Konsekvenser av hojåkning

[Jack90]

Rätt stört att kroppen kan ta sådan skada av att ligga still.


Nu kanske inte detta är ett alternativ, men sömntabletter?
Fungerar det när någon väcker en?


Jag har aldrig provat.

Vad jag har hört om sömntabletter (en sort) är att om du tar en utan att lägga dig så får det motsatt effekt efter ett tag, misstänker att det får samma effekt om du blir väckt under natten med medlet i blodet. Och att det blir istortsett omöjligt att somna om!

 

[kj80]

Inga problem att somna om eller bli väckt efter du har tagit insomningstabletter. Dock kan det ge den effekten av att om du håller dig vaken o sysselsatt efter du tagit tabletterna så kan det motsatt effekt. Jag äter insomningstabletter varje kväll och ibland kan det ta 3 timmar innan jag somnar ändå. Effekten av tabletterna sitter i typ 6-8 Tim efter intag så om man blir väckt efter kanske 3 Tim så är man ganska omtöcknad. Jag använder imowane vanligtvis och stilnoct ibland för att toleransen ökar efter ett tag. Blir ibland väckt mitt i natten av hunden som akut blir nödig och kan då för det mesta somna om igen dock så finns det knappt nåt minne alls av att man vart ute.

 

[laidback]

Rätt stört att kroppen kan ta sådan skada av att ligga still.


Nu kanske inte detta är ett alternativ, men sömntabletter?
Fungerar det när någon väcker en?


Jag har aldrig provat.

Ja visst är det otroligt?!

Men trycksår har de tjatat om som något nästintill livsfarligt ända sen jag hamnade i rulle. Och det gäller att verkligen ta på allvar, för på 50-talet dog 50% av de i rullstol i sviterna av trycksår. Man visste inte varken hur det skulle undvikas eller behandlas.

Jag har haft röda märken - tryckmärken - vid två tillfällen. Båda var på svanskotan, ett utsatt ställe. Första gången låg jag på sidan i sängen i två dygn innan det försvann, var bara uppe för mat. Andra gången tog det tre dygn. Har hört att har man väl fått ett trycksår så elakt att det måste opereras, då har man att se fram mot noggrann avlastning flera gånger varje dag resten av livet. Hårda bud.



Sömntabletter provade jag medan jag ännu låg på sjukan. Jag minns inte om det var nåt som gjorde att jag sov bättre, däremot somnade jag som en klubbad. Men det är ju som sagt det där att bli väckt också...

 

[Ulvhamne]

Slösurfade en del under kalla faktas granskning av verkstäder, och ramlade förbi den här artikeln och kom att tänka på den här tråden.

 

[laidback]

Slösurfade en del under kalla faktas granskning av verkstäder, och ramlade förbi den här artikeln och kom att tänka på den här tråden.

Ja vilket lyft att kunna gåträna! Men jag fattar inte riktigt vilka funktioner han fått tillbaks, eller är det bara jag som är trög?


En kille jag brukar stöta ihop med på rehab-träningen är också (som Darek i artikeln) paraplegiker, alltså har ingen funktion nedanför bröstet. Han berättade att han för länge sedan gåtränat med ortoser likn dem Darek har runt knäna, han höll sig i barret och vrickade/svängde fram benen. Det blev för tungt att balansera och gjorde ont i axlarna så han fick lägga ner.

 

[Ulvhamne]

Ja vilket lyft att kunna gåträna! Men jag fattar inte riktigt vilka funktioner han fått tillbaks, eller är det bara jag som är trög?


En kille jag brukar stöta ihop med på rehab-träningen är också (som Darek i artikeln) paraplegiker, alltså har ingen funktion nedanför bröstet. Han berättade att han för länge sedan gåtränat med ortoser likn dem Darek har runt knäna, han höll sig i barret och vrickade/svängde fram benen. Det blev för tungt att balansera och gjorde ont i axlarna så han fick lägga ner.

Om jag förstår det rätt har han återfått motorisk funktion i benen, musklerna i benen används för lokomotionen, dessutom har han tydligen återfått viss funktion i blåsan, tarmarna och de sexuella organen. Dessutom verkar det fortsätta att bli bättre.

 

[laidback]

Om jag förstår det rätt har han återfått motorisk funktion i benen, musklerna i benen används för lokomotionen, dessutom har han tydligen återfått viss funktion i blåsan, tarmarna och de sexuella organen. Dessutom verkar det fortsätta att bli bättre.

Det låter ju helt underbart, tänk om man kan börja hoppas?!
Jag måste kolla runt bland de jag känner som är mer insatta och höra om de vet mer om det här.


