Konsekvenser av hojåkning

[laidback]

Jag klarade mig ju utan att bryta något i nacken, men den där kragen fick sitta på från kraschen till operationen dagen därpå. Och fy fan, den klämde nå djävulskt på kraniet i bakhuvudet. Hade ont där i dagar efter att ha blivit av med den. Enda fördelen var att det gjorde så jävla ont i bakhuvudet att de tre trasiga kotorna i ryggen kändes mindre.

De måste fått tips av nån tortyrledare i Mengele-klass för att komma på en så elak nackkrage som möjligt.

 

[engström1]

De måste fått tips av nån tortyrledare i Mengele-klass för att kommit på en så elak nackkrage som möjligt.

Näe, de anlitade bara hen som designat den där grejen man biter i när man skall röntga tänderna.


/e

 

[Nikel]

Näe, de anlitade bara hen som designat den där grejen man biter i när man skall röntga tänderna.


/e

Dom gör så ont.

 

[Old Badger]

De måste fått tips av nån tortyrledare i Mengele-klass för att komma på en så elak nackkrage som möjligt.

Formgiven av MC-hatare och ambulanspersonalen missar inte möjligheten att använda den.

Näe, de anlitade bara den som designat den där grejen man biter i när man skall röntga tänderna.

/e

Den formgivaren ligger i lä, du kan inte ha använt nackkragen!

 

[BeSt]

Hej Laidback och övriga som delar/delat med sej i denna tråd !
Imponeras av fighting-hjärtat, viljan, humorn, distansen, närheten, det bitvis "roliga" i texten. Som många andra skrivit - här finns det ett fantastiskt underlag att ha tillhanda vid körkortsutbildningen (Riskettan) !

Har varit inne på SH en tid å "smygläst". Framförallt fastnade i denna tråden. Läst i stort hela, dock inte sträckläst... Kände att jag gärna vill skriva några första rader, i detta forum.

Jag är en 50+:are och nybakad A-kortsinnehavare. Hade närt en dröm sedan tonåren om att köra motorcykel. För när det var dags för B-kortet så var jag så korkad (i efterhand) att jag inte gjorde två flugor på smällen, och tog bokstaven A i samma veva när man ändå var i farten med trafiklära.
Nåväl, i somras 2014 så for själve fan i mej. Nu skall jag ta den där lappen för hoj, en gång för alla !
På några dagar så hade jag bestämt mej. Anledningen till detta snabba beslut, allting är ju relativt hade ju tänkt på mc sedan tonåren, som sagt..... var en del tråkiga händelser under fjoråret. Händelser nära inpå som väckte några tankar om hur snabbt livet kan ändras och tom avslutas. Tankar som växte fram om att man måste försöka LEVA, här o nu. Att prova på att köra hoj var/är en sådan upplevelse som inte kan slinka förbi..

Skrev in mej på körskola då jag bestämt för att inte köra upp privat, ansåg att det skulle krävas mycket körning privat och tiden ör det fanns inte. Ville ha lappen innan säsongen var till ända. Köpte min första hoj, Kawasaki 1000 cc. Klarade lappen på mindre än en månad. Körde upp den absolut sista uppkörningstiden i detta "distrikt", mitten av oktober. Whaoo, sicken känsla att köra själv !

I vintras gjorde jag "misstaget" att sätta mej på en annan Kawasaki-modell. Vem har myntat uttrycket "att prova kostar inget".... ? Sagt o gjort, bytte till en ny hoj. Står å väntar i garaget sedan början av februari !

Jag är en obotlig tävlingsmänniska. Vill bli bra på det jag gör (arbete, träning, hobby, fritidsintresse... what ever). Nu när det gäller köra hoj så vill jag bli bra/duktig på det. Lära mej att hantera den så bra jag nånsin kan, efter min förmåga.
Det ni skrivit här får en att tänka efter. Jag kanske kommer till insikt att det är för farligt för mej ? Är som sagt i nästan övermogen ålder, men hornen blir kanske för stora...
Tänker köra några SMC-kurser nu till våren och så snart jag fått hem hoj nr 2, ännu en Kawasaki (ER-6n) så skall jag ut å träna på fd gamla militärflygfält. "Finhojen" får vänta tills det är absolut saltfritt på vägarna. Även om det är torrt så är vägbanan vit av gammalt salt....

