Jag var fortfarande inte arg, men din denna gång rätt välformulerade skildring av detta tillstånd var riktigt rolig. Du får gärna fylla i vad som hände senare igår natt också, jag är lite nyfiken på vad jag hade för mig den här gången
17:04, lördag eftermiddag. En skärande huvudvärk bultar resolut i hennes huvud som för att hälsa god morgon. Efterdyningarna från gårdagens bukkakefest med seniorerna från den lokala bingoklubben glimmar dunkelt i hennes toviga hårsvall. När hon sluter sina blodsprängda ögon så kan hon fortfarande se buketten av gubblemmar torna upp sig framför henne - illröda och spottandes som en ilsken hydra. Två gånger hinner hon spela upp den dekadenta akten för sitt inre innan hon inser att hon ligger och sover i askkoppen.
Hon vältrar sig ovigt ur den rigor mortis-liknande sömnställning som hon avslutade gårdagskvällen i, tvagar sitt anlete med resterna från en ljummen Lapin och raglar ut i köket för att fylla gapet med lite näring. En kollision med vardagsrumsbordet och två andhämtningspauser senare når hon målet för sin vallfärd. Orgier har en förmåga att driva på hungern så för att stilla den svänger hon ihop en riktig brakfrukost – en tallrik rödvin, två skopor torrfoder och en dubbeljapp. Glupskt sörplar hon i sig den grumliga gyttjan med en sådan frenesi att vinstänket uppför väggarna får köket att likna en slaktplats.
Efter att ha rapat nationalsången i tre olika tonarter styr hon kosan mot sovrummet för att spola rent gummilakanen och finna en lämplig utstyrsel för kvällens stundande eskapader nere på pizzerian. Väl framme vid den oheliga ritualplats hon kallar sovrum finner hon till sin stora förtjusning att en av gårdagens gäster har blivit kvar. Där på sängen under vildsvinsfällen låg den ranglige och ödleliknande hertig Gösta och fläkte ut sig endast iförd födelsedräkten som gudarna hade förbannat honom med. Hon stegade lystet fram och lyfte på fällen och lät sin blick gå upptäcktsfärd.
Göstas lekamen kunde närmast liknas en säck härdat läder med alldeles för lite innehåll. Skulderbladen stack upp som kala kycklingvingar runt ryggraden och i kombination med hans andning och den överflödiga huden påminde dom om två segelbåtar ute på öppet hav. Omedvetet började hon nynna på Arja Saijonmaas Högt över havet och lät blicken vandra vidare söderut.
”Vem är du, vem är jag? Levande charader...”
Först som ett lågmält bräkande men allt eftersom färden ledde ner mot midjan så tilltog styrkan. Fullständigt befriade från ungdomens forna spänst sjönk gubbskinkorna ner runt höftbenen som två kulor vaniljglass som stått för länge i solen och blottade retsamt den svavelångande stolgången.
”SOS! Hör du mig!? Längtan gör mig GALEN..!!”
Nu ylade hon som en flygsiren så högt att rutorna skulle ha krossats om det inte var för att dom sedan länge var utbytta mot spånskivor och stampade hovarna i takt i marken som en brunstig shetlandsponny. Gösta vaknade till och vände sig stelt om och välkomnade henne till sitt bo under fällen. Hans omfamning var som att bli kramad av en fladdermus. ”Kanske jag stannar hemma ikväll ändå..”, tänkte hon för sig själv innan hon seglade iväg på stormande hav med Göstas långa kameleonttunga ringlandes i sina öron. Plus når minus och lyckan är gjord. Sanna mina ord.