Konsekvenser av hojåkning

[F. Void]

Ett stort tack till alla som delar med sig av sina erfarenheter i tråden, det är verkligen nyttigt att läsa och låta det på allvar sjunka in i huvudet exakt vad ett felsteg kan innebära - i synnerhet för nya hojåkare som jag! Förvisso är jag som utgångspunkt försiktig och har en alldeles för livlig fantasi för att inte tänka igenom konsekvenserna av saker, men det är inget man ska sätta tillit till.

Trist att höra om alla fruktansvärda upplevelser... Jag är glad att ni lever! Ta hand om er, och ett stort, juligt krya på er till alla skadade!

 

[Nikel]

Efter 10 sekunder börjar det göra ont igen, så jag viker ner skärmen och tittar. Tro på fan att jag sitter med foten över ett tänt värmeljus som står på bordet..
Hade inte en tanke på att det kan vara något annat än min kropp som orsakar smärta, hade en fin brännblåsa under foten efter det.
Blivit så van med all smärta att man alltid skyller på hjärnans signaler, som man självklart tror är felaktiga.
Tydligen funkar mina signaler rätt bra ändå haha

Fick en bild på detta i huvudet.

-Ist just a flesh wound.

https://www.youtube.com/watch?v=Jvqhk7YDH9U

 

[Fraden]

Halloj, alla i den här tråden. Jag får sälla mig till de med trasig rygg efter en låghastighetsvurpa med enduro.

Hejsan.
Har två frågor om det går bra.
Vad använde du för skydd när olyckan var framme?
Hur landade du?
Har själv kört enduro då och då, och har klurat lite på hur man bäst kan skydda sig.

 

[nissepelle]

Tjena igen! Vet inte om jag vill ha sagt så mycket med det här inlägget egentligen, men jag vill berätta att jag, fortfarande, läser allt du skriver här i tråden laidback. Keep going strong!

 

[RymdBörje]

Halloj, alla i den här tråden. Jag får sälla mig till de med trasig rygg efter en låghastighetsvurpa med enduro.
Fortfarande färsk, så vet inte alls hur det blir i slutändan med hur mycket funktion jag får, men har redan nu bra funktion överallt utom högerbenet, för att bara vara 3 veckor sedan jag bröt ryggen och ingen smärta att tala om...

Har en fråga gällande något jag har för mig diskuterats tidigare i tråden, en operation där bit av ryggmärgen ersattes av en kassett (eller rör) med något magiskt medel i som stimulerar nervåterväxt. Har för mig att det var någon här som visste lite om någon som skulle vara med i försöken...
Någon som vet hur det gått med det hela?

Frågar mest för att jag diskuterade det lite ytligt med sjukgymnaster här, och de ville också gärna veta mer.
Själv har jag definitivt för mycket funktion för att öht ha något att hoppas på den proceduren.

Från London Imperial College: New Discovery Gives Hope
Här från BBC: Paralysed man walks after cell transplant
Mayo Clinic: NEURO-REGENERATION AND SPINAL CORD INJURY

Det finns mer på nätet om man söker på t.ex: spinal nerve regeneration eller varianter på det temat.

 

[Ulvhamne]

Hejsan.
Har två frågor om det går bra.
Vad använde du för skydd när olyckan var framme?
Hur landade du?
Har själv kört enduro då och då, och har klurat lite på hur man bäst kan skydda sig.

Jag hade stövlar, knäskydd, skyddsjacka, ryggskydd, vanliga mc-handskar istället för cross/endurohandskar, samt crosshjälm. Nackskydd var det enda jag inte hade.
Jag landade på ansiktet/bröstet på lera, så kroppen stannade, och benen som fortfarande var luftburna fortsatte framåt och då gick ett par kotor sönder. Svårt att se att några andra skydd hade hindrat min skada.
Jag hade otur, och landade illa. Jag kunde haft mer otur, eftersom att jag har hyfsat god funktion i vänsterbenet och tarmarna och full funktion i allt över naveln och blåsan. Det som fortfarande inte kommit tillbaka är högerbenet.
Höll kanske 50 när jag flög omkull, så inte direkt någon höghastighetsvurpa heller, hade lätt kunnat göra samma resa valfritt tvåhjuligt fordon.
Det som stör mig mest med skadan är att jag antagligen inte kommer kunna tävla i RR igen om högerbenet inte kommer igång (Vilket det kan göra, med lite tur)

 

[laidback]

Kul att fler hittat tråden!
Jag undrar hur ni som kör cross och enduro är försäkrade? Och för den delen också ni bandagspiloter med avdankade RR-hojar?