Tusenfallt tack för att du/ni delar med er ! Skall cementera detta i minnet, att plocka fram då det blir rent för roligt bakom styret.

Jag hoppas å tror att jag är "mogen" nog att framföra en mc....

Ha det så bra som möjligt.

Med vänlig hälsning // Benny

 

[laidback]

Jag hoppas å tror att jag är "mogen" nog att framföra en mc....

Ha det så bra som möjligt.

Med vänlig hälsning // Benny

Tjena Benny!

Du verkar absolut ha rätt inställning för att leva länge bakom styret. Tänk dig för i början bara och gör inte som mig, så kommer allt gå galant!





I övrigt har dagen sett ut som den gjort väl ofta de senaste åren...

Skulle ta rullen en liten tur runt en av joggingslingorna i stan och har bara kommit några hundra meter när jag kommer till en brant backe. Har kört här många gånger förut och brukar backa nedför när det är brant, detta pga att rullen är lite framtung, vill alltså undvika att tippa framlänges.
Eftersom jag inte kan vrida på huvudet ordentligt (pga allt titanskrot i nacken) gör det att jag måste memorera vilket spår jag ska ta mig ned i.

Solen har inte kommit åt att smälta bort vintern riktigt, så sista tio metrarna är det is. Måste hålla mig lite utåt kanten där det finns barmark för vänsterhjulet att betta i. Samtidigt vill jag inte komma för långt ut åt vänster då skogsbacken lutar iväg brant åt det hållet, nej lite lagom blir bra.
När jag kommit nedför halva backen ser jag is på höger sida och känner mig lugn, det borde ju då vara barmark under vänster hjul. Halvsekunden senare får jag den där sällsamma känslan, ni vet, att det fortfarande går bra men ändå är på väg rätt åt hel--te. Man fattar inte att det är en själv det gäller.

Hjulen spinner på isen och sakta börjar det glida samtidigt som rullen vrider sig på tvären. I god fart sidledes får hjulet grepp i geggan och välter ut mig över skogsbranten. Som tur är landar jag ganska mjukt, slår inte i några rötter eller så. Däremot var jag bara nära att stånga en trädstam, så det räknas liksom inte. Men här ligger jag då som inte kan röra mig mitt i skogen...


När jag tänkt över situationen kommer jag fram till att det är nog bäst att ringa (som tur är kommer jag åt mobilen) mina assistenter och berätta varför jag är sen till lunchen. I nästa steg ringer jag 11414 och frågar vad de tycker jag borde göra.
Det är ju lite besvärligt läge eftersom jag ligger utslängd med huvudet brant nedåt, inte kan gå själv och rullen på 170kg ligger på sidan. När jag förklarat var jag befinner mig säger killen i växeln; "Ta det lugnt bara så skickar vi personal som hjälper dig."

Högst fem minuter senare kommer fyra poliser som snabbt konstaterar att "Det är ju bara att resa upp rullen och stoppa ned dig!"
Hej å hå, så lyfts jag på plats i rullen och blir knuffad uppför backen tills jag når säker mark. Jag tackar konstaplarna så mycket för hjälpen och slår följe hemåt med assistenterna.



En måndag hos laidback...

 

[Ulvhamne]

Hej Laidback och övriga som delar/delat med sej i denna tråd !
Imponeras av fighting-hjärtat, viljan, humorn, distansen, närheten, det bitvis "roliga" i texten. Som många andra skrivit - här finns det ett fantastiskt underlag att ha tillhanda vid körkortsutbildningen (Riskettan) !

Har varit inne på SH en tid å "smygläst". Framförallt fastnade i denna tråden. Läst i stort hela, dock inte sträckläst... Kände att jag gärna vill skriva några första rader, i detta forum.

Halloj. Jag är väl inte en av de vanligaste postarna här, men jag får hoppas att du inte blir en av oss.

