Raderad medlem 51742
Guest
SMC gör som sagt ett fantastiskt jobb att kämpa emot dessa byråkrater, men givet hur läget nu ser ut undrar jag vilka utsikter som egentligen finns att den nuvarande strategin kan leda till någon slags genombrott?
Jag får intrycket att de flesta som är upprörda i den här tråden, liksom jag själv, och förmodligen flertalet av de motorcyklister som bryr sig och engagerar sig i vad SMC gör i grunden är ansvarsfulla motorcyklister och människor. Ansvarsfulla i bemärkelsen att vi försöker visa hänsyn till andra, inte köra för fort förbi fartkameror eller svarta slangar över vägen - vi flyger under radarn. Motorcyklister för att vi älskar den upplevelse som det innebär att köra hoj, vilket innebär att det kan gå snabbare än hastighetsgränsen på sina ställen, annars blir det inte så mycket till upplevelse med dagens hastighetsgränser. Människor i bemärkelsen att vi gör misstag, att vi har egenskaper som ibland gör att vi inte agerar fullt så rationellt som vi borde - vi är inte maskiner, utan varelser med känslor och drivkrafter. Allt det här gör att risken för att omkomma när vi sätter oss på motorcykeln aldrig kan vara noll, för om den skulle vara det skulle vi samtidigt ha tagit bort så mycket av det som gör oss till motorcyklister och människor, det som skapar mening i våra liv, att vi då lika gärna kunde ha varit maskiner. Njutningen i att köra motorcykel ligger just i samspelet maskin-människa, inte maskin-maskin.
Om vi funderar på vilka det är som nås av SMC:s budskap att vi själva skall ändra vårt beteende gissar jag att det främst är människor som tillhör gruppen som jag beskriver ovan. Jag själv tänker inte börja wheela framför fartkameror eller bete mig som en idiot så det retar upp andra, men vad hjälper det när de kriminella, när de som ingår i kategorin "extremt beteende", finns kvar och fortsätter ge rejäla utslag i statistiken? Tror vi att byråkraterna som på ett fundamentalistiskt sätt enbart mäter hastigheter och antalet omkomna och sätter ett rakt samband mellan dessa helt plötsligt kommer ändra sitt tankesätt även om vi skulle förändra vårt beteende till den grad att vi blev maskiner och inte längre varken motorcyklister eller människor? Antalet omkomna skulle ju ändå inte vara noll.
Även om vi hädanefter aldrig skulle passera någon form av hastighetsmätning i olaglig hastighet, vad är det som säger att Trafikverket då skulle tro att vi alltid håller oss inom hastighetsgränsen, även när den inte mäts? Man kan säga vad man vill om Trafikverket, men riktigt så dumma är de inte. De kan helt enkelt fortsätta att utöka antalet mätpunkter (en elektronisk mojäng på hojen som mäter hela tiden är då synnerligen praktiskt) tills dess att vi målar in oss i ett hörn och enbart ägnar oss åt hyckleri, där vi ger sken av att vara något som vi inte är, eller att sluta att vara det som definierar oss. Samtidigt kommer vi inte runt det egentliga problemet - att vi för en dialog med Trafikverket som utgår från en helt befängd problemformulering som vi aldrig borde acceptera från första början.
Ang. vilken strategi man skulle kunna ha istället får jag återkomma till i ett kommande inlägg.
Jag får intrycket att de flesta som är upprörda i den här tråden, liksom jag själv, och förmodligen flertalet av de motorcyklister som bryr sig och engagerar sig i vad SMC gör i grunden är ansvarsfulla motorcyklister och människor. Ansvarsfulla i bemärkelsen att vi försöker visa hänsyn till andra, inte köra för fort förbi fartkameror eller svarta slangar över vägen - vi flyger under radarn. Motorcyklister för att vi älskar den upplevelse som det innebär att köra hoj, vilket innebär att det kan gå snabbare än hastighetsgränsen på sina ställen, annars blir det inte så mycket till upplevelse med dagens hastighetsgränser. Människor i bemärkelsen att vi gör misstag, att vi har egenskaper som ibland gör att vi inte agerar fullt så rationellt som vi borde - vi är inte maskiner, utan varelser med känslor och drivkrafter. Allt det här gör att risken för att omkomma när vi sätter oss på motorcykeln aldrig kan vara noll, för om den skulle vara det skulle vi samtidigt ha tagit bort så mycket av det som gör oss till motorcyklister och människor, det som skapar mening i våra liv, att vi då lika gärna kunde ha varit maskiner. Njutningen i att köra motorcykel ligger just i samspelet maskin-människa, inte maskin-maskin.
Om vi funderar på vilka det är som nås av SMC:s budskap att vi själva skall ändra vårt beteende gissar jag att det främst är människor som tillhör gruppen som jag beskriver ovan. Jag själv tänker inte börja wheela framför fartkameror eller bete mig som en idiot så det retar upp andra, men vad hjälper det när de kriminella, när de som ingår i kategorin "extremt beteende", finns kvar och fortsätter ge rejäla utslag i statistiken? Tror vi att byråkraterna som på ett fundamentalistiskt sätt enbart mäter hastigheter och antalet omkomna och sätter ett rakt samband mellan dessa helt plötsligt kommer ändra sitt tankesätt även om vi skulle förändra vårt beteende till den grad att vi blev maskiner och inte längre varken motorcyklister eller människor? Antalet omkomna skulle ju ändå inte vara noll.
Även om vi hädanefter aldrig skulle passera någon form av hastighetsmätning i olaglig hastighet, vad är det som säger att Trafikverket då skulle tro att vi alltid håller oss inom hastighetsgränsen, även när den inte mäts? Man kan säga vad man vill om Trafikverket, men riktigt så dumma är de inte. De kan helt enkelt fortsätta att utöka antalet mätpunkter (en elektronisk mojäng på hojen som mäter hela tiden är då synnerligen praktiskt) tills dess att vi målar in oss i ett hörn och enbart ägnar oss åt hyckleri, där vi ger sken av att vara något som vi inte är, eller att sluta att vara det som definierar oss. Samtidigt kommer vi inte runt det egentliga problemet - att vi för en dialog med Trafikverket som utgår från en helt befängd problemformulering som vi aldrig borde acceptera från första början.
Ang. vilken strategi man skulle kunna ha istället får jag återkomma till i ett kommande inlägg.
Last edited by a moderator: