Det kan vara svårt att stå på sig och motivera sitt körande och dyra intresse, när man har gemensam ekonomi och det är stora utgifter för hus, bilar, barnen, semestrar osv. Lätt att få skuldkänslor över att vara "ego".
Men, om ens partner får göra motsvarande saker och man kan förhandla att man ställer upp och håller koll på ungarna, när den andra är iväg och gör något kul, så tjänar alla på det i längden. Man kan inte gå och vara sur och olycklig över att inte få utlopp för sin dröm - det blir man skittråkig och bitter av i längden.
Jag har varit där - försakat mycket i tron att det var rättvist, men bara lurat mig själv (och omgivningen).
Sedan är det det där med att hålla på med något farligt. Jo, visst är väl risken större än om man bara transporterar sig i bil i vissa situationer (vilda djur, korsningar, grus på vägen osv). Men det finns andra saker som är säkrare - t.ex. att kunna köra om med marginaler och slippa hamna i köer, kan göra undanmanövrer m.m. Och bara att få hålla på med något kul, gör att livskvaliteten förbättras. Vill man leva ett härligt fulländat liv i femtio år eller vara en trist gråsosse som sitter fast i hamsterhjulet i åttio år?
Tankeställare har man ju fått förstås - det är många bekanta som dött genom åren, bland de jag kört med och jag vill själv inte hamna bland dem. Men en och annan strök med pga hjärtproblem, stroke osv. De hade dock jäkligt kul så länge det varade...
/kör fort som fan, men försiktigt ändå