Och sedan ska man skilja på elhandel och elnät.
Jag jobbar själv i branschen, men med elnät, och våran uppgift att se till att energin som produceras (stora producenter i norra Sverige) kommer ut på vårat stamnät, Sveriges transmissionsnät.
Vi har ingen insyn i vem som köper den producerade elen, men ofta säljs den genom så kallade PPA (Power Purchase Agreement), som är långa avtal, ofta på 5år eller mer.
Dessa kan köpas av kunder som vill profilera sig i att man använder så kallad ”grön energi”, och kunderna kan finnas både i Sverige, men även i övriga Europa, eftersom elmarknaden hänger ihop.
Elmarknaden är väldigt knepig att förstå sig på, och jag har själv inte den totala kunskapen där kan jag villigt erkänna, men energin måste som bekant ha en förbrukare i samma ögonblick som den produceras.
Men det innebär inte att den rent fysiskt behöver transporteras till slutkunden, utan den kan balanseras upp med en produktion som finns närmare konsumenten.
Och på så vi hänger hela nordiska och europeiska elhandelsmarknaden ihop.
När kunden köper ett PPA så garanteras denne en produktion av det slag som definieras i denna PPA (det finns lite olika utformningar).
Det ska alltså finnas energi tillgänglig i den energimix som finns på den europeiska marknaden, och det är ganska troligt att det även finns ”grön el” tillgänglig närmare den utländska kunden (i till exempel Tyskland) än i norra Sverige.
Så det är alltså långt ifrån säkert att energin nödvändigtvis måste transporteras och exporteras rent fysiskt.
Men den som producerar den för närvarnde billigaste energin på den öppna spotmarknaden är ju den som får sälja, så det kan bli import i ett land fast det rent fysiskt finns ett möjligt produktionsöverskott.
Ett resultat av detta är antalet anställda både på elhandelsssidan, men även elnätssidan (för att avräkna) har ökat dramatiskt, så det skapar ju jobb.
Och det var väl så här vi ville ha det...eller...