ISLE Of MAN - racerapport!

[PeteR1]

Liiite för mycket för en kul grej! Det ska ju manglas däck i helgen, får prioritera. Men tack!!! Amazon??? Wtf!!! Kan man hitta saker där? Är det lite som ebay alltså???

Bra fråga... Jag har aldrig köpt något på Amazon och jag har inte satt mig in i riktigt hur det funkar. EBay har jag använt en gång. Då gjorde jag en fantastiskt bra gråzonsaffär, sedan kändes det som att min tur nog borde ha tagit slut så jag har inte provat igen...

 

[bg]

Någon chans att det går att köpa tröja på Rudskogen?

Det ska vi göra vårt bästa för att kunna stå till tjänst med. Karin har med sig ett antal olika storlekar så det är bara att leta upp vårt tält i depån och komma prova vad som kan tänkas passa bäst...

Vi kommer att dyka upp på söndagskvällen och stannar till tisdag eftermiddag.

På återhörande!
/Björn

 

[MC-bruden]

Det ska vi göra vårt bästa för att kunna stå till tjänst med. Karin har med sig ett antal olika storlekar så det är bara att leta upp vårt tält i depån och komma prova vad som kan tänkas passa bäst...

Vi kommer att dyka upp på söndagskvällen och stannar till tisdag eftermiddag.

På återhörande!
/Björn

Japp, väskan med supporterprylar är nu packad med hoodis, T-shirts i massa storlekar och klistermärken.
Muggarna har sålt som te-pingviner på sydpolen och är tyvärr slut men vi jobbar på att få hem fler.

Har funderingar på att komplettera sortimentet med någon annan produkt i väntan på att muggarna kommer in igen.



//Karin

 

[bg]

Endurance med team Alternativ 1!



Det är nu bara några veckor kvar innan avresan till Manx GP och som ett led i förberedelserna hade jag erbjudits en fin möjlighet att öva upp körkonditionen av mc-firman Alternativ 1 i Kalmar. Ägaren Tom North är själv gammal racerpilot med SM- och EM-meriter från 250 GP-klassen på 90-talet och Endrurance-VM meriter från så sent som säsongen 2012 när han deltog i bl.a. Bol Dór och Le Mans 24-timmarstävlingar i Frankrike.

Tom hörde av sig i våras och undrade om jag var intresserad av att delta i 6-timmars tävlingen på Gelleråsen i Karlskoga i samband med Bikeweek där. En sådan fin chans fick så klart inte försittas att bättra på körkonditionen och datumet 24/7 bokades i kalendern.

I torsdags samlades därför teamet i på Karlskoga motorstadion. Endurance är inget man roddar på egen hand men som tur var hade Tom med sig hela sin VM-erfarna stab av mekaniker och kock som skulle sköta hjulbyten, tankning, matlagning och allt annat som behövs under ett långdistanslopp. Den ursprungliga tanken var att köra tävlingen på bara två förare, något som normalt inte är något större problem på tävlingar kortare än 8 timmar (på 24-timmars race är man 3 förare som turas om att köra så många varv som möjligt på samma cykel). Den 30-gradiga hettan gjorde dock det oerhört mycket mer påfrestande men som tur var kom Peter Lindén, Sveriges mest meriterade, ännu aktiva, roadracing-förare till benäget bistånd.

Hans team-kamrat hade fått förhinder att delta och Peter hoppade därför in som förare i vårt lag med kort varsel. Peter har både SM-, EM-, och VM-guld hemma i bokhyllan från diverse olika roadracing-discipliner och frånsett meriterna är det är inte svårt att bli imponerad av 57-åringens jordnära framtoning, sin bakgrund som högtflygande flygvapenpilot till trots. Att glöden för att köra racermotorcykel på bana fortfarande finns kvar var tydligt då Peter blev som ett barn på hjulafton när han fick klart för sig att han skulle få vara med att köra.

Tävlingshojen vi skulle köra med var samma BMW S1000RR som Tom deltog med i Endurance-VM 2012 ihop med Anders "Petjo" Lilja. Den förarkonstellationen är den senaste svenska satsningen som mig veterligen lyckats kvala in och ta sig i mål i något av de berömda 24-timmars loppen i VM-cirkusen och hojen har allt nödvändigt godis för snabba hjulbyten och tankstopp.

För egen del började dock upplevelsen på sämsta tänkbara vis. Jag lyckades med konststycket att krascha två gånger inom 10 varv på träningarna som föregick racet. Jag som anser mig vara en hyggligt stabil förare brukar annars snitta en eller två krascher per säsong och har så vitt jag minns inte vurpat två gånger samma tävlingshelg sedan 90-talet. Första vurpan tillskrev jag ett alldeles för dåligt bakdäck som vi lagt på för att slita på under träningen men efter andra omkullkörningen på exakt samma ställe i depå-böjen var jag rejält knäckt självförtroendemässigt. Båda krascherna hade skett på exakt samma ställe utan att jag ens hade försökt åka fort, helt utan förvarning och utan att jag egentligen kunde säga vad som hänt. Jag som vanligtvis är ganska analytisk och tycker mig ha relativt mycket erfarenhet av hur det ska kännas när man börjar närma sig gränsen blev helt tagen på sängen, precis som det brukar upplevas när man vurpat i ett oljespill. Den här gången fanns dock inte förklaringen i en oljepöl på banan.

Efter lite felsökning upptäcktes att de lufttrycksrekommendationer vi hade var för gamla och med 0,4 hekto för lite luft i framdäcket vek sig helt enkelt stommen i framdäcket när den pressades för länge i den långa depåböjen som leder ut på start och mål. Jag som varit rejält nedslagen över allt merarbete jag förorsakat teamets mekaniker vid krascherna och synnerligen konfunderad över att jag aldrig fått någon förvarning innan vurporna kände mig nu en smula lättad över att vi hittat en trolig orsak.

Mina första körpass under tävlingen påverkades dock i väsentlig grad av mina klotningar. Jag litade inte på vare sig hojen, Michelin-däcken jag aldrig tidigare prövat eller min egen körförmåga längre. Jag ville under inga omständigheter komma in med hojen i trasor en tredje gång och framförallt så var jag medveten om att jag haft tur som kommit undan två krascher utan några fysiska blessyrer. Ett brutet nyckelben så här i slutfasen av förberedelserna inför Isle of Man skulle äventyra hela projektet. Istället för att busa runt banan på den 200hk starka BMW:n som jag sett fram emot, bestämde jag mig för att bara smeka runt henne utan att på något sätt ta några risker eller tänja på några gränser. Det viktiga för mig var nu att få många minuter i sadeln för att uppnå den fysiska tröttheten som jag behöver träna på inför de långa tävlingarna jag har framför mig på Isle of Man om en månad.

Peter, Tom och resten av teamet skötte allt exemplariskt under de sex timmarna och under det sista körpasset återfick jag lite av körglädjen som dittills varit som bortblåst och mina varvtider blev en smula anständigare. Tack vare en stabil laginsats kunde vi ta hem segern i Endurance-kategorin.

Tack alla inblandade för en givande dag!!!

På återhörande!
/Björn

 

[Semper idem]

View attachment 409351

Det är nu bara några veckor kvar innan avresan till Manx GP och som ett led i förberedelserna hade jag erbjudits en fin möjlighet att öva upp körkonditionen av mc-firman Alternativ 1 i Kalmar. Ägaren Tom North är själv gammal racerpilot med SM- och EM-meriter från 250 GP-klassen på 90-talet och Endrurance-VM meriter från så sent som säsongen 2012 när han deltog i bl.a. Bol Dór och Le Mans 24-timmarstävlingar i Frankrike.

Tom hörde av sig i våras och undrade om jag var intresserad av att delta i 6-timmars tävlingen på Gelleråsen i Karlskoga i samband med Bikeweek där. En sådan fin chans fick så klart inte försittas att bättra på körkonditionen och datumet 24/7 bokades i kalendern.

I torsdags samlades därför teamet i på Karlskoga motorstadion. Endurance är inget man roddar på egen hand men som tur var hade Tom med sig hela sin VM-erfarna stab av mekaniker och kock som skulle sköta hjulbyten, tankning, matlagning och allt annat som behövs under ett långdistanslopp. Den ursprungliga tanken var att köra tävlingen på bara två förare, något som normalt inte är något större problem på tävlingar kortare än 8 timmar (på 24-timmars race är man 3 förare som turas om att köra så många varv som möjligt på samma cykel). Den 30-gradiga hettan gjorde dock det oerhört mycket mer påfrestande men som tur var kom Peter Lindén, Sveriges mest meriterade, ännu aktiva, roadracing-förare till benäget bistånd.

