Vägra vurpa
Ny medlem
Hej alla!
Nu måste jag ventilera lite här angående min natt!
Det var det värsta jag nånsin varit med om.
Alltså jag jobbar som väktare och satt och fikade med tidningsbuden,
(vi brukar göra det). Rätt som det är kommer det sista tidningbudet och frågar: Vad ska jag göra om jag har kört på ett rådjur?
En kille säger då: Ringa polisen, vart ligger det då? Har det dött? Hon säger: Jag vet inte.
Då säger jag att jag åker gärna dit och kollar. Sagt och gjort, jag sätter mig i bilen och kör till anvisad plats.
Rätt som det är så ser jag ett litet rådjur ligga mitt i körbanan på en 70-väg. Då kom första tåren i ögonen. Den levde. Men kunde inte röra bakdelen, så den började krypa i en cirkel.
Jag ringde polisen genast men kom aldrig fram.
Då jag ringde tidningsbudet och han kom direkt.
Han förstod direkt att den inte kunde räddas.
Men han saktade inte in, utan körde RAKT på rådjuret.
Fortfarande så levde det men nu låg benen lite vid sidan om kan man säga. Nu grät som jag ett barn!!!!
Han backade och vände, sen körde han på det igen.
Fan det levde fortfarande men det skriket som rådjuret fick fram var så jävla hjärtskärande så för ett ögonblick ville jag bara slita ut tidningsbudet och ge det en smäll på käften, samtidigt visste jag att vi var tvungna att avliva det.
Han gick ur bilen och tog fram nån klubba och började slå djuret i huvet med den, säkert 5-6 ggr.
Kan tilläggas att jag var nära ett sammanbrott alltså.
Det gjorde så ont i mig!!
Men fortfarande så levde det, så han gick och hämtade en domkraft och hissade allt han kunde 4-5 ggr till i huvudet.
Nu var det stendött och jag var tvungen att ringa polisen igen, nu kom jag fram men jag grät fortfarande så jag kunde knappt prata.
Till slut åkte vi tillbaka till tidningslokalen och tjejen som klippte rådjuret var lite skakis.
Jag skulle faktiskt kunna offra min mc och många säsonger på hojen för att rådjuret fortfarande skulle leva. Det kommer jag aldrig att glömma.
Mår fortfarande jäkligt dåligt och tänker bara på skriket jag hörde i slutet.
Jag är en sån extrem djurvän så jag kommer troligtvis behöva terapi för detta (obs. att jag är allvarlig nu).
Vill gärna höra vad ni har att säga. Om nån varit med om liknande kanske.
Mvh Mikael
Nu måste jag ventilera lite här angående min natt!
Det var det värsta jag nånsin varit med om.
Alltså jag jobbar som väktare och satt och fikade med tidningsbuden,
(vi brukar göra det). Rätt som det är kommer det sista tidningbudet och frågar: Vad ska jag göra om jag har kört på ett rådjur?
En kille säger då: Ringa polisen, vart ligger det då? Har det dött? Hon säger: Jag vet inte.
Då säger jag att jag åker gärna dit och kollar. Sagt och gjort, jag sätter mig i bilen och kör till anvisad plats.
Rätt som det är så ser jag ett litet rådjur ligga mitt i körbanan på en 70-väg. Då kom första tåren i ögonen. Den levde. Men kunde inte röra bakdelen, så den började krypa i en cirkel.
Jag ringde polisen genast men kom aldrig fram.
Då jag ringde tidningsbudet och han kom direkt.
Han förstod direkt att den inte kunde räddas.
Men han saktade inte in, utan körde RAKT på rådjuret.
Fortfarande så levde det men nu låg benen lite vid sidan om kan man säga. Nu grät som jag ett barn!!!!
Han backade och vände, sen körde han på det igen.
Fan det levde fortfarande men det skriket som rådjuret fick fram var så jävla hjärtskärande så för ett ögonblick ville jag bara slita ut tidningsbudet och ge det en smäll på käften, samtidigt visste jag att vi var tvungna att avliva det.
Han gick ur bilen och tog fram nån klubba och började slå djuret i huvet med den, säkert 5-6 ggr.
Kan tilläggas att jag var nära ett sammanbrott alltså.
Det gjorde så ont i mig!!
Men fortfarande så levde det, så han gick och hämtade en domkraft och hissade allt han kunde 4-5 ggr till i huvudet.
Nu var det stendött och jag var tvungen att ringa polisen igen, nu kom jag fram men jag grät fortfarande så jag kunde knappt prata.
Till slut åkte vi tillbaka till tidningslokalen och tjejen som klippte rådjuret var lite skakis.
Jag skulle faktiskt kunna offra min mc och många säsonger på hojen för att rådjuret fortfarande skulle leva. Det kommer jag aldrig att glömma.
Mår fortfarande jäkligt dåligt och tänker bara på skriket jag hörde i slutet.
Jag är en sån extrem djurvän så jag kommer troligtvis behöva terapi för detta (obs. att jag är allvarlig nu).
Vill gärna höra vad ni har att säga. Om nån varit med om liknande kanske.
Mvh Mikael