Visst, med gatreggad endurohoj har man alltid trafikförs som gäller och ger en hyfsad ekonomi om man skulle bli ett paket, men ni andra?
Mitt tips är att ta en riktig olycksfallsförsäkring som gäller för högrisksporter, och kolla upp om ni kan ta nån förs genom facket också. Många har säkert tänkt över det redan, men har man inte gjort det så...

 

[[Tim]]

Jag har följt tråden i det tysta men nu har jag en fråga till alla trasiga/halvtrasiga individer. Vurpade med hojen 2007 och krossade bl.a båtbenet i foten. Vilket medförde neuropatiska? nervsmärtor. Efter många om och men ( har vägrat steloperera) så har jag nu blivit godkänd för ryggmärgsstimulering.
Är det ngn här som har ngn erfarenhet av denna sortens operation?

Sist men inte minst vill jag tacka laidback för en massa intressant och lärorik läsning! Du har säkert räddat många kamikazepiloter från att ha hamna på sjukan

 

[Ulvhamne]

Kul att fler hittat tråden!
Jag undrar hur ni som kör cross och enduro är försäkrade? Och för den delen också ni bandagspiloter med avdankade RR-hojar?

Visst, med gatreggad endurohoj har man alltid trafikförs som gäller och ger en hyfsad ekonomi om man skulle bli ett paket, men ni andra?
Mitt tips är att ta en riktig olycksfallsförsäkring som gäller för högrisksporter, och kolla upp om ni kan ta nån förs genom facket också. Många har säkert tänkt över det redan, men har man inte gjort det så...

Definitivt! Jag hade inte velat ligga här utan att ha diverse försäkringar. Det jag verkar ha missat är inkomstförsäkring, som jag tänkte skaffa men aldrig riktigt kom till skott med.

 

[Ulvhamne]

Från London Imperial College: New Discovery Gives Hope
Här från BBC: Paralysed man walks after cell transplant
Mayo Clinic: NEURO-REGENERATION AND SPINAL CORD INJURY

Det finns mer på nätet om man söker på t.ex: spinal nerve regeneration eller varianter på det temat.

De ville gärna få veta mer från källan, och specifikt för försöken i Sverige.

 

[laidback]

Vi tillverkar här i lilla Tranemo en säng som heter Care of sweden. De har tydligen riktigt bra madrasser som levereras till sjukvården. http://www.careofsweden.se/produkter/

Hallå Spiderpig!

För ca en månad sen var jag och provlåg en madrass från Care of Sweden. Det är dyra grejor, så det är viktigt att det blir rätt modell. Vi kom fram till att jag skulle behöva en madrass med växeltryck, detta pga att jag ligger tre timmar på ena sidan innan det kommer folk och vänder mig till andra sidan.

Efter en vecka fick jag hem en madrass för utvärdering. Första natten var det svårt att vänja sig vid alla ljud som kompressorn och madrassen hade för sig, men jag tänkte att jag får nog ge det några nätter så kanske jag vänjer mig. Det gjorde jag inte.

Nu när jag använt madrassen i tre veckor har jag varit som en zombie dagtid och bara längtat tills det blir dags att lägga sig igen. Tyvärr börjar bara en ny natt med ickesömn. Det är inte kompressorn som stör mig, den låter inte mer än en katt som spinner. Nej, det är allt pysande, väsande och knäppande från de olika luftkamrarna som är det värsta.
Tyvärr blir det nog att jag återgår till min gamla inkörda, tysta madrass.

 

[laidback]

Hallå Spiderpig!

För ca en månad sen var jag och provlåg en madrass från Care of Sweden. Det är dyra grejor, så det är viktigt att det blir rätt modell. Vi kom fram till att jag skulle behöva en madrass med växeltryck, detta pga att jag ligger tre timmar på ena sidan innan det kommer folk och vänder mig till andra sidan.