Hans team-kamrat hade fått förhinder att delta och Peter hoppade därför in som förare i vårt lag med kort varsel. Peter har både SM-, EM-, och VM-guld hemma i bokhyllan från diverse olika roadracing-discipliner och frånsett meriterna är det är inte svårt att bli imponerad av 57-åringens jordnära framtoning, sin bakgrund som högtflygande flygvapenpilot till trots. Att glöden för att köra racermotorcykel på bana fortfarande finns kvar var tydligt då Peter blev som ett barn på hjulafton när han fick klart för sig att han skulle få vara med att köra.

Tävlingshojen vi skulle köra med var samma BMW S1000RR som Tom deltog med i Endurance-VM 2012 ihop med Anders "Petjo" Lilja. Den förarkonstellationen är den senaste svenska satsningen som mig veterligen lyckats kvala in och ta sig i mål i något av de berömda 24-timmars loppen i VM-cirkusen och hojen har allt nödvändigt godis för snabba hjulbyten och tankstopp.

För egen del började dock upplevelsen på sämsta tänkbara vis. Jag lyckades med konststycket att krascha två gånger inom 10 varv på träningarna som föregick racet. Jag som anser mig vara en hyggligt stabil förare brukar annars snitta en eller två krascher per säsong och har så vitt jag minns inte vurpat två gånger samma tävlingshelg sedan 90-talet. Första vurpan tillskrev jag ett alldeles för dåligt bakdäck som vi lagt på för att slita på under träningen men efter andra omkullkörningen på exakt samma ställe i depå-böjen var jag rejält knäckt självförtroendemässigt. Båda krascherna hade skett på exakt samma ställe utan att jag ens hade försökt åka fort, helt utan förvarning och utan att jag egentligen kunde säga vad som hänt. Jag som vanligtvis är ganska analytisk och tycker mig ha relativt mycket erfarenhet av hur det ska kännas när man börjar närma sig gränsen blev helt tagen på sängen, precis som det brukar upplevas när man vurpat i ett oljespill. Den här gången fanns dock inte förklaringen i en oljepöl på banan.

Efter lite felsökning upptäcktes att de lufttrycksrekommendationer vi hade var för gamla och med 0,4 hekto för lite luft i framdäcket vek sig helt enkelt stommen i framdäcket när den pressades för länge i den långa depåböjen som leder ut på start och mål. Jag som varit rejält nedslagen över allt merarbete jag förorsakat teamets mekaniker vid krascherna och synnerligen konfunderad över att jag aldrig fått någon förvarning innan vurporna kände mig nu en smula lättad över att vi hittat en trolig orsak.

Mina första körpass under tävlingen påverkades dock i väsentlig grad av mina klotningar. Jag litade inte på vare sig hojen, Michelin-däcken jag aldrig tidigare prövat eller min egen körförmåga längre. Jag ville under inga omständigheter komma in med hojen i trasor en tredje gång och framförallt så var jag medveten om att jag haft tur som kommit undan två krascher utan några fysiska blessyrer. Ett brutet nyckelben så här i slutfasen av förberedelserna inför Isle of Man skulle äventyra hela projektet. Istället för att busa runt banan på den 200hk starka BMW:n som jag sett fram emot, bestämde jag mig för att bara smeka runt henne utan att på något sätt ta några risker eller tänja på några gränser. Det viktiga för mig var nu att få många minuter i sadeln för att uppnå den fysiska tröttheten som jag behöver träna på inför de långa tävlingarna jag har framför mig på Isle of Man om en månad.

Peter, Tom och resten av teamet skötte allt exemplariskt under de sex timmarna och under det sista körpasset återfick jag lite av körglädjen som dittills varit som bortblåst och mina varvtider blev en smula anständigare. Tack vare en stabil laginsats kunde vi ta hem segern i Endurance-kategorin.

Tack alla inblandade för en givande dag!!!

På återhörande!
/Björn

Grattis till segern.Och det var skönt att höra att du är oskadd efter vurporna.

Det är bara att följa det Japanska ordspråket," sju gånger ner, åtta gånger upp" så ordnar det sig.

 

[bg]

Avfärden mot ön närmar sig...