Jag är en 50+:are och nybakad A-kortsinnehavare. Hade närt en dröm sedan tonåren om att köra motorcykel. För när det var dags för B-kortet så var jag så korkad (i efterhand) att jag inte gjorde två flugor på smällen, och tog bokstaven A i samma veva när man ändå var i farten med trafiklära.
Nåväl, i somras 2014 så for själve fan i mej. Nu skall jag ta den där lappen för hoj, en gång för alla !
På några dagar så hade jag bestämt mej. Anledningen till detta snabba beslut, allting är ju relativt hade ju tänkt på mc sedan tonåren, som sagt..... var en del tråkiga händelser under fjoråret. Händelser nära inpå som väckte några tankar om hur snabbt livet kan ändras och tom avslutas. Tankar som växte fram om att man måste försöka LEVA, här o nu. Att prova på att köra hoj var/är en sådan upplevelse som inte kan slinka förbi..

Det låter alldeles utmärkt tycker jag. Man ska leva fan med livet innan livet lever fan med en.

Skrev in mej på körskola då jag bestämt för att inte köra upp privat, ansåg att det skulle krävas mycket körning privat och tiden ör det fanns inte. Ville ha lappen innan säsongen var till ända. Köpte min första hoj, Kawasaki 1000 cc. Klarade lappen på mindre än en månad. Körde upp den absolut sista uppkörningstiden i detta "distrikt", mitten av oktober. Whaoo, sicken känsla att köra själv !

I vintras gjorde jag "misstaget" att sätta mej på en annan Kawasaki-modell. Vem har myntat uttrycket "att prova kostar inget".... ? Sagt o gjort, bytte till en ny hoj. Står å väntar i garaget sedan början av februari !

Här på forumet heter det väl snarare att det gör förbannat ont i plånboken att provsitta.

Jag är en obotlig tävlingsmänniska. Vill bli bra på det jag gör (arbete, träning, hobby, fritidsintresse... what ever). Nu när det gäller köra hoj så vill jag bli bra/duktig på det. Lära mej att hantera den så bra jag nånsin kan, efter min förmåga.
Det ni skrivit här får en att tänka efter. Jag kanske kommer till insikt att det är för farligt för mej ? Är som sagt i nästan övermogen ålder, men hornen blir kanske för stora...

Äsch då, ju äldre du blir, desto mindre tid kastar du ju bort om du nu skulle ställa till det för dig. Passa på att ha roligt och trivas så mycket du bara hinner tycker jag. Själv siktar jag på att komma upp på en hoj igen, trots att jag bröt ryggen i en hojkrasch. Det är värt det tycker jag. Om det är för farligt för dig kan bara du själv avgöra. Kanske kommer en dag när risken inte väger upp nöjet, och det slutar vara skoj att köra. Då slutar du helt enkelt köra.

Tänker köra några SMC-kurser nu till våren och så snart jag fått hem hoj nr 2, ännu en Kawasaki (ER-6n) så skall jag ut å träna på fd gamla militärflygfält. "Finhojen" får vänta tills det är absolut saltfritt på vägarna. Även om det är torrt så är vägbanan vit av gammalt salt....

Tusenfallt tack för att du/ni delar med er ! Skall cementera detta i minnet, att plocka fram då det blir rent för roligt bakom styret.

Jag hoppas å tror att jag är "mogen" nog att framföra en mc....

Ha det så bra som möjligt.

Med vänlig hälsning // Benny

Det låter alldeles utmärkt att köra SMC-kurser. Det är inte bara förbannat lärorikt, det är väldigt roligt. Och man träffar massor av likasinnade. Jag kör både knix, bkk och licensträning med SMC.
Eller, ja, gjorde. Och planerar att göra igen.

 

[BeSt]

Tjena Benny!

Du verkar absolut ha rätt inställning för att leva länge bakom styret. Tänk dig för i början bara och gör inte som mig, så kommer allt gå galant!





I övrigt har dagen sett ut som den gjort väl ofta de senaste åren...

Skulle ta rullen en liten tur runt en av joggingslingorna i stan och har bara kommit några hundra meter när jag kommer till en brant backe. Har kört här många gånger förut och brukar backa nedför när det är brant, detta pga att rullen är lite framtung, vill alltså undvika att tippa framlänges.
Eftersom jag inte kan vrida på huvudet ordentligt (pga allt titanskrot i nacken) gör det att jag måste memorera vilket spår jag ska ta mig ned i.