Efter en vecka fick jag hem en madrass för utvärdering. Första natten var det svårt att vänja sig vid alla ljud som kompressorn och madrassen hade för sig, men jag tänkte att jag får nog ge det några nätter så kanske jag vänjer mig. Det gjorde jag inte.

Nu när jag använt madrassen i tre veckor har jag varit som en zombie dagtid och bara längtat tills det blir dags att lägga sig igen. Tyvärr börjar bara en ny natt med ickesömn. Det är inte kompressorn som stör mig, den låter inte mer än en katt som spinner. Nej, det är allt pysande, väsande och knäppande från de olika luftkamrarna som är det värsta.
Tyvärr blir det nog att jag återgår till min gamla inkörda, tysta madrass.

Skulle också kanske tillägga att madrassen som sådan faktiskt är tryckavlastande, vilket är poängen. Man har ju en liten knota som sticker ut på baksidan av axeln, och där fick jag t.ex. alltid ett ilsket rött tryckmärke, stort som en femkrona, med min gamla madrass. Det märket försvann visserligen alltid efter ca en timme, men det kräver noggrann uppsikt för att undvika trycksår.
Med Care of Swedens luftmadrass var det märket betydligt mindre framträdande, bara lite diffust rött, så jag förstår absolut vitsen med madrassen. Framför allt för de som tillbringar hela dagar i sängen.

Sen var det bara det där med sömnen...

 

[Ronin_Anr1]

I tråden för några år sedan (12-08-25) togs det upp av Wobbly om hur lång tid det tog att få sin slutliga bedömning om skade nivå & dylikt...

Det tog drygt 10år för mig att bli klar med bedömning om min skada.
F B avslutade sina affärer med mig under -09 från skadan -97

För de som minns något från mina tidigare inlägg så "klotade" jag sist i sep-09
Får se hur lång tid det tar denna gång

Min advokat hörde av sig i förra veckan & meddelade att snart är det sista klart & detta ärende snart "kan läggas till handlingarna" precis som det förra.

Så bra att jag inte behöver vänta så länge den här gången
Har ju inte ens börjat köra hoj igen.... Det hann jag med förra gången....

 

[Knobi]

Tagen av allt detta, Tack för att du delar med dig av din berättelse.

Jag har en nära vän som brakade i och hamnade i stol. Från bröstkorgen och neråt är allt borta.
Men något som slagit mig är det att efter olyckan så kommer det någon kämparglöd som bara finns hos vissa personer de där så satans starka personerna som inser att man måste göra något av det som man har just nu. Beundransvärt! till 1000.

Jag själv var sommaren 2010 uppe i skärgården och firade lite med grabbarna och var lite oförsiktig och dök lite illa. Kände att jag slog i botten och fick lite ont i axelpartiet och nacke men tänkte inte så mycket på det.
(bara det att jag kom upp ur vattnet igen, kunde ju gått käpprätt åt skogen redan där).

När jag sedan kommit hem till min dåvarande gravida sambo så var ju livet som vanligt ända fram tills på tisdagen. Då var det någon som hade stängt av en knapp i huvudet på mig. Jag hade inte någon känsel i fötter, ben, armar och händer när jag skulle kliva ur sängen när jag vaknade på morgonen.

Upp till Akuten i irrande fart där slängde de på mig en nackkrage och kastade in mig i ett par röntgenmaskiner. Paniken när jag hade fått liggläge där uppe med huvudet fast stirrandes upp i det vita taket på akuten. Fortfarande vidrig smärta i nacken och domnade kroppsdelar.

Efter 10 timmars stirrande i taket på akuten blev det IVA sedan kom det in en läkare med en rätt så allvarlig hållning och frågade vad som hade hänt. Jag förklarade och utan att vänta på något svar så skrek jag mer eller mindre på honom vad F** står på som att det vore han som knuffat ned mig med huvudet före i vattnet.

Det visade sig att jag hade en fraktur på en av mina nackkotor. Och att det hade svullnat kring kotan och det var därför som jag hade tappat känsel i kroppen. (Läkaren tittar lite på mig och tar en konstpaus, kändes rätt så lång i hans värld var den säkert bara 2 sekunder i min ca 20 minuter.) Sköterskorna pillar i mig lite morfin så att jag ska få sova. (Helt onödigt då de kommer och väcker mig en gång i timmen för att fråga om mina personuppgifter, vart jag är, Vart jag bor)

3 dagar liggandes i säng och får fortfarande inte sitta upp för att man inte vet hur det påverkar svullnaden.
4 dagen får jag komma ut och upp. Min semester som var inne på sin 4dje dag förvandlas till sjukskrivning med nackkrage i 6 veckor.