Den 8:e augusti åker jag ner till resten av teamet i Skåne och den 10 augusti går färjan från Esbjerg mot England. Jag har klivit in i min lilla bubbla och avskärmat mig mot omvärlden för att efter bästa förmåga hinna med att packa, träna, studera banvarv och försöka få de sista pusselbitarna på plats.

Dock tänkte jag hinna med att fortsätta uppdateringarna av hur uppladdningen under vår och försommar gått till. Avrapporteringen har av förklarliga skäl släpat en del men bättre sent än aldrig som det brukar heta...

Håll tillgodo!

På återhörande!
/Björn

 

[bg]

Norska Mästerskapen på Rudskogen

I början på juni bar det av mot Rudskogen i Norge och första deltävlingen i Norska Mästerkapen. Banan har äldre anor men totalrenoverades och återinvigdes 2012 efter att Hermann Tilke haft ett finger med i spelet i utformningen av den nya banan. Tilke är mannen bakom många av de senaste internationella banorna med F1-specifikationer i världen som t.ex. Sepang och Istabul Park. Rudskogen ligger i en dalgång och är både teknisk och kuperad med några riktigt utslagsgivande kurvor som kräver ett ganska stort mått mod för att kunna åka riktigt snabbt igenom. Att banan bara är belägen drygt 20 mil hemifrån gör inte saken sämre och det är faktiskt min näst närmaste tävlingsgodkända RR-bana efter Falkenberg.

Fredagen började med 6 stycken 20 minuters träningspass om jag inte kommer ihåg helt fel. Det kändes lite ovant för en svensk som är van vid 2 pass under fredagarnas friträningar men inte desto mindre välkommet med anledning av att jag var ute för att testa chassiinställingar. Det innebar att vi fick mer tid på oss att ratta inställningar.

I takt med att farten ökade fick jag mer och mer bekymmer i utgångarna av de långdragna kurvorna eftersom bakänden jazzade rejält. Jag kvalade in någonstans runt 10:e plats efter lördagens tidsträningar och det var ett resultat jag var ganska nöjd med efter rådande omständigheter och på en bana som jag aldrig tidigare kört på. Konkurrensen var det heller inget fel på med duktiga förare som Joranger och Sigvartsen (med erfarenheter från spanska Moto 2) som körde på banrekordtider för klassen.

https://www.youtube.com/watch?v=8_dSX6f0NMQ
Spola fram till 9:15 min då vi ställer upp för start efter sightinglap och provstart. Jag står längst till höger i bild i startledet framför filmaren. Min hoj är lätt att känna igen på de försäsongsvita kåporna med nr 71 och det orangea framhjulet

Söndagen bjöd på två SST600-tävlingar med några timmars mellanrum. Jag gjorde en hygglig start och körde sedan upp mig några platser innan tävlingen rödflaggades efter ungefär 7 varv. Det var två av mina medtävlare som krokat ihop i ingången av en kurva och kraschat in i ett räcke. Väntan på ambulanshelikopter fördröjde omstarten någon timme men när den väl ägde rum hann jag köra upp mig till en sjundeplats innan jag kraschade ut mig själv i den långdragna vänstern som föregår kurvan som kallas "slaktaren". Olyckan var helt och hållet mitt eget fel och berodde på att jag la ner så att motorkåpan på vänstersidan gick i asfalten och lyfte framhjulet från marken med en lowsider som följd. Jag visste att marginalerna var små i den kurvan eftersom vi redan efter tidsträningarna noterat att jag skrapat hål på kåpan i den här svängen, men när jag blev lite för överentusiastisk i min jakt på framförvarande släppte alltså även framhjulet...

https://www.youtube.com/watch?v=2Yxg1RCLLCA
Omstarten av race 1 och jag syns nu som tredje hoj från vänster (andra startled) när vi ställer upp för start 8:10 minuter in i filmen. Min start blir sämre denna gång då jag är nära att kroka ihop med en konkurrent efter några meter vilket gör att jag får släppa av på gasen för ett ögonblick. Ungefär 8:37 in i filmen hamnar jag precis framför kameramannen när vi går igenom den första kurvkombinationen och jag ligger sedan närmast framför kameran under större delen av första varvet. Cirka 10:50 kan man ana de vita skrapmärkena i asfalten efter min vurpa...

Sånt händer och som tur var klarade sig både förare och maskin ganska hyggligt. Efter lite stressmekning och ombesiktning kunde jag ställa upp i lopp nummer två några timmar senare och bärga en välförtjänt sjundeplats utan att ta några större risker.