Solen har inte kommit åt att smälta bort vintern riktigt, så sista tio metrarna är det is. Måste hålla mig lite utåt kanten där det finns barmark för vänsterhjulet att betta i. Samtidigt vill jag inte komma för långt ut åt vänster då skogsbacken lutar iväg brant åt det hållet, nej lite lagom blir bra.
När jag kommit nedför halva backen ser jag is på höger sida och känner mig lugn, det borde ju då vara barmark under vänster hjul. Halvsekunden senare får jag den där sällsamma känslan, ni vet, att det fortfarande går bra men ändå är på väg rätt åt hel--te. Man fattar inte att det är en själv det gäller.

Hjulen spinner på isen och sakta börjar det glida samtidigt som rullen vrider sig på tvären. I god fart sidledes får hjulet grepp i geggan och välter ut mig över skogsbranten. Som tur är landar jag ganska mjukt, slår inte i några rötter eller så. Däremot var jag bara nära att stånga en trädstam, så det räknas liksom inte. Men här ligger jag då som inte kan röra mig mitt i skogen...
View attachment 417337

När jag tänkt över situationen kommer jag fram till att det är nog bäst att ringa (som tur är kommer jag åt mobilen) mina assistenter och berätta varför jag är sen till lunchen. I nästa steg ringer jag 11414 och frågar vad de tycker jag borde göra.
Det är ju lite besvärligt läge eftersom jag ligger utslängd med huvudet brant nedåt, inte kan gå själv och rullen på 170kg ligger på sidan. När jag förklarat var jag befinner mig säger killen i växeln; "Ta det lugnt bara så skickar vi personal som hjälper dig."

Högst fem minuter senare kommer fyra poliser som snabbt konstaterar att "Det är ju bara att resa upp rullen och stoppa ned dig!"
Hej å hå, så lyfts jag på plats i rullen och blir knuffad uppför backen tills jag når säker mark. Jag tackar konstaplarna så mycket för hjälpen och slår följe hemåt med assistenterna.



En måndag hos laidback...

Tur i oturen där, kunde slutat illa ! Bra att du landade mjukt o "missade" trädet.
Och att Kling o Klang dök upp och hjälpte till, det hör väl inte till vanligheterna.
Brukar väl vara "annat" som prioriteras, i samtal med polisen....

Går aldrig att sätta sej in i alltings djävlighet som kan dyka upp i er situation, som man rycker på axlarna åt i det normala (fullt funktionsdugliga) livet. Imponerad av er kämpaglöd och hyllar sättet att se det komiska i det vardagliga, förstår ju samtidigt att humor lättar många gånger upp det mörka/tunga.

 

[BeSt]

Halloj. Jag är väl inte en av de vanligaste postarna här, men jag får hoppas att du inte blir en av oss.


Här på forumet heter det väl snarare att det gör förbannat ont i plånboken att provsitta.

Japp, den kvider till lite ibland....
Man skall väl kanske även "passa sej" för att prova/testa mc-utrustning öht.
Har lyckats med bedriften att köpa på mej skinnställ, jacka+byxa, nr 2 också. Men i det fallet tror jag nog att det var en god gärning. Första skinnstället var/är nog en storlek för stort. Provade ett i affären och det satt som en smeck ! Mycket tightare och därmed skydden på rätt ställe.

Är av den uppfattningen att vid en närkontakt med asfalten så är det ett skinnställ som skyddar bäst mot skrapskador (?)

På tal om skyddsutrustning vad bör man tänka på - vilken typ ryggskydd, bör man använda bröstskydd (har beställt ett att ha löst innanför jackan), stövlar (är sk racing-stövlar bäst), handskar (likadant där, racin som gäller).


Äsch trivas så mycket då, ju äldre du blir, desto mindre tid kastar du ju bort om du nu skulle ställa till det för dig. Passa på att ha roligt och du bara hinner tycker jag. Själv siktar jag på att komma upp på en hoj igen, trots att jag bröt ryggen i en hojkrasch. Det är värt det tycker jag. Om det är för farligt för dig kan bara du själv avgöra. Kanske kommer en dag när risken inte väger upp nöjet, och det slutar vara skoj att köra. Då slutar du helt enkelt köra.

