Jahapp, då har även jag lyckats skada mig rejält under MCåkningen. Det värsta är att jag inte ens har körkort utan det var under körlektionen förrgår med körskoleläraren.
Klass 1 varning i Skara, ösregn som heter duga och jag förvarnade läraren om att jag har en rädsla för att köra i regn då jag är rädd för vattenplaning/släpp och på på så sätt falla.
Men "inga dåliga väder bara dåliga väder" mentaliteten gjorde att jag ändock fick vackert pröjsa och stanna hemma eller faktiskt utnyttja det jag betalat för. Sagt och gjort.. Det flöt på riktigt dåligt. Det var kallt, immigt visir så jag knappt såg något och ovanpå det så var det så mycket regn så jag hade dålig sikt.
Vi skulle öva på kurvtagning.. Jag lydde och körde efter.. Sedan precis innan vi skulle hem.. Då hände det! Jag ramlade och fick motorcykeln över mig, samtidigt hör jag och känner hur något som känns elastiskt i mitt baklår går av.
Jag ligger ner.. Motorcykeln över mig.. Läraren tar det lugn.. Jag börjar kolla på hojen under tiden jag ligger ner (jag får så djävla dåligt samvete om jag förstör andras egendom) så jag började fråga om hojen är OK, om något gått sönder eller så.. Han kommer och tar upp hojen som ligger på mig. Jag känner att jag inte kan ställa mig upp. Smärtan är outhärdlig. Men efter massa om och men gör jag det, och med en intensiv smärta sätter jag mig på hojen, och kör hem de 2 milen som var bland det kallaste, stelaste och mest okonentrerade milen jag kört. Den smärtan jag hade är obeskrivlig.
Väl tillbaka tar jag av mig det genomvåta stället och ska köra hem ca 3 mil (jag bor i Skara, övningskör i Lidköping). Problemet är att jag inte kan sätta mig.. det gör ont! Jag börjar fundera på om jag ska ringa ambulans eller någon jag känner. Men jag lyckas på något sätt, sätta mig på snedden på ena skinkan och köra. Jag körde rätt sakta för att minimera riskerna för andra. Väl hemma kan jag inte längre hålla mig.. Jag kan inte stå, inte sätta mig.
Så jag åker in till akuten där jag får en underbar spruta i röven.. alla jag pratade med hade en "du får skylla dig själv" blick för att man åkte i regnet.. Sköterskan var vacker, fulländad skönhet. En sån man vill ta med sig till mamma.. Synd att man luktade apsvett efter åkningen.. Hon berättar att jag ska få en spruta och trots smärtan försöker jag flörta. Hon går iväg en stund och kommer tillbaka.. Drar ner mina boxer (jag ligger på mage) och börjar fundera om inte jag ska använda mig utav min "domkraft" och höja upp mig
Men hennes röst var konstig.. Den lät gammal.. Jag försöker vrida mig och motstå smärtan och där står tant bertha 90 år och smeker min vältränade rumpa. Wtf liksom var tog den snygga sköterskan vägen? Hon var undersköterska visade det sig och hon får inte ge den sprutan
Iaf, inlagd över natten och ultraljud dagen efter, de skulle ringa mig igår men jag har fortfarande inte fått ett samtal.. Så väntar på det där ultraljudet.
Åh.. jag glömde berätta exakt hur jag kraschade den otäcka och våldsamma kraschen! Ska försöka vara så detaljerad som möjligt..
Jag får göra en vänstersväng på en 90 väg.. Trafikerad.. Och han hade sagt åt mig vilka situationer jag ska undvika så jag hade det i bakhuvudet.. Släppte förbi första, andra.. tredje bilen.. Lååångt bak fanns en fjärde, gasade på, blinkade vänster. Och PRECIS när jag ska svänga vänster, då får jag till en riktigt fin kurva i min sväng och svänger in fint in på en mindre grusväg.
Där säger han åt mig att stanna någonstans, så jag svänger mot kanten, kommer på i bakhuvudet att han sa att man måste alltid ställa ner höger fot vid rödljus och eftersom jag är skitkass på det utan ställer alltid ner vänster fot, så tänkt ejag öva.. Såg en fin sida, fick stopp på hojen, ställde ner höger fot ner i gräset vid vägkanten..Men det blev en djävla fel bedömning. Hojen stod helt still, bara det att det fanns ingenting annat än ett dike där jag satte ner mitt högra ben, och när jag gjorde det så tippade jag och precis när jag nådde mark, då small det till i bakbenet med hojens tyngd som jag försökte stanna ifrån att tippa.
Japp, nu får man skämmas.. Ont som fan gör det, jag kan inte ens gå på toaletten för jag har sån obeskrivlig smärta då jag böjer benet. Morfinet jag fick hjälper inte heller. Det hade varit liiiiiite mindre pinsamt att säga att jag fick vattenplaning och halka eller att jag körde in i någon/blev påkörd.. Men stillastående? Wtf?
