.. När slutade föräldrar banka in vett i sina ungar och förklarade tallriksmodellen och det här med att stoppa i sig så mycket energi som man gör av med och att sockerdricka och julmust endast bör inmundigas vid enstaka tillfällen?
Nu är jag förvisso gift med en hälsopedagog som under 5-6 år drivit företag där hon bl.a. föreläst om viktminskning och beteendeförändring och jag har själv bra koll så det är inte kunskaperna som brister...
Det finns inga mirakelkurer även om många LCHF:are agerar nyfrälsta.
För mig är det hela väldigt enkelt.
1. Jag har ett stillasittande jobb
2. Privat är det ett djävla lappande med tider för att få ihop det då jag och fru jobbar om lott och därför hinner/orkar jag inte träna som jag kanske hade velat.
3. Av samma orsak äts det mycket på lunchrestauranger vilket gör att det mesta som serveras är väldigt energirikt.
Stillasittande och mycket energirik mat gör att det är svårt att inte äta det där lilla extra som gör att man långsamt lägger på sig.
Jag ligger precis på den övre marginalen av min "idealvikt" om man förenklar det och tittar på BMI. (Nej, jag vet att BMI inte är rättvisande som alla de som bor på gymmet alltid vill påpeka, mest för att få folk att förstå att just de har lagt på sig mycket muskler)
Sammanfattningsvis är jag nyfiken på LCHF av den enkla anledningen att det är ett sätt att med ett par enkla tumregler faktiskt lägga om kosten så att man nästintill automatiskt uppnår just det du säger, man äter mindre än man gör av med...
Jag har fortfarande inte börjat då jag har alldeless för mycket på jobbet för tillfället för att kunna kosta på mig de där omställningsveckornas matthet och koncentrationsproblem...
Men faktum kvarstår, LCHF verkar onekligen vara det som jag skulle ha lättast att anpassa mig till.
Min gode bror som jobbar som sjukgymnast är f.ö hängiven LCHF:are och det funkar finfint för honom trots att han multisportar och skall göra en Svensk Klassiker i år igen..