Nu är jag ute på sommarens förmodligen längsta tur, har åkt 18 mil till föräldrarna för att fira midsommar. Fästmön och barnen åkte passat, rätt klokt av dom.
Damage reporten lyder: Halvljuslampan paj, det främre sadelfästet gick sönder då bulten som håller tank och sadelfäste vibrerade loss och rev ur gängorna ur ramen, ett antal stopp för att skruva och naja fast avgasrören och ett skallrande lyktglas som fixandes genom att rulla ihop och kila fast ett upphittat reklamblad för Svenska Kyrkan. Inte farligt på 18 mil.
Ett nytt sadelfäste svarvades och svetsades ihop i farsans verkstad nu ikväll och avgasningsrören sattes fast lite bättre, så nu borde jag kunna ta mig hem igen på söndag. Något som däremot inte går laga med najtråd och tejp är vägjäveln från Strömsund, över Hoting och till Norråker, de första 8 milen mellan Östersund och Strömsund gick som en dans men sen jävlar hade jag två glödgade strumpstickor i njurarna de sista 10 milen.
Hur i hela fridens namn en europaväg (E45) får vara i det skicket är för mig en gåta, nu känner jag ju i och för sig varenda tjälskott pga avsaknaden av bakfjädring men den duger ju fan knappt som kostig längre...
Skramlar det sönder något mer på hemvägen blir det en reserapport till.