Klass 1 varning i Skara, ösregn som heter duga och jag förvarnade läraren om att jag har en rädsla för att köra i regn då jag är rädd för vattenplaning/släpp och på på så sätt falla.
Men "inga dåliga väder bara dåliga väder" mentaliteten gjorde att jag ändock fick vackert pröjsa och stanna hemma eller faktiskt utnyttja det jag betalat för. Sagt och gjort.. Det flöt på riktigt dåligt. Det var kallt, immigt visir så jag knappt såg något och ovanpå det så var det så mycket regn så jag hade dålig sikt.
Vi skulle öva på kurvtagning.. Jag lydde och körde efter.. Sedan precis innan vi skulle hem.. Då hände det! Jag ramlade och fick motorcykeln över mig, samtidigt hör jag och känner hur något som känns elastiskt i mitt baklår går av.
Jag ligger ner.. Motorcykeln över mig.. Läraren tar det lugn.. Jag börjar kolla på hojen under tiden jag ligger ner (jag får så djävla dåligt samvete om jag förstör andras egendom) så jag började fråga om hojen är OK, om något gått sönder eller så.. Han kommer och tar upp hojen som ligger på mig. Jag känner att jag inte kan ställa mig upp. Smärtan är outhärdlig. Men efter massa om och men gör jag det, och med en intensiv smärta sätter jag mig på hojen, och kör hem de 2 milen som var bland det kallaste, stelaste och mest okonentrerade milen jag kört. Den smärtan jag hade är obeskrivlig.
Väl tillbaka tar jag av mig det genomvåta stället och ska köra hem ca 3 mil (jag bor i Skara, övningskör i Lidköping). Problemet är att jag inte kan sätta mig.. det gör ont! Jag börjar fundera på om jag ska ringa ambulans eller någon jag känner. Men jag lyckas på något sätt, sätta mig på snedden på ena skinkan och köra. Jag körde rätt sakta för att minimera riskerna för andra. Väl hemma kan jag inte längre hålla mig.. Jag kan inte stå, inte sätta mig.
Så jag åker in till akuten där jag får en underbar spruta i röven.. alla jag pratade med hade en "du får skylla dig själv" blick för att man åkte i regnet.. Sköterskan var vacker, fulländad skönhet. En sån man vill ta med sig till mamma.. Synd att man luktade apsvett efter åkningen.. Hon berättar att jag ska få en spruta och trots smärtan försöker jag flörta. Hon går iväg en stund och kommer tillbaka.. Drar ner mina boxer (jag ligger på mage) och börjar fundera om inte jag ska använda mig utav min "domkraft" och höja upp mig
Men hennes röst var konstig.. Den lät gammal.. Jag försöker vrida mig och motstå smärtan och där står tant bertha 90 år och smeker min vältränade rumpa. Wtf liksom var tog den snygga sköterskan vägen? Hon var undersköterska visade det sig och hon får inte ge den sprutan Iaf, inlagd över natten och ultraljud dagen efter, de skulle ringa mig igår men jag har fortfarande inte fått ett samtal.. Så väntar på det där ultraljudet.
Åh.. jag glömde berätta exakt hur jag kraschade den otäcka och våldsamma kraschen! Ska försöka vara så detaljerad som möjligt..
Jag får göra en vänstersväng på en 90 väg.. Trafikerad.. Och han hade sagt åt mig vilka situationer jag ska undvika så jag hade det i bakhuvudet.. Släppte förbi första, andra.. tredje bilen.. Lååångt bak fanns en fjärde, gasade på, blinkade vänster. Och PRECIS när jag ska svänga vänster, då får jag till en riktigt fin kurva i min sväng och svänger in fint in på en mindre grusväg.
Där säger han åt mig att stanna någonstans, så jag svänger mot kanten, kommer på i bakhuvudet att han sa att man måste alltid ställa ner höger fot vid rödljus och eftersom jag är skitkass på det utan ställer alltid ner vänster fot, så tänkt ejag öva.. Såg en fin sida, fick stopp på hojen, ställde ner höger fot ner i gräset vid vägkanten..Men det blev en djävla fel bedömning. Hojen stod helt still, bara det att det fanns ingenting annat än ett dike där jag satte ner mitt högra ben, och när jag gjorde det så tippade jag och precis när jag nådde mark, då small det till i bakbenet med hojens tyngd som jag försökte stanna ifrån att tippa.
Japp, nu får man skämmas.. Ont som fan gör det, jag kan inte ens gå på toaletten för jag har sån obeskrivlig smärta då jag böjer benet. Morfinet jag fick hjälper inte heller. Det hade varit liiiiiite mindre pinsamt att säga att jag fick vattenplaning och halka eller att jag körde in i någon/blev påkörd.. Men stillastående? Wtf?
Stoppade vid vägkanten och satte foten där jag trodde fast mark var. Ramlade handlöst rätt ner i ett krondike med hojen över mig
![DSC_0554[1].jpg](https://www.sporthoj.com/forum/data/attachments/312/312072-d444d61052ba839e8a5c794435e3c63f.jpg "DSC_0554[1].jpg")