Hur går det med din plan att köra igen ? Blir det i år ?


Det låter alldeles utmärkt att köra SMC


Japp, dels att lära sej att köra och samtidigt, som du skrev, träffa andra likasinnade

 

[Ulvhamne]

Japp, den kvider till lite ibland....
Man skall väl kanske även "passa sej" för att prova/testa mc-utrustning öht.
Har lyckats med bedriften att köpa på mej skinnställ, jacka+byxa, nr 2 också. Men i det fallet tror jag nog att det var en god gärning. Första skinnstället var/är nog en storlek för stort. Provade ett i affären och det satt som en smeck ! Mycket tightare och därmed skydden på rätt ställe.

Är av den uppfattningen att vid en närkontakt med asfalten så är det ett skinnställ som skyddar bäst mot skrapskador (?)

På tal om skyddsutrustning vad bör man tänka på - vilken typ ryggskydd, bör man använda bröstskydd (har beställt ett att ha löst innanför jackan), stövlar (är sk racing-stövlar bäst), handskar (likadant där, racin som gäller).

Hur går det med din plan att köra igen ? Blir det i år ?

Japp, dels att lära sej att köra och samtidigt, som du skrev, träffa andra likasinnade

Skinnställ har skyddat mitt arsle flera gånger när jag åkt kana på asfalten. Föredrar helt klart att ha skinnställ på mig när jag ramlar i asfalten ivf.
Jag kör med dainese-ryggskydd och lös bröstplatta. Vilket som är bäst har jag ingen aning om men ett skinnställ som sitter bra är viktigt. Ett som dessutom inte är helt tätt är rätt trevligt.
Vad gäller handskar, se till att ha hårda skydd i handflatan med, de är väldigt sköna att ha när man kanar runt.

Det går bra med min rehab, och förhoppningsvis kommer benen att vara tillräckligt starka för att jag ska fixa mitt mål att köra i maj igen. Blir att börja lite lugnt, med knix och vanliga långsamma storbanekurser med SMC, och se hur det funkar innan (om) jag tar upp licensträningar och börjar jobba på att köra race igen.

 

[Ronin_Anr1]

Jag är en obotlig tävlingsmänniska. Vill bli bra på det jag gör (arbete, träning, hobby, fritidsintresse... what ever). Nu när det gäller köra hoj så vill jag bli bra/duktig på det. Lära mej att hantera den så bra jag nånsin kan, efter min förmåga.

Jo, det är ju en god tanke & inställnig.
Men när det barkar åt hellskotta blir det som Laidback's tur med elrullen - man bara åker med

Det ni skrivit här får en att tänka efter. Jag kanske kommer till insikt att det är för farligt för mej ? Är som sagt i nästan övermogen ålder, men hornen blir kanske för stora...

Förstår inte vad du menar Jag är inte långt efter dig i år, men har klotat 2ggr tidigare redan.

Om du som du skriver har läst det mesta i tråden har du sett mina tidigare inlägg här

Själv har jag släpat mig till gymmet på regelbunden basis i år & siktar att köra nästa år igen - mina "horn" är så stora de kan bli

Jag hoppas å tror att jag är "mogen" nog att framföra en mc....

Ha det så bra som möjligt.

Med vänlig hälsning // Benny

Ålder är bara en siffra, själv är jag strax innan 30 i sinnet.

Firade min 30årsdag på K S neurolgen en knapp månad efter första klotningen

 

[Ronin_Anr1]

I tråden för några år sedan (12-08-25) togs det upp av Wobbly om hur lång tid det tog att få sin slutliga bedömning om skade nivå & dylikt...



Min advokat hörde av sig i förra veckan & meddelade att snart är det sista klart & detta ärende snart "kan läggas till handlingarna" precis som det förra.

Så bra att jag inte behöver vänta så länge den här gången
Har ju inte ens börjat köra hoj igen.... Det hann jag med förra gången....

Nu börjar det närma sig.
Bolaget har hört av sig till Spinalis/RSS där "mina" läkare håller hus.
Var igår på läkarbesök för att få intyg var min skada i % ligger nu.
Ett besök till med en sjukgymnast sedan är det bara F bolaget som skall göra det sista....

