ATP var förmånsbestämt, dvs du får den pension som sades och du betalade in till.
Däremot var systemet underfinansierat, något som redan folkpartiledaren, nationalekonomen och Nobelpristagaren i ekonomi Bertil Ohlin fastslog innan omröstningen 1959, men en folkpartist lät sig köpas och ATP röstades ändå igenom.
Problemet är alltså inte att ATP-pensionärerna får för lite pension utan att det kostar statskassan. Efterföljande system är avgiftsbestämda och har inbyggda ”gas/broms” som reglerar självfinansieringen i systemet - exempelvis innebär inflationen att landets arbetsgivare får kraftigt ökade pensionsinbetalningskostnader 2024 och 2025 för att inte värdet i pensionsfonderna skall minska. På det sättet är det betydligt bättre system idag men man förutsätts som arbetstagare ha bättre koll på sin pension än tidigare. Tacka valfrihetsideologin för detta!
Har du valt rätt utbildning/arbetsgivare/kollektivavtal, rätt tjänstepensionsfonder och -förvaltare (helst inte Allra tex) och dessutom sparar lite extra pension själv i dito fonder så kan du sannolikt se fram emot en ganska tryggad ålderdom.
Som tur är så har de stora pensionsfonderna gått ganska hyfsat så chansen är stor att det gått bra om du inte valt någonting själv. Det är de ”smarta” som förlorat värdet på sina pensioner. Men de fick ju välja själva. Hur kunde det bli så?