fan vad hemskt, det första jag kom att tänka på att din syster bara var ett år äldre än mig. Och blev sjuk när hon var 19år om jag har förstått det rätt?
Jag är som sagt själv i denna unga åldern och inser hur lite man lever livet och vad fort något sånt här tragiskt kan hända
som många andra har skrevit så är jag övertygad om att din kära syster har det bra på andra sidan!
jag vill bara skriva att jag beklagar förlusten väldigt mycket och vill inte skriva vila i frid då jag tror hon har det utmärkt där hon befinner sig just nu och gör annat än vilar!
Vill även jag börja med att beklaga förlusten av din syster.
Jag förstår att du har väldigt mycket ilska inom dig just nu, och en tid framöver kommer det kanske till och med att vara den dominerande känslan, och det måste du tillåta den att vara också. Ett tag. Fastna inte där bara, för så länge du är där kommer det att hindra dig från att känna den glädje som din syster förtjänar när du tänker på henne.
För ungefär tio år sedan förlorade jag min mamma i leukemi, som hon fick som biverkning av en experimentell behandling mot en annan cancerform. Hon visste att det var en ganska oprövad behandling som visserligen var effektiv, men med delvis okända biverkningar, men valde ändå att ta den eftersom hennes chanser utan den också var ganska dåliga. Den ursprungliga cancern försvann, men hon fick en annan minst lika elak istället.
Det hade varit väldigt lätt att fastna i negativa tankar om behandlingen hon fick, behandlingen hon inte fick istället, hade den kunnat rädda henne, och så vidare. Ett tag upptog det en stor del av mina tankar, men det ledde mig aldrig framåt, och tog mig inte vidare. Det slutade hela tiden med att hon faktiskt hade en riktigt hemsk sjukdom, och hur mycket man än skulle önska annorlunda så fanns det ingen effektiv och säker behandling mot den. I hennes fall upptäcktes leukemin tidigt eftersom hon gick på regelbundna kontroller efter den första cancern, men det hjälpte inte.
Så småningom bestämde jag mig för att inte låta hennes minne fördunklas av en massa ilska som ändå inte kunde ge mig henne tillbaka, och sakta men säkert kunde jag fokusera mer och mer på alla positiva minnen av henne istället. Det tog tid att komma dit, men idag när jag tänker på henne så ler jag inombords. Jag saknar henne förfarande förstås, men framför allt är jag glad och tacksam för den tid jag fick ha henne som mamma. Jag hoppas du kan komma dit med din syster också en dag.
cancer e en konstig sjukdom min kusin (27år) dog den 19/5-08 3 veckor innan va han mer lr mindre friskförklarad men sen bev det värre och han dog..
beklagar sorgen...
Bike kör Stark Varg på GGN 2.0!
I veckan blev det klart att... |
|
Transportstyrelsen siktar på höjda avgifter
Transportstyrelsen har medd... |
|
Insektsfaunan hårt drabbad efter nedläggningen av Järva MK:s motorbana
Efter nedläggningen av Järv... |
|
Ny R1 Race och R1 GYTR
Pressrelease från Yamaha ... |
|
Paul Edmondson ny chef för Triumph Racing Enduro Team
Motorsportlegenden och fler... |
|
Miguel Oliveira klar för Yamaha
Miguel Oliveira och Lin Jar... |
|
Suzuki utvecklar döda-vinkeln-kamerasystem
En ny patentansökan har avs... |
|
BMW köper Suzuki-data – nästa steg MotoGP?
Sedan en tid har olika rykt... |
|
HRC och Repsol avslutar samarbete
Efter 30 års samarbete på d... |
|
MV Agusta utvecklar ny trecylindrig motor
MV Agusta har officiellt be... |