För övrigt fick jag reda på för första ggn min skade nivå efter första marksyningen -97.
Jag var på 75%!

Får se vad den totala % - blir efter mina nya skador?

 

[Harmon Rabb]

Tittar in och läser tråden ibland och läser. Det är kämparglöd i många av er. Fortsatt imponerad av Laidback

 

[laidback]

Nu börjar det närma sig.
Bolaget har hört av sig till Spinalis/RSS där "mina" läkare håller hus.
Var igår på läkarbesök för att få intyg var min skada i % ligger nu.
Ett besök till med en sjukgymnast sedan är det bara F bolaget som skall göra det sista....

För övrigt fick jag reda på för första ggn min skade nivå efter första marksyningen -97.
Jag var på 75%!

Får se vad den totala % - blir efter mina nya skador?

Låter som en evighetssåpa, det där. Det är ju också först när man fått sin handikappnivå bestämd som det kan bli ordning på den ekonomiska ersättningen. Hur har det funkat för dig, var dina skador reglerade efter den första kraschen innan du klotade nästa gång?

Tittar in och läser tråden ibland och läser. Det är kämparglöd i många av er. Fortsatt imponerad av Laidback

Tack för att du läser!

 

[Ronin_Anr1]

Låter som en evighetssåpa, det där. Det är ju också först när man fått sin handikappnivå bestämd som det kan bli ordning på den ekonomiska ersättningen. Hur har det funkat för dig, var dina skador reglerade efter den första kraschen innan du klotade nästa gång?

_
Förr var det nu fast jävligare var det desto värre.
Men såhär jävla sämre har det tamigfan aldrig varit dåligt!
(Skrivet av nån klok människa jag inte vet namnet på
och skrivet här i ett utslag av ironi)

Jo, de var reglerade. Hade sista samtalet med min advokat från sjuksängen i & med skada nr 2.
Tekniskt sett var allt redan klart vid den tidpunkten. Advokaten hörde bara av sig för att typ "tacka för den här tiden".
- Han visste inte då att jag " lyckats igen"
Vis av erfarenheten att juridiskt ombud är att föredra vid kontakt med försäkringsbolag & myndigheter frågade jag om han kunde fortsätta företräda mig & så blev det & är det fortfarande.

I övrigt är jag inte mycket visare, d vs , jag vill ju forftarande köra hoj....

Är en del som yttrat sig i denna tråd . Att vid en olycka som leder till vad jag & mina olyckskamrater här råkat ut för, att de heller vill mista livet än hamna i vår situation.

Förstår det resonemanget till 100% , Det var min önskan med när jag började köra igen efter första klotningen!

Nåja, man kan inte lyckas jämt

Skam den som ger sig ......

Om jag inte kan vara ett gott föredömme så kan jag i
alla fall vara ett varnande exempel.



- - - Updated - - -

 

[Ulvhamne]

_
Förr var det nu fast jävligare var det desto värre.
Men såhär jävla sämre har det tamigfan aldrig varit dåligt!
(Skrivet av nån klok människa jag inte vet namnet på
och skrivet här i ett utslag av ironi)

Jo, de var reglerade. Hade sista samtalet med min advokat från sjuksängen i & med skada nr 2.
Tekniskt sett var allt redan klart vid den tidpunkten. Advokaten hörde bara av sig för att typ "tacka för den här tiden".
- Han visste inte då att jag " lyckats igen"
Vis av erfarenheten att juridiskt ombud är att föredra vid kontakt med försäkringsbolag & myndigheter frågade jag om han kunde fortsätta företräda mig & så blev det & är det fortfarande.

I övrigt är jag inte mycket visare, d vs , jag vill ju forftarande köra hoj....

Är en del som yttrat sig i denna tråd . Att vid en olycka som leder till vad jag & mina olyckskamrater här råkat ut för, att de heller vill mista livet än hamna i vår situation.

Förstår det resonemanget till 100% , Det var min önskan med när jag började köra igen efter första klotningen!

Nåja, man kan inte lyckas jämt

Skam den som ger sig ......

Om jag inte kan vara ett gott föredömme så kan jag i
alla fall vara ett varnande exempel.