Sammanfattningsvis kändes körningen bra under helgen men jag var aldrig riktigt nöjd med hojens uppträdande eftersom den var både nervös i bakänden under nedlägg och onödigt wobblingsbenägen i samband med att framhjulet sattes ner lite oförsiktigt efter wheelie ut ur sväng.

För er som undrar var vår senaste VM-Superbikeförare gör idag så kan jag upplysa om att jag sprang ihop med Alexander Lundh i depån på Rudskogen och fick ett långt och trevligt snack. Alex berättade att han jobbade som mentor åt det norska förbundets topp och talang-satsning men att han inte gett upp hoppet om att komma tillbaka till VM-depåerna som förare igen. De brutna handlederna som trilskades för Alex i fjol var nu läkta och utgjorde inget hinder för att ta upp karriären igen. Jag önskar Alex all lycka till med återtåget!!!

På återhörande!
/Björn

 

[oFFkeFF]

Kommer sitta speglad framför tv och dator närmsta tiden Björn. Inte elda över gränsen på Manx som på rudskogen nu bara!
Du är satan snabb även när du bara cruisar lite

 

[DSL-FZR]

Jag följer givetvis tråden kontinuerligt Björn och det är hur intressant som helst! Nu börjar det alltså närma sig och du har en hel familj här som kommer heja på dig. Det dumma är bara att jag nog kommer gå omkring och vara lite nervös ändå, och det är inte utan att jag måste säga som en annan här att du är ju snabb hur du än gör, polisongerna är i topptrim nu antar jag Men samtidigt känns det jäkla bra och det ska bli skitkul att se hur det går

Kör snyggt hälsar hela familjen alltså, också får jag rita en ny teckning sen! Vi kommer och kollar på TT:t 2015

 

[Semper idem]

Det är rätt, kryp in i din bubbla och se till att memomera hela banan, samt förbered dej mentalt inför det stora äventyret.
Vi klarar oss utan rapporter.(tror jag)

Vi syns på ön

 

[Dr_C]

Jag säger som min kära hustru alltid gör innan jag ska köra ut:

-Kör som f*n, men håll dig på hjulen!

 

[MC-bruden]

För att hålla er trogna läsare här på SH lite uppdaterade och för att Björn ska kunna hålla 100% fokus på alla detaljer kring hojen och körningen, har jag lovat att försöka lägga ut lite löpande rapporter med text och bilder från ön.

Björn kommer att göra inlägg här när tillfälle ges

Det är i nuläget lite oklart hur läget är med internetuppkoppling i depån men förra året fanns det tillgång till det så vi hoppas att läget är samma i år.

Vi har startat en Facebook-sida/grupp där jag hoppas kunna lägga ut mycket bilder och lite text kring läget på ön

Gruppen heter BG-racing och har BG-loggan som avatar
Hoppas ni kan använda den här länken för att hitta dit

https://www.facebook.com/pages/BG-racing/713755865357358?ref_type=bookmark

Björn och teamet åker till ön i slutet av den här veckan och jag kommer att åka dit den 18:e

Ni är välkomna med frågor och kommentarer så lovar jag att svara efter bästa förmåga

Hoppas ni tycker det här är en ok lösning


Er reporter i verkligheten
Karin

 

[bg]

Föredrag hos SMC Sport på Gälleråsen i Karlskoga.

Någon vecka efter tävlingen på Rudskogen i början på juni bar det av till Karlskoga motorstadion.

Där var jag inbjuden av SMC att närvara vid deras tvådagars licenskurs (steg 5) som gick parallellt med SMC Schoolverksamheten på banan. Mitt uppdrag var att prata lite om vad man bör tänka på med en nybliven roadracinglicens på fickan. En del Isle of Man-snack hann jag såklart också med för dem som var intresserade av att lyssna på sådant, oavsett vilket steg de körde.


På plats i lektionssalen i Mike Luffs ändamålsenligt inredda speakertorn mellan körpassen för att prata lite teori och mentalt förhållningssätt med de nyblivna roadracing-licenstagarna i steg 5

Samtidigt gavs jag möjligheten att testköra med min egen Honda CBR600RR. Helgens mål var att fortsätta experimentera med fjädringen eftersom Gälleråsenbanan är det närmaste avstängd landsväg man kan komma i Sverige med sin krävande och ojämna beläggning. Det var också här det blev uppenbart att det var något som inte stämde fjädringsmässigt på min nybyggda CBR när jag fick låna en några år äldre CBR 600 av min gamle Sportproduction-konkurrent från sent 90-tal, Tom Clarqvist. Trots att han saknade styrdämpare på hojen var den stabilare i uppförandet, tack vare en väl avstämd fjädring. Framförallt var det i utgångarna av svängarna som skillnaden var som störst.