Idag är jag helt återställd. men detta gav mig en läxa som jag förmodligen aldrig kommer att glömma. Och jag tar det lugnt vid vatten och försöker reflektera när jag kör hoj på vad som kan hända.

Kämpa på!

 

[laidback]

Tagen av allt detta, Tack för att du delar med dig av din berättelse.

Jag har en nära vän som brakade i och hamnade i stol. Från bröstkorgen och neråt är allt borta.
Men något som slagit mig är det att efter olyckan så kommer det någon kämparglöd som bara finns hos vissa personer de där så satans starka personerna som inser att man måste göra något av det som man har just nu. Beundransvärt! till 1000.

Jag själv var sommaren 2010 uppe i skärgården och firade lite med grabbarna och var lite oförsiktig och dök lite illa. Kände att jag slog i botten och fick lite ont i axelpartiet och nacke men tänkte inte så mycket på det.
(bara det att jag kom upp ur vattnet igen, kunde ju gått käpprätt åt skogen redan där).

När jag sedan kommit hem till min dåvarande gravida sambo så var ju livet som vanligt ända fram tills på tisdagen. Då var det någon som hade stängt av en knapp i huvudet på mig. Jag hade inte någon känsel i fötter, ben, armar och händer när jag skulle kliva ur sängen när jag vaknade på morgonen.

Upp till Akuten i irrande fart där slängde de på mig en nackkrage och kastade in mig i ett par röntgenmaskiner. Paniken när jag hade fått liggläge där uppe med huvudet fast stirrandes upp i det vita taket på akuten. Fortfarande vidrig smärta i nacken och domnade kroppsdelar.

Efter 10 timmars stirrande i taket på akuten blev det IVA sedan kom det in en läkare med en rätt så allvarlig hållning och frågade vad som hade hänt. Jag förklarade och utan att vänta på något svar så skrek jag mer eller mindre på honom vad F** står på som att det vore han som knuffat ned mig med huvudet före i vattnet.

Det visade sig att jag hade en fraktur på en av mina nackkotor. Och att det hade svullnat kring kotan och det var därför som jag hade tappat känsel i kroppen. (Läkaren tittar lite på mig och tar en konstpaus, kändes rätt så lång i hans värld var den säkert bara 2 sekunder i min ca 20 minuter.) Sköterskorna pillar i mig lite morfin så att jag ska få sova. (Helt onödigt då de kommer och väcker mig en gång i timmen för att fråga om mina personuppgifter, vart jag är, Vart jag bor)

3 dagar liggandes i säng och får fortfarande inte sitta upp för att man inte vet hur det påverkar svullnaden.
4 dagen får jag komma ut och upp. Min semester som var inne på sin 4dje dag förvandlas till sjukskrivning med nackkrage i 6 veckor.

Idag är jag helt återställd. men detta gav mig en läxa som jag förmodligen aldrig kommer att glömma. Och jag tar det lugnt vid vatten och försöker reflektera när jag kör hoj på vad som kan hända.

Kämpa på!

O herrejäklar, det du beskriver är nog så nära förlamning man kommer..!

Känner igen allt du skriver, paniken när man börjar förstå vad det är som egentligen har hänt och när de berättar att det med 100% chans kommer att vara för evigt. Fruktansvärt!

Hur var det för dig, sa läkarna att det kan röra sig om en bestående skada, eller höll de inne lite med diagnoserna? Och vilken nackkota var det?
Jag har ju också skador i nacken, C4-C5, men som otrolig tur jag hade så är skadan väldigt inkomplett.

Var det bara känseln som försvann för dig, eller blev motoriken också påverkad? Hursomhelst har du haft en sagolik tur, tänk om du fått en komplett skada från nacken och nedåt...

 

[Knobi]

Ja det var ju inte någon som hade en aning vad det var som det rörde sig om, Jag fick inte reda på några % eller något.