- - - Updated - - -

https://www.youtube.com/watch?v=BTPeub2vEhs

Jag får ta lärdom av ditt bra dåliga exempel och ge fan i att bryta ryggen igen.
...Men det är nog kört, målet är ju att börja köra RR igen.

 

[Nikel]

När man läser dina historier om krossade pannor och rullstolsavkörningar så blir jag ömsom deppig och ömsom lite fundersam på om du är lite Masochistisk.

Det verkar iaf ta livet lite med e klackspark.
Som är helt fel ordval men jag hoppas du fattar ändå

 

[alexe87]

Har på dagen haft mitt A-kort i två veckor, lämnade hojen på service idag o byta bakdäck, kört över 200 mil på två veckor så har blivit en del. Fått nackspärr, haft ont i nacken i sex dagar nu pga ja kört så mycket o överbelastat nacken bland annat. Kör man utan kåpor får man ta en del vind och när nacken inte är van vid den typen av belastning är det som ett brev på posten. Har dock lätt för att få ont i nacken då jag klotat med crossen två gånger och landat på huvudet. Hade som tur var bägge gångerna nackskydd men det har allt satt lite spår. Kan tex inte åka våldsamma berg och dalbanor som helix eller kanonen på liseberg då gör det ont i nacken. Kan inte föreställa mig hur det är att ha det värre, att vara sönder =/

Nog om det, denna tråden borde alla som ska ta/tagit/håller på att ta mc kort läsa. Jag har alltid sedan jag varit liten drömt om friheten med att köra motorcykel och nu gör jag det. Dock har jag de senaste året verkligen förstått allvaret i att köra, att man ökar risken för dödlig eller invalidiserande olycka med tusentals procent varje gång man ger sig ut o kör på vägarna, men känslan när man åker iväg, bara kör utan mål, den överstiger risken.
Läste ett inlägg om en kille här i tråden som hamnar i "bubblan" och fan vad man känner igen sig, så fort man är där ute o kör så kopplar det bort helt plötsligt när man ser ett gaspådrags inbjudande vägparti. Då glömmer man traktorer, halvblinda o döva pensionärer och djur utan trafikvett. Men efter att ha läst här har min medvetenhet ökat mer och man måste lägga band på sig själv när man är där ute. En bekant, hans och hans fru kraschade i en bil i 25-30Km/h efter inbromsning och det gick illa. Mycket rehab och problem med diverse skador.

I alla fall, otroligt inspirerande och hädanefter ska jag ge mig fan på att vara ännu mer medveten och vaken när jag är där ute i barndomsdrömmen =)

 

[laidback]

När man läser dina historier om krossade pannor och rullstolsavkörningar så blir jag ömsom deppig och ömsom lite fundersam på om du är lite Masochistisk.

Det verkar iaf ta livet lite med e klackspark.
Som är helt fel ordval men jag hoppas du fattar ändå

Har på dagen haft mitt A-kort i två veckor, lämnade hojen på service idag o byta bakdäck, kört över 200 mil på två veckor så har blivit en del. Fått nackspärr, haft ont i nacken i sex dagar nu pga ja kört så mycket o överbelastat nacken bland annat. Kör man utan kåpor får man ta en del vind och när nacken inte är van vid den typen av belastning är det som ett brev på posten. Har dock lätt för att få ont i nacken då jag klotat med crossen två gånger och landat på huvudet. Hade som tur var bägge gångerna nackskydd men det har allt satt lite spår. Kan tex inte åka våldsamma berg och dalbanor som helix eller kanonen på liseberg då gör det ont i nacken. Kan inte föreställa mig hur det är att ha det värre, att vara sönder =/

Nog om det, denna tråden borde alla som ska ta/tagit/håller på att ta mc kort läsa. Jag har alltid sedan jag varit liten drömt om friheten med att köra motorcykel och nu gör jag det. Dock har jag de senaste året verkligen förstått allvaret i att köra, att man ökar risken för dödlig eller invalidiserande olycka med tusentals procent varje gång man ger sig ut o kör på vägarna, men känslan när man åker iväg, bara kör utan mål, den överstiger risken.
Läste ett inlägg om en kille här i tråden som hamnar i "bubblan" och fan vad man känner igen sig, så fort man är där ute o kör så kopplar det bort helt plötsligt när man ser ett gaspådrags inbjudande vägparti. Då glömmer man traktorer, halvblinda o döva pensionärer och djur utan trafikvett. Men efter att ha läst här har min medvetenhet ökat mer och man måste lägga band på sig själv när man är där ute. En bekant, hans och hans fru kraschade i en bil i 25-30Km/h efter inbromsning och det gick illa. Mycket rehab och problem med diverse skador.

