I fredags hände nåt kul!
Men för att ta det från början: Sommaren -09 satte hjälpmedelsteknikerna dörröppnare i min dörr (i porten fanns det redan) samt IR- mottagare som reagerade på signalerna från rullen när jag ville in. Vilken upplevelse att åka själv, utan assistenter!
Tidigare cyklade de alltid jämte för att de var tvungna öppna dörren.
Nu kunde jag ju åka själv, sjunga och bete mig! Ibland tog jag tom. alternativa vägar hem
från Rehab, helt crazy!
Senare samma sommar hittade jag en Doro ålderdomstelefon, som tom. jag fixade att trycka på. Funkar fint ihop med en blåtand-hörlur.
Nu var friheten total!
Jag kan åka var jag vill och komma in utan att någon måste stå och vänta vid dörren. Jag kan till och med ringa och prata hemlisar med polarna utan att någon behöver lyssna!
Men ändå var det något som fattades...
I fredags åkte jag till El Giganto, tänkte kolla telefoner. Pekskärm borde vara något för mig som har svårt att trycka hårt på knappar!
På telefonhyllan har dom även gps:erna. Kollade lite bara för att... kolla.
De billigaste, berättade försäljaren, är inget alternativ egentligen. Nä, det är den här du ska ha.
Han pekade på en grå med gula ränder, frän, sportig.
-"Den här är till för promenader och passar dina behov. Den är väderskyddad också". Det var en Garmin Dakota 10 och jag hade i princip redan köpt den.
Att den kostade 2300:- blundade jag för, likaså att det krävdes en laddare för AA-batterier för 400 spänn!
Igår var batterierna laddade och jag hade äntligen hittat inställningen för metriska enheter. Jag stack ut på första provturen, kul! Lite besviken på farten, bara 6,6-6,8 km/h, sådär, på ett ungefär alltså.
Totalt igår blev det 1,7 mil på 2,33 h. Högsta höjd 43m lägsta 1m, maxfart 8,3 km/h, inte illa!
Jag är numera en HEL människa som VET var jag är på väg! Och har varit!