Även om helgen varit hur trevlig som helst i umgänget med alla SMC:are, var jag rätt frusterad när jag lämnade Gälleråsen på söndagen och åkte tillbaka mot PHS i Stockholm. Min analys var att problemen sannolikt kom från bakstötdämparen men att inget vi hade gjort i inställningsväg förbättrade saken nämnvärt.

Tillbaka i Solna kontaktade jag min livlina på det världsledande svenska stötdämparföretaget Öhlins och fick komma på besök för att diskutera saken. Tiden var knapp eftersom jag avsåg att delta i SM-tävlingen på Sviestad den 14-15 juni som bara låg några dagar bort i tiden. Min kontakt visade stort tålamod med mig när han förklarade grunderna i svartkonsten bakom att få en racerhoj att uppträda som man vill. I ett datasimuleringsprogram visade han hur olika chassigeometriska förändringar påverkade hojens uppträdande och jag fick även se en graf över hur gaffel och bakstötdämpare jobbade under fjädringsrörelsen och vad det blev för effekter när man ändrade diverse inställningar.

Jag lämnade Öhlins i Upplands Väsby med nya förhoppningar och fylld av tacksamhet över att det finns människor som är vana att röra sig i Moto GP-depåer bland världsmästare, men som ändå tar sig tid att hjälpa till med inställningssupport åt en svensk amatör som mig...

(forts följer...)

På återhörande!
/Björn

 

[bg]

Akustisk upplevelse utöver det vanliga utlovad...

Besökarna av årets Manx Grand Prix och Classic TT kommer ges möjligheten att inte bara se utan även höra en mycket udda tävlingshoj paradera runt The Mountain Course. Den wankelmotoriserade-Norton som Steve Hislop använde för att spöa fyrfaldige Superbike-världsmästaren Carl Fogarty i senior -92 har dammats av ur gömmorna. Själv hade jag möjlighet att både provsitta och lyssna till Robert Dunlops samtida JPS-Norton i depån på North West 200 för fem år sedan och jag kan intyga att det var ljudet som satte outplånliga spår...


The ex-works Norton NRS588 that Steve Hislop rode in winning the 1992 Isle of Man TT Races Senior TT will return to the Island later this month to appear in the Classic Racer Magazine Classic TT Lap of Honour.

The parade lap, which takes place on Monday 25th August, is part of the Classic TT Races presented by Bennetts that includes a tribute lap to road racing legend Joey Dunlop and the Bennetts 500cc, Motorsport Merchandise Formula 1 and F2 and the Okells 350cc Classic TT Races.

The 1992 Senior TT is widely recognised as the greatest race in the TT's history. It saw Hislop swap the lead with Carl Fogarty throughout the six-lap race before the Scot eventually won just 4.4 seconds ahead of the Blackburn rider. Fogarty had the consolation of setting the outright lap record with 122.61mph, a record that was only broken seven years later, but Hislop also set the race record with 121.8mph.

James Hewings, director of the National Motorcycle Museum in Birmingham where the bike is currently on display, will ride the bike in the parade. He said:

"It will be an incredible honour to ride the bike on the circuit that it is most associated with. We are keen that some of the museum's most valued machines are seen by fans in the appropriate context of live displays rather than just at the museum itself and we are delighted to be associated with the Isle of Man Classic TT event."

På återhörande!
/Björn

 

[bg]

Funktionärsbrist till första träningen...

Jag mottog nedanstående upprop från Manx GP-arrangören över mail nyss. Om någon svensk råkar befinna sig på ön redan till första träningen den 16 augusti så vore det ju tacknämligt om denne kan tänka sig att hörsamma kallelsen så att inte första träningskvällen ställs in eller kortas ner. Vill minnas att jag hört att det krävs ca. 600 flaggvakter för att bemanna banan, så att det saknas några i början på träningsveckan är kanske inte så konstigt. Manxborna är oerhört vänliga och hjälpsamma så jag utgår från att man kommer bli väl omhändertagen och få stå med erfarna funkisar, så brist på rutin som flaggvakt behöver inte vara ett hinder.

