under resten av sommaren, fr.o.m. mitten av juni, bygga klart hojen inför Isle of Man. Anders Larsson (A.K.A. Axxexs) och Henrik Nordgren har slitit hårt för att bygga Tuukkas och min hoj klara inför resan. Varje bult måste kontrolleras med moment och najjas för att orka med påfrestningarna där borta. Men likväl är vi nu ute i sista minuten inför avresan på söndag.
Trots att reglerna på Isle of Man tillåter supersport-trim har vi nöjt oss med superstockutförande på motorn, alltför att uppnå bästa möjliga hållbarhet. Undantaget är att vi monterat en slirkoppling inför IoM. Reglerna i SST-SM tillåter bara detta om fabrikanterna originalmonterat en sådan koppling och därför har jag inte kunnat åka med denna finess tidigare, då Honda av någon anledning dröjt med denna uppdatering.
När så Fredrik Stigefelt bänkkörde hojen i helgen uppfattade hans tränade motoröra en viss obalans i den nymonterade kopplingen. Tekniska bekymmer är det sista man vill ha på the Mountain course och efter ett krisråd bestämdes att sätta i originalkopplingen igen.
Orsaken till att jag varit angelägen om att få en slirkoppling monterad, trots att det inte ökar vare sig toppfart eller acceleration, är rent säkerhetsmässig. Då banan är så lång och träningsvarven så få, är det sannolikt att jag vid mer än enstaka tillfällen kommer att komma in i kurvor på fel växel. Att då snabbt kunna sparka i en lägre växel trots att man redan ligger på full broms och under nedlägg, utan att dessutom också behöva tajma mellangasen, kommer att öka marginalerna. Lägg därtill det faktum att det finns kurvor på ön där det kan skilja 2-300 meter mellan svängpunkt och apex och där du förväntas göra nedväxlingar i över 200 km/h med nedlägg, så kan var och en förstå att en slirkoppling kan vara bra att ha när vägen är gropig eller underlaget vått.
Nu verkar det dock som om kopplingshistorien får en lycklig upplösning. Jim Claesson har haft en slirkoppling monterad på sin CBR eftersom det är tillåtet i rookie 600 där han tävlat. Tack vare fina resultat under säsongen har han fått SVEMOS tillåtelse att klassa upp till Elit-förare och han måste sålunda återställa sin Honda till superstockskick för att kunna mäta sig med de stora grabbarna. Hjälpsam som han är så hade Jim inget emot att överlåta kopplingen till mig och om allt går som det ska så monteras den ikväll. Håll nu tummarna för att inget i monteringen strular!
På återhörande!
/Björn