Håller med till 100%, förutom att jag tror Hoztic är kommunist.
Tror inte Hoztic är kommunist.
Däremot tror jag inte han har samma tilltro till marknaden som du eller kanske i lite mindre grad(?) jag.
Vilket jag ser som helt naturligt faktiskt i den värld vi ändå har.
Problemet, som jag ser det, i skola och vård är inte vinster, det är brist på kvalitets-krav på vad som skall utföras.
En icke kravställd marknad ser jag som lika omöjlig som socialism.
Så länge kraven uppfylls ska man naturligtvis få ta ut den vinst man lyckas ackumulera.
Om man får bra skola/vård har jag svårt att se varför utföraren spelar roll?
Kommun/privat spelar i min värld ingen roll om man får den kvalitet som är lagstadgad till det stipulerade priset sas.
Liberalismen ger klyftor. Klyftor är bra. De rikaste blir rikare men även de fattiga blir rikare, dock fattigare i relation till de rika.Liberalismen bygger ju mycket på den i mina ögon något naiva inställningen att människan i grunden är god och alltid kommer agera på ett sätt som är bra för både dem själva och för samhället så länge man inte lägger sig i. Det är ju en positiv människosyn som jag själv till största delen håller med om eller skulle vilja hålla med om men man bortser ofta från att det finns undantag och att detta inte alltid gäller.
Tittar man på samhällsnivå har allt mer forskning de senaste åren börjat nyansera bilden och visat på att trots marknadsekonomins överlägsenhet finns det också en hel del problem som skapas i dess kölvatten.
Exempelvis finns den vanliga och felaktiga föreställningen att välståndet som skapas i samhället kommer fördela sig jämnt och i förhållande till talang och ansträngning. I själva verket är välståndet paretodistribuerat, vilket innebär att ett fåtal av de mest framgångsrika ackumulerar en oproportionerligt stor andel av välståndet i förhållande till förmågan, medan resterande fördelas bland resten (80-20-regeln). Förutom att detta skapar superrika, vilket i sig inte är ett problem, innebär det också att det skapas utslagning i andra änden av skalan. Detta innebär att det inte riktigt stämmer att en fri marknad är rättvis så tillvida att så länge man anstränger sig så kommer man få utdelning i förhållande till det. Dessutom är det ju samtidigt så att förmåga inte är jämnt fördelad bland befolkningen.
Dessa fenomen är välbeforskade och har i sig inget med höger eller vänster att göra. Däremot när det gäller vad man anser att man skall göra åt problemen. Problemen är dock oerhört komplexa och svåra att försöka göra något åt, men har hittills förstås oftast handlar om att samhället förstås på olika sätt försöker skapa förutsättningar som gör fördelningen jämnare eller iaf motverka extremerna.
Men där har vi nog två av anledningarna till att inte ens partierna längst till höger är beredda att gå mot en nattväktarstat. I slutändan hamnar man i frågeställningen om det är rimligt med ett samhälle där många människor slås ut pga dessa effekter, särskilt i de fall där situationen inte nämnvärt kan påverkas till det bättre av den egna ansträngningen.
Vilken forskning är det du syftar på som säger att demokratisk liberalism skapar utslagna grupper?
Jan Björklund, som jag annars inte sympatiserar med, sa det väldigt bra. Liberalismen bekämpar fattigdom, socialismen bekämpar rikedom.
Rättvisa för mig är att jag får behålla lönen jag arbetat ihop. Rättvisa för andra är att eftersom de inte jobbar så ska de ha halva min lön, minst. Lika förutsättningar eller lika utfall?