I alla fall, otroligt inspirerande och hädanefter ska jag ge mig fan på att vara ännu mer medveten och vaken när jag är där ute i barndomsdrömmen =)

Hej, grattis till körkortet!

Du har en skitkul tid framför dig, tänk bara på att det är så vansinnigt lätt att göra misstag i början, allt från att stödet sjunker genom mjuk asfalt till... värre misstag. Försök var med hela tiden och lås inte fast rullen mot stoppet så kommer du få många år bakom styret.

Så har jag äntligen följt ditt och andras råd här i tråden; Jag skickade en snabb presentation av mig själv, samt en länk till den här tråden till en körskola i stan. Blir spännande att se om de hör av sig!

 

[laidback]

Ibland skulle man inte klivit upp ur sängen...


Här skulle jag under gårdagen (den 4/6) ha skrivit om min enastående rullstol igen, igår firade vi nämligen två år tillsammans. Under dessa två år har vi avverkat en farlig massa mil, första året blev det t.ex. 286 mil, inte illa? Detta har det senaste året eskalerat till en rent absurd nivå i jakten på drömgränsen 400 mil på ett år.

Ur loggboken:
4/6 -13 0 km
5/7 -13 500 km
4/6 -14 2860 km
1/12 -14 5000 km
23/4 -15 6000 km
4/6 -15 6968 km

Det var så bra planerat, mellan mig och 700-mila-gränsen var bara en munsbit bestående av 32 km som snabbt hade repats av igår. Det var bara det att rullen var så grisig efter allt regnande och geggande, så jag styrde in i duschen så att min butler kunde spola av den. Detta brukar göras försiktigt, det är ju elektronik det gäller.
Tyvärr var det så att något litet stänk letat sig in till ett kretskort och kortslöt hela rullen. Skiiiit!

Snabbt samtal till Permobil; ”Nej tyvärr, har inte tid förrän på måndag.” Fakk!
På väderrapporten utlovas givetvis den varmaste helgen hittills i år och här sitter jag, dömd till fyra dagar inomhus i den manuella hat-rullen.


Jahapp, krånglar mig bort till datorn och ska just inleda en fyradagars-sittning, försöker få ordning på minimus, klickknapp och tangentbord, men märker att det händer inte ett jäkla dugg. Hur mycket jag än försöker skaka liv i fanstyget är datorn död. DÖD! Hur är det möjligt att de två hjälpmedel jag använder överlägset mest, båda pajar inom en halvtimme? Det måste vara nån som driver med mig, datorjä...n funkade för bara en timme sen?!

Ringer ett proffs som efter en snabb analys dömer ut skärmen. Okej, ner till Elgiganten (1 års garanti) med skärmen i butlerns bil, där de menar att skärmen är felfri, alltså borde datorn va paj. Inte kul eftersom garantijobb brukar ta åtm två veckor, humöret nu på ännu lägre nivå. Aja, fram med en trave 80-tals Bike så klarade jag den kvällen, men jäklar så ovant utan datorn.

Idag gjordes en ny attack i färdtjänstbuss mot Elgigo med datorn. Efter fem minuter konstaterar killen att den var liite seg att starta om, men nu fungerar felfritt. Jag är nu helt säker på att nån försöker driva mig till vansinne, beslutar mig dock att vänta med att kliva över den tröskeln tills jag provat datorn hemma.


Eftersom detta går att läsa idag, kan man dra slutsatsen att datorn ännu funkar och att jag iallafall är en halv människa. Hel blir jag först på måndag, när rullen förhoppningsvis fungerar igen.
Med endast 32 km kvar till 700 mil på två år sprack det alltså, men 410 mil på ett år är väl inte kattskit det heller?



Bilder kommer när rullen återupplivas.