Som man brukar säga; det är bara att bryta ihop och komma igen!
Bröt själv upp från ett över 7 år långt förhållande för snart ett år sedan. Svårt att få tag på lght så vi bodde ihop i 4 månader efter det tagit slut. Det är inget jag rekomenderar
Gick väl ganska bra ändå. Även om vi sov i samma säng så var vi inte inär varandra och gjorde inget från dagen det tog slut, förrutom kramar för att trösta. Trodde inte att det skulle ta slut, kollade på hus o så... det var väl det som fick oss att tänka till.
Att vi lyckats förbli vänner känns ändå väldigt tacksamt, han har ju varit en stor del av mitt liv och är fortfarande den som känner mig bäst och som jag kan prata med. Anledningen till det är nog att det tog slut innan vi började hata varandra och ingen av oss är sådana som skriker och bråkar. Försökt behandla varandra med respekt. Bra att det tog slut innan det blev huslån, förlovning, kottar...
Vet inte vad jag skulle komma fram till men det var nog att känner man att det inte är helt rätt, att det inte kommer fungera att hålla på som man gör resten av livet, då är det lika bra att avsluta det innan man själv blir sårad eller sårar i onödan för att man hållt fast för länge!
Det känns verkligen skit i början, går runt och mår dåligt, har ont i magen, rädd att börja gråta närsom helst, "kommer aldrig träffa någon så bra igen" men tro det eller ej, livet går vidare och det kommer kännas bättre
Lycka till och var rädd om dig!! Dig har du bara en av, men av killar finns det fler. Ingen förtjänar att må dåligt i ett förhållande
Bröt själv upp från ett över 7 år långt förhållande för snart ett år sedan. Svårt att få tag på lght så vi bodde ihop i 4 månader efter det tagit slut. Det är inget jag rekomenderar
Gick väl ganska bra ändå. Även om vi sov i samma säng så var vi inte inär varandra och gjorde inget från dagen det tog slut, förrutom kramar för att trösta. Trodde inte att det skulle ta slut, kollade på hus o så... det var väl det som fick oss att tänka till.Att vi lyckats förbli vänner känns ändå väldigt tacksamt, han har ju varit en stor del av mitt liv och är fortfarande den som känner mig bäst och som jag kan prata med. Anledningen till det är nog att det tog slut innan vi började hata varandra och ingen av oss är sådana som skriker och bråkar. Försökt behandla varandra med respekt. Bra att det tog slut innan det blev huslån, förlovning, kottar...
Vet inte vad jag skulle komma fram till men det var nog att känner man att det inte är helt rätt, att det inte kommer fungera att hålla på som man gör resten av livet, då är det lika bra att avsluta det innan man själv blir sårad eller sårar i onödan för att man hållt fast för länge!
Det känns verkligen skit i början, går runt och mår dåligt, har ont i magen, rädd att börja gråta närsom helst, "kommer aldrig träffa någon så bra igen" men tro det eller ej, livet går vidare och det kommer kännas bättre
Lycka till och var rädd om dig!! Dig har du bara en av, men av killar finns det fler. Ingen förtjänar att må dåligt i ett förhållande
du är så snäll så, men du har en poäng..varför gråta över spildmjölk?