Ibland hör man om ett forskarlag i glädjeyra när de åstadkommit ett pirr i tån hos någon komplett skadad (helt "avstängd" nedanför skadenivån). Det är naturligtvis alldeles oerhört för forskarna, men framförallt för den skadade. Det är bara det atteeh... Jag vill ju tillbaks upp på hojen förtusan, å då räcker inte ett pirr i tån!!

Jag låter väl otacksam, men det är så svårt att ta till sig de här minimala stegen som forskningen går framåt. Om tvåhundra år halar man säkert fram en ny ryggmärg ur plånboken vid en eventuell skada, men det är då det...
Nä, nu får det va nog med bitterhet. Tack för ansträngningarna, jag ska kolla upp mer om artikeln du länkade till!




Länken skickad till min sjukgymnast.

 

[ploN]

TACK för att du delar med dig, helt tagen av din berättelse. Har varvat läsningen med kallsvettningar, svimattacker och även nån tår här å där, kärring som man är.

Du är en stark människa och jag önskar dig allt gott i livet!

Mvh

 

[laidback]

TACK för att du delar med dig, helt tagen av din berättelse. Har varvat läsningen med kallsvettningar, svimattacker och även nån tår här å där, kärring som man är.

Du är en stark människa och jag önskar dig allt gott i livet!

Mvh

Tack själv, blir alldeles

 

[Bernando]

Slösurfade en del under kalla faktas granskning av verkstäder, och ramlade förbi den här artikeln och kom att tänka på den här tråden.

Som vanligt ligger Aftonbladet lite på efterkälken, men nu har de också skrivit en artikel om Darek:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19732447.ab

 

[laidback]

Som vanligt ligger Aftonbladet lite på efterkälken, men nu har de också skrivit en artikel om Darek:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19732447.ab

Det här är bara så häftigt, hoppas, hoppas, hoppas!

Jag fick ett kort snack med min sjukgymnast på förmiddan, och han berättade samma sak som i länkarna ni postat. Tyvärr med tillägget att det förmodligen bara testats en gång tidigare och av ett läkarteam i världen.

Men som sagt; Hoppas!

 

[Bernando]

Det här är bara så häftigt, hoppas, hoppas, hoppas!

Jag fick ett kort snack med min sjukgymnast på förmiddan, och han berättade samma sak som i länkarna ni postat. Tyvärr med tillägget att det förmodligen bara testats en gång tidigare och av ett läkarteam i världen.

Men som sagt; Hoppas!

Å andra sidan skulle ju det betyda 100% success rate Sen är det ju inte som att kan göra frivolter, men ändå ett steg i rätt riktning! Undrar förresten hur man blir utvald till såna där experiment?

 

[Katanapilot]

Hoppet är det sista som får överge en individ. Kämpa på ,det kommer en lösning på allt

 

[laidback]

Å andra sidan skulle ju det betyda 100% success rate Sen är det ju inte som att kan göra frivolter, men ändå ett steg i rätt riktning! Undrar förresten hur man blir utvald till såna där experiment?

Ju i det här fallet har jag ingen aning om varför de valde just Darek, men normalt när de ska välja kandidater till en testgrupp tror jag de väljer personer som har en hög och komplett skada. Alltså de som inte kan tappa någon funktion om försöket misslyckas.
Jag skulle bli väldigt ledsen om jag vaknade efter en testoperation och t.ex. signalerna till mina ben skulle vara "avklippta."

En tjej jag träffade när jag låg i Uppsala hade nåt besvär med ryggen, därför skulle ryggmärgen (tror jag) fyllas med kontrastvätska och röntgas. Fullt frisk innan och när de var klar med henne var hon förlamad, ungefär som mig.

Hoppet är det sista som får överge en individ. Kämpa på ,det kommer en lösning på allt

Hallå igen!

Ja, det gäller att vara optimist och se glaset som halvfullt, inte halvtomt!

Hälsa Kalmargrabbarna!

 

[laidback]

Fick se att den här serien ligger på SVT Play igen:
http://www.svtplay.se/video/295928/en-andra-chans/del-1-av-10-en-andra-chans-men-till-vilket-pris

Mycket sevärt! Skulle du orka med ett liv som skildras i serien? Om inte kanske du skulle tänka över - inte om du ska köra hoj i fortsättningen - utan hur du kör hoj.

Var försiktiga där ute!

 

[lagomlagom]

Inläggen i den här tråden har påverkat mig som ny mc-ägare starkt. Bra att du laidback m.fl sprider eran historia.

/lagomlagom

 

[Normal]

Har läst denna tråd ett par gånger och den har påverkat min körning på ett bra sätt. (Trodde jag)

Tyvärr så gick det inte som planerat min senaste runda som var i Augusti i år, njöt för mycket och tappade den koncentrationen som behövs för att köra hoj.
Åker lite för fort och en bil svänger ut och korsar min väg, väjer och lägger ikull hojen precis innan kollisionen med bilen, flyger sisådär 40 meter enligt vittnen och polis.
Krossar vänster fotled, fraktur på vänster häl, bryter höger lårben, fraktur i nacken mellan kota 2-3 samt nervskador i vänsterarmen som gör att den inte lyder order. Såklart hade jag inte mitt mc-ställ på mig heller..

Ambulans till Karolinska för operation, Titan i nacken, låret och fotleden, gipsad fot i 6 veckor utan belastning.
Så det var bara att flytta hem till morsan och sitta rullstol efter mina tre veckor på sjukhuset var förbi.
Sjukskrivning 6 månader, första månaden spenderades på soffan knaprandes smärtstillande för att slippa den värsta smärtan.
När gipset äntligen togs bort var det dags att gå på foten igen, ajajaj vad jävla ont det gjorde, men efter 10 dagar kastade jag rullator, kryckor och rullstol åt skogen, jag skulle gå trots smärta från helvetet och en fot såpass svullen att man inte kände igen den. (jag är envis)

Flyttade tillbaka hem till min lägenhet och påbörjade rehab på sjukhuset 5 dagar i veckan, det knakade och knastrade lite varstans i kroppen, en titanskruv opererades ut och det värsta knakandet försvann.
Ställde mig på vågen i början på oktober, 15 kg muskler var uppätna av allt stillaliggande. Kände mig lika stark som en 7-åring och lika stel som en 87-åring, läskigt vad svag man blir direkt!!
Rehab i bassäng och gym har sedan dess fyllt mina dagar, känner mig starkare men långt ifrån stark.
Armen har sakta men säkert börja komma igång, kan inte lyfta den då alla musklerna förtvinat, men framsteg syns!
Ytterligare operationer väntas sommaren nästa år då titanspiken samt lite skruvar skall tas bort.

Man kan säga att det fasiken inte är lätt att leva som handikappad, trots att jag ¨bara¨ är enarmad och haltar lite lätt så blir dagarna så mycket svårare än innan olyckan.
Man får en helt ny förståelse för hur lätt man har det när kroppen fungerar felfritt och smärtfritt, jämfört med en skadad kropp som inte alls vill samarbeta.

Det som hela tiden peppat mig var att läkarna redan efter en vecka på sjukhuset sade ¨Du kommer bli 95-100% återställd, men det är långt kvar dit¨ Bara att höra dom orden gjorde mig på något vis positiv, trots att jag låg helt orörlig i sjuksängen.
Jag hoppas kunna köra hoj igen nån gång nästa höst, då med en förhoppningsvis hel kropp

Du ska ha en stor eloge Laidback! och alla andra handikappade som kämpar på både med saker som vanligtvis är enkelt men numera kan ta en halv dag att få gjord och att ha kvar gnistan i livet.

Det jag vill ha sagt med detta långa inlägg är: Slappna aldrig av i trafiken, det går väldigt fort när det går åt helvete. (fast det visste ni redan)
En solig sommardag, livet leker allt känns perfekt, helt plötsligt vaknar man upp orörlig på ett sjukhus en vecka senare. Det är inget jag önskar någon annan!
I mitt fall gick det trots omständigheterna bra, tyvärr gör det inte det alla gånger..

hoppas det var okej med en liten trådkapning?!

Sköt om er gubbar och gummor! så ses vi förhoppningsvis på vägen nästa år

//Niklas

 

[laidback]

Inläggen i den här tråden har påverkat mig som ny mc-ägare starkt. Bra att du laidback m.fl sprider eran historia.

/lagomlagom

Tack för att du tar till dig vad som skrivs.



...och plötsligt kom ännu en historia att ta till sig:

Har läst denna tråd ett par gånger och den har påverkat min körning på ett bra sätt. (Trodde jag)

Tyvärr så gick det inte som planerat min senaste runda som var i Augusti i år, njöt för mycket och tappade den koncentrationen som behövs för att köra hoj.
Åker lite för fort och en bil svänger ut och korsar min väg, väjer och lägger ikull hojen precis innan kollisionen med bilen, flyger sisådär 40 meter enligt vittnen och polis.
Krossar vänster fotled, fraktur på vänster häl, bryter höger lårben, fraktur i nacken mellan kota 2-3 samt nervskador i vänsterarmen som gör att den inte lyder order. Såklart hade jag inte mitt mc-ställ på mig heller..