Bättre åskådarplatser och närmare action än så här lär väl inte gå att komma utan att själv sitta på hojen...

På återhörande!
/Björn

Aug 5 at 12:41 PM

Dear Competitor

With just 10 days until the start of the Classic TT and Manx Grand Prix we hope your preparations are going well.

You are probably aware that we have full grids for all the races which means we have over 320 riders taking part in this year’s event so it is imperative that we have as many full practice sessions as possible to ensure you all get the maximum amount of practice and qualify to race.

After speaking to the IOM TT Marshals Association it already obvious that they will short of marshals for the beginning of practice week. Especially for the 1st and longest evening session commencing at 5pm on Saturday 16 August.

I am therefore asking that if you know of a friend or colleague who could volunteer, please ask them to get in touch with the Marshals Association as soon as possible so we can make sure this very important practice session can go ahead.

Please contact any former and potential riders and ask if they can help. If any of your team members and supporters are available ask them to go along to the TTMA Office in the paddock and register as soon as they arrive, please don’t leave it until late Saturday afternoon – it might be too late and the practice could be cancelled.

The IOM TT Marshals Association have an online system for marshals to sign on www.iomttma.com and we would encourage all potential and returning marshals to visit the website asap and register so that Terry and his team can compile their rotas and hopefully anticipate where any shortages might occur.

We look forward to welcoming you all next week and wish you a safe and enjoyable fortnight.

Yours sincerely

P J Taubman

 

[PeteR1]

Kör snyggt! Kom hem hel!
Tummar och tår hålls...

 

[Rockmorsan]

Jag mottog nedanstående upprop från Manx GP-arrangören över mail nyss. Om någon svensk råkar befinna sig på ön redan till första träningen den 16 augusti så vore det ju tacknämligt om denne kan tänka sig att hörsamma kallelsen så att inte första träningskvällen ställs in eller kortas ner. Vill minnas att jag hört att det krävs ca. 600 flaggvakter för att bemanna banan, så att det saknas några i början på träningsveckan är kanske inte så konstigt. Manxborna är oerhört vänliga och hjälpsamma så jag utgår från att man kommer bli väl omhändertagen och få stå med erfarna funkisar, så brist på rutin som flaggvakt behöver inte vara ett hinder.

Bättre åskådarplatser och närmare action än så här lär väl inte gå att komma utan att själv sitta på hojen...

På återhörande!
/Björn

Well... jag och ulvis är rätt nära men ändå fel tyvärr. 16 är vi vid Inverness i Skottland. Kan ju iofs kolla om man hyfsat lätt kan ta sig över, vore ju hur coolt som helst och det är ju rätt nära. Kollar och återkommer om det funkar.

Kör snyggt!

 

[bg]

Well... jag och ulvis är rätt nära men ändå fel tyvärr. 16 är vi vid Inverness i Skottland. Kan ju iofs kolla om man hyfsat lätt kan ta sig över, vore ju hur coolt som helst och det är ju rätt nära. Kollar och återkommer om det funkar.

Kör snyggt!

Kan inte det vara en schysst konversationsöppnare vid vinterns pubkvällar... "-Appropå ingenting så var jag ju förresten flaggvakt på Isle of Man i augusti serru vettu". Informationen om en sådan altruistisk insats kan inte leda till annat än att din barstolsgranne kommer att bjuda dig på nästa omgång....

Gå in och anmäl er på länken i Taubmans meddelande och glöm sen inte att skriva om det i din blogg Milla...

På återhörande!
/Björn

 

[Ulvhamne]

Kan inte det vara en schysst konversationsöppnare vid vinterns pubkvällar... "-Appropå ingenting så var jag ju förresten flaggvakt på Isle of Man i augusti serru vettu". Informationen om en sådan altruistisk insats kan inte leda till annat än att din barstolsgranne kommer att bjuda dig på nästa omgång....

Gå in och anmäl er på länken i Taubmans meddelande och glöm sen inte att skriva om det i din blogg Milla...

På återhörande!
/Björn

Jaaa, går det att lösa så ska det ju lösas.
Då måste jag ju ha min bg-tishirt med.

 

[R2]

Beswankelmotor
På återhörande!
/Björn

satan va coolt, dubbelavis.

kör snyggt.
/Petter