Jag har länge velat ha en sådan för att åka fullgas längs Autobahn och käka frulle i Verona.
Jag hade en sådan som min första hoj. Körde upp med den också - inkl Krauserväskor.
Köpte en -78 som stått i en lada i 13 år så jag rev den och bytte allt och renoverade bromsar osv. Gick igenom rubbet och blev så att säga intresserad på kuppen. Det hade jag iofs varit sedan första gången jag såg den; i en MOTORRAD och året var 1976. Den formligen brändes in i näthinnan.
Som hoj? Enastående. 20 cm fjädringsväg, 19"/18" hjul. 213 kilo fulltankad inkl helkåpa, dubbla FIAMM signalhorn (väcker döda). Quartz-halogenstrålkastare när många fortfarande körde med 6V och cykellyse. 70 mycket råstarka hästkrafter, riktig generator osv osv. Det bästa: Hojen kan skruvas i småbitar med medföljande verktygssats. Servas och repareras, inkl däcksbyte. Ingenjörsprodukt från topp till tå. Allt är gjort så bra och så lätt det är möjligt med bibehållen funktion. Tar man av bakhjulet vickar den över på framhjulet. Och tvärtom. Helkåpan gör att man åker snustorr i ösregn även om man har glömt regnkläderna hemma. Bakom kåpan frid, oavsett om man åker i 70 eller 170 - enda skillnaden är läget på varvräknaren och hastighetsmätaren. Otroligt stabil i sidvind. En eller två på? Spelar ingen roll. Kung i Kasselbackarna, särskilt årsmodellerna 76-78 med de större ventilerna och grövre förgasarna och avgassystemet.
Dessutom klart kapabel offroad med lång fjädringsväg, smala däck och vridstark motor. Hög etta och torrkoppling är nackdelar. Smalt styre är en annan tradeoff som förbyts till fördel när man vant sig.
Hittills är det nog världens bäst konstruerade hoj när man väger in totalen. Helt jäkla fenomenal.
Förvisso inte helt identisk, men detta kanske kan vara någon slags kusin till gamle Xjell? 