Det jag vill ha sagt med detta långa inlägg är: Slappna aldrig av i trafiken, det går väldigt fort när det går åt helvete. (fast det visste ni redan)
En solig sommardag, livet leker allt känns perfekt, helt plötsligt vaknar man upp orörlig på ett sjukhus en vecka senare. Det är inget jag önskar någon annan!
I mitt fall gick det trots omständigheterna bra, tyvärr gör det inte det alla gånger..

Sköt om er gubbar och gummor! så ses vi förhoppningsvis på vägen nästa år

//Niklas

(kortade ned din välskrivna text)


Det var ingen rolig läsning, augusti verkar vara månaden att krascha i.

Du hade många skador utöver frakturen i nacken, har du läkt ihop än?
Hur kände du när du vaknade upp, förstod du att det var dig det gällde när de läste upp skadelistan? Det gjorde inte jag.

 

[Normal]

Du hade många skador utöver frakturen i nacken, har du läkt ihop än?
Hur kände du när du vaknade upp, förstod du att det var dig det gällde när de läste upp skadelistan? Det gjorde inte jag.

Fotleden fungerar till 90% vilket känns helt okej, den sväller såklart varje dag och kommer göra det i närmare 1 år. Kommer bli operation för att ta ut lite skruvar och sånt nästa år.

Låret läker som det ska. Dock är titanspiken lite för lång, så den går ner i knäskålen och river lite. Fick även en skada på en led i knät som gör att det kan vika sig lite när som det vill, det blir sakta bättre också men är svårt att träna då jag fort blir svullen, öm och får ont. Även där blir det operation nästa år för att plocka bort spik och skruvar.

Nervskadan i armen går det sakta framåt med, i bassängen känns den rätt bra även om muskulaturen är som bortblåst, i vardagen så är det kämpigare att använda den. Största nackdelen är all nervsmärta som jag har, man vill kapa av sig armen ibland pga den!

Nacken är den som känns bäst, gör bara lite ont om jag hamnar i en jobbig vinkel. Det beror nog mycket på att muskulaturen inte finns kvar på samma sätt längre.


Jag förstod inte mycket när jag vaknade upp, var rätt tungt medicinerad också.
Låg och hallucinera de första dagarna, det var ingen rolig upplevelse. Fick hjälp av fyra sköterskor att sitta några minuter på sängkanten, tog 10 sekunder efter att dom lade ner mig igen innan jag hade totaldäckat.
När jag väl hamnade på ortopedavdelningen började allt sjunka in, var ändå svårt att förstå att man var så skadad. I början trodde jag att jag skulle vara uppe på benen efter nån vecka, så blev det inte!

Känslan av att inte kunna röra på sig alls är tung, jäklar vad hjälplös man känner sig!


En rolig händelse efter jag flyttat hem

Satt på soffan i vardagsrummet med laptopen i knät, fötterna på bordet bakom skärmen. Helt plötsligt börjar jag få ont i högerfoten, jag har ju inte haft nervsmärtor i högerfoten tidigare tänker jag, viftar lite på foten och det gör över.
Efter 10 sekunder börjar det göra ont igen, så jag viker ner skärmen och tittar. Tro på fan att jag sitter med foten över ett tänt värmeljus som står på bordet..
Hade inte en tanke på att det kan vara något annat än min kropp som orsakar smärta, hade en fin brännblåsa under foten efter det.
Blivit så van med all smärta att man alltid skyller på hjärnans signaler, som man självklart tror är felaktiga.
Tydligen funkar mina signaler rätt bra ändå haha

 

[Ulvhamne]

Halloj, alla i den här tråden. Jag får sälla mig till de med trasig rygg efter en låghastighetsvurpa med enduro.
Fortfarande färsk, så vet inte alls hur det blir i slutändan med hur mycket funktion jag får, men har redan nu bra funktion överallt utom högerbenet, för att bara vara 3 veckor sedan jag bröt ryggen och ingen smärta att tala om...

Har en fråga gällande något jag har för mig diskuterats tidigare i tråden, en operation där bit av ryggmärgen ersattes av en kassett (eller rör) med något magiskt medel i som stimulerar nervåterväxt. Har för mig att det var någon här som visste lite om någon som skulle vara med i försöken...
Någon som vet hur det gått med det hela?

Frågar mest för att jag diskuterade det lite ytligt med sjukgymnaster här, och de ville också gärna veta mer.
Själv har jag definitivt för mycket funktion för att öht ha något att hoppas på den proceduren.