Blackninja skrev:
Klart man skall backa upp sina vänner, men jag pratar om de som blir misshandlade år efter år utan att ens säga till. Då får man skylla sig själv, ett eget val enligt mig
Jag resonerade precis som du, vilken människa tar emot så mycket skit "frivilligt"? Det är klart som fan att man går därifrån! Det är bara idioter som stannar kvar! Tills jag hamnade där själv...
Det börjar ofta som knappt märkbara kommentarer, så'nt man avfärdar med förklaringar som att han är trött, det har varit mycket på jobbet, stress... you name it. Handlingar och ord man inte skulle acceptera från
NÅGON blir vardagsmat, man intalar dessutom sig själv att det är mitt fel att han är så arg, kanske om jag är lite snällare/gladar/mjukare/mer förstående, så slipper han irritera sig på mig?
Sakta men säkert invaggas man i villfarelsen att man förtjänar den behandlingen, för han älskar mig ju fortfarande, eller?!? Jag älskar iaf honom och vill att han ska må bra och FAST jag från början var en självständig, stark och glad tjej, sitter jag helt plötsligt fast i ett sjukligt beroende där det är svårt att se någon väg ut, för det händer ju trots allt inte hela tiden?
Blackninja skrev:
Det finns hjälp att få även om man inte känner nån. I form av social, polis mm
Tänk dig själv hur det känns att polisanmäla någon man älskat och som man kanske fortfarande tror att man älskar... Som man, om man lyckats komma därifrån, dessutom är så rädd för att man inte kan gå ute utan att bli nojig så fort man ser en likadan bil, darrar i hela kroppen om det rör sig i trapphuset på natten m.m., m.m.
Det är lätt att döma när man aldrig varit utsatt själv. Jag har haft alldeles för lätt för det. Den läxan önskar jag ingen att lära sig genom upplevelse, men viss empati får man visa de människor som är utsatta,
Själv får jag tårar i ögonen när jag läser dina korkade inlägg. De tillför inte ens något konstruktivt till debatten.