Var utan mat och dropp i 24 timmar med tanke på att dom inte visste om det var så att jag skulle operas eller inte.

Så det var det som var den jobbigaste biten att bara ligga där hungrig och helt "förvirrad" och aningen drogad. Men sedan när de satte in dropp och hade kollat ordentligt på magnet och de andra röntgen bilderna så var de ju rätt så säkra då att det var en spricka och att fenomenet hade uppkommit p.g.a. den svullnaden kring kotan. Jag tror att anledningen till att de inte säger så mycket i början är dels att man inte vet och för att de är väldigt försiktiga med att säga för mycket eller lite.

Sprickan var på C4 om jag inte minns helt fel.

Det var stickningar i fingrarna framförallt som var det jobbiga. Eftersom att känseln inte var helt 100 så var det ju lite sådär att greppa saker ordentligt. Svårt att avgöra om det var för hårt eller löst och lite sådär. Men allt det gick tillbaka inom första veckan.

Så jag är medveten om att jag har tur. Jag skojade lite med min läkare och sa att de lät mig ha kragen i 6 veckor bara för att jag skulle lära mig en liten läxa. Då skrattade han lite jo den kanske kunde rykt efter 4 men nu vet du ju vad du inte skall göra i fortsättningen.

Man har ju inte ängla vakt allt för många gånger i livet så nu tänker jag mig för lite extra.

 

[laidback]

Ja det var ju inte någon som hade en aning vad det var som det rörde sig om, Jag fick inte reda på några % eller något.

Var utan mat och dropp i 24 timmar med tanke på att dom inte visste om det var så att jag skulle operas eller inte.

Så det var det som var den jobbigaste biten att bara ligga där hungrig och helt "förvirrad" och aningen drogad. Men sedan när de satte in dropp och hade kollat ordentligt på magnet och de andra röntgen bilderna så var de ju rätt så säkra då att det var en spricka och att fenomenet hade uppkommit p.g.a. den svullnaden kring kotan. Jag tror att anledningen till att de inte säger så mycket i början är dels att man inte vet och för att de är väldigt försiktiga med att säga för mycket eller lite.

Sprickan var på C4 om jag inte minns helt fel.

Det var stickningar i fingrarna framförallt som var det jobbiga. Eftersom att känseln inte var helt 100 så var det ju lite sådär att greppa saker ordentligt. Svårt att avgöra om det var för hårt eller löst och lite sådär. Men allt det gick tillbaka inom första veckan.

Så jag är medveten om att jag har tur. Jag skojade lite med min läkare och sa att de lät mig ha kragen i 6 veckor bara för att jag skulle lära mig en liten läxa. Då skrattade han lite jo den kanske kunde rykt efter 4 men nu vet du ju vad du inte skall göra i fortsättningen.

Man har ju inte ängla vakt allt för många gånger i livet så nu tänker jag mig för lite extra.

Med tanke på din känsel i fötterna då, var det inte jättesvårt att gå? Alltså att du måste titta på fötterna för att veta var de hamnar?


Ja, nackkragen och jag var inte sams en minut.
Min hade sådär lagom längd att hade jag örsnibbarna utanför, då tryckte nackkragen på underifrån så att det efter några veckor kändes som rejäla blåmärken på öronen. Men hade jag örsnibbarna nedstoppade i, ja då klämde kragen nästan sönder dom utifrån, gjorde minst lika ont. Hade min nackkrage från ca 10:e augusti när de stagat upp nacken, till slutet av oktober när jag skulle till Ackis. Vidrigt!

 

[Knobi]

Det kändes lite som när fötterna sover. Man har koll på dem men det är väldigt obehagligt att gå på.

Ja fy fan för kragarna. Dom har inte gjorts för komfort. Vedervärdig uppfinning.

 

[Ulvhamne]

Jag klarade mig ju utan att bryta något i nacken, men den där kragen fick sitta på från kraschen till operationen dagen därpå. Och fy fan, den klämde nå djävulskt på kraniet i bakhuvudet. Hade ont där i dagar efter att ha blivit av med den. Enda fördelen var att det gjorde så jävla ont i bakhuvudet att de tre trasiga kotorna i ryggen kändes mindre.

 

[Knobi]

Ja ska man ta "akut" kragen så är ju den snäppet värre än den man släpps hem med